Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 3

SvUtillUg och administraviva anoraningar. av Wen olofliga varuinförseln derigenom motverkas, eller atmistone icke vidare uppmuntras eller understödjes. Härom uppstod en diskussion, hvarunder en del talare, främst bland dem grefve C. G. Mörner, ansåg slutstrofen i den föreslagna skrifveisen böra uteslutas, såsom varande en slags ogrannlaga inblandning i ett annat Jands lagstiftning, medan andra, deribland grefve Henning Hamilton, hvilken vitsordade, att danska tullbetjeningen, för så vidt det låge inom området för densammas verksamhet, giort allt att förhindra den öfverklagade smugglingen, ville afslå hela skrifvelsen. Detta senare blef ock kammarens beslut, oaktadt hr Bennich fästade uppmärksamheten vid, att det väl ej kunde anses ogrannlaga att på ett humant sätt fästa en vänskaplig grannstats uppmärksamhet på ett missförhållande, som skulle kunna undanrödjas. Bevillningsutskottets afstyrkande af frih. C. A. Raabs motion om särskild beskattning af tobak förekom derefter till behandling. — Hr Hazelius begärde först ordet. Han betonade de svårigheter. staten har att bereda sig inkomster, samt, att en dylik svårighet nu skulle kunna undanrödjas. Det vore en stor odygd att röka cigarr, och det enda, som derigenom producerades landet till nytta och nöje vore — rök, fula tänder och dålig mage! I England hade det ej mött stora svårigheter — åtminstone ej från de högre klasserna — att lägga beskattning på tobak. Ansåg, att betänkandet borde återremitteras med önskan, att man skulle hos K. M:t anhålla om framläggande till nästa riksdag af förslag till någon slags beskattning af tobak. I hr Hazelii yttrande instämde en mängd talare med motionären i spetsen. — Hrr Bennich och Hallenborg yttrade, att en sådan beskattning som den hvilken föreslagits skulle betänkligt öka bördan af den indirekta beskattning, som tynger på svenska folket, samt att den mest skulle: drabba den stora arbetsklassen, hvars enda lefnadsnjutning tobaken oftast är. — Statsrådet Ebrenheim talade för utskottets afstyrkan, på der grund, att man ej borde pålägga nya skatter förrän behofvet så kräfver, och för statsregleringen år 1870 behöfdes ej några dylika. Således vore ej här något nödtvång i skatteväg i fråga. Och dessutom, om något tillfälligt behof uppstode, vore det ej lämpligt att för dess fyllande införa en beskattning af den beskaffenhet, att den, en gång införd, skulle förblifva beståndande. En skatt på tobak liknar föröfrigt — tillade tal. — andra skatter deri, att den ingenting Äg utan blott konsumerar. — Kammaren beslöt, med 46 röster mot 22, återremiss. 4 Andra kammaren. Tredje hufvadtiteln företogs till behandling i denna kammare vid sistl. fredags aftonsammanträde. Sedan vid sammanträdets början hr Sven Nilsson, i de af grundlagen bestämda uttryck, anmält att anledning till anmärkning förekomme mot krigsministern, med anhållan att denna anmälan sknlle till konstitutionsutskottet remitteras, inför hvilket anledning till anmärkningen skall uppgifvas, företog kammaren till behandling statsutskottets utlåtande n:r 34, angående regleringen af utgifterna under nyssnämnde hufvudtitel. 1 första punkten har utskottet hemställt om bifall till K. M:ts proposition om åtskilliga anslag, med den skilnad att, då K. M:t föreslagit till ministerstaten 340,500 och till skrifmaterialier m. m. 50,000 rår, så har utskottet föreslagit för det förstnämnda ändamålet 316,800 rdr, för skrifmaterialier etc. 56,5f0 samt till öfvergående utgifter 17.200 rår. hvarigenom utskottet erhållit samma summa af förevarande anslag som K. M:ts proposition föreslagit, eller 440.000 rdr. Vid föredragningen af denna punkt lemnades först ordet åt utrikesministern grefve Wachtmeister, som hänviste till statsrådsprotokollen, der de skäl funnes angifna, hvilka förmått tal. att enligt sistlidne riksdags önskan nedsätta anslagen så mycket, att de nu utgjorde tillsammans 44000 rdr på Sverges andel. På samma ställe funnes äfven angifna de grunder, hvarför utgiftsstat för framtiden ej kunnat föreslås. För det erkännande den k. propositionen rönt hos statsutskottet uttryckte tal. sin tacksamhet, hvilken dock skulle blifvit större, om propositionen bifallits oförändrad. Då nu emellertid utskottet tillstyrkt den af K. M:t äskade summans utgående för år 1870, så låge, om riksdagen gillade denna hemställan, deri intet hinder för tal. att under devna tid förvalta utrikesministerposten. Hvad deremot framtiden beträffade, så ansåg tal omöjligt att yttra sig om de erforderliga anslagsbeloppen, isynverhet i närvarande tid, som vore så full af oro och då de nationella förhållandena gjorde äfven den närmaste framtiden oberäknelig. Så mycket på tal. ankom, skulle han emellertid göra allt för att de fordrade besparingarne blefve iakttagna, men kunde ej nu bestämma hvarken beloppet eller tiden. Hr C. A. Larsson förordade sin reservation, il hvilken tal. föreslagit, att våra diplomater i utlandet skulle erhålla blott lika stor lön som utrikesministern, hvilket, om det ej på annat sätt ginge för sig, kunde ske genom nedsättning af deras rang; och hade tal derför föreslagit till ministerstaten 220,800 rdr samt till öfvergående utgifter 113,200 rdr, för öfrigt lika med utskottets förslag. Hr Björck fann det vara representatiocens pligt att tillse, i hvad förhållande utgifterna på denna hufvudtitel befinna sig till de öfriga, och måste i sådant hänseende tillstå, att de äro för höga. Om nödvändigheten kräfver så höga utgifter, så kunde 1: det väl icke hjelpas, men kunde de undvikas, sål:! borde man ock tillse att de blefve nedsatta. Dettaj: ansåg tal. lämpligast kunna ske vid ledigheter, då : en undersökning om möjligheten deraf borde fö-l: retagas, och hoppades tal. att vederbörande i stats-: rådsprotokollen inför konungen måtte uppgifva de ! orsaker som möjligen lagt binder i vägen derför. ! Tal. hemställde till hr utrikesministern, huruvida : utskottets förslag innebure något, som syftade på ! något annat än hvad hr utrikesministern sjelf uttalat såsom önskvärdt; och ville tal. derför bifalla : utskottets förslag. 4 Grefve Posse såg ingen svårighet för kammar : ren att bifalla utskottets förslag, då skilnaden der-1 emellan och K. M:ts proposition vore ingen, hvad (4 slutsumman beträffade, och blott bestode iutskot-: tets förslag, att en besparing af 17,200 rdr måtte il: w 1 4 i sinom tid göras. Hr Jöns SR tyckte att nyssnämnde summa stode der öfverflödigt eller åtminstone borde s förekomma nnder en annan titel. Hr Treffenberg bestred representationeng rätt att göra nedsättningar i de ordinarie anslagen, bvadan tal. yrkade bifall till grefve at Ugglas reservation om afslag å utskottets förslag och bifall till K. M:ts proposition. Isynnerhet ansåg tal. representationen sakna rätt att nedsätta ordinarie anslag, när enskilda personers rätt deraf kundel!l komma att lida; så mycket hellre som dessa kunde pga att stämma staten för utbekommande af denna 1 sin rätt. Hr Björek vindicerade dereniot repre-1 sentationens rätt till nedsättning äfven å de ordi: 1 t l 1 varie anslagen i ailmänhet, och särskildt å denna hufvudtitel; — en rätt hvarom det för öfrigt icke ; ja att tvista då riksdagen faktiskt utöfvar le den, Punkten blef enligt utskottets hemställan biallen. Audra punkten bifölls utan diskassion. 1 I den tredje har utskottet hemställt, att riksda-1 sen måtte hos K. M:t auhålla vå att de. förenade rikenas generalkonsulater må undergå en omorganisation, så att, genom indragning ; et dylika öfverflödiga platser i åtskilliga häninar rid Medelhafvet, tillfälle må beredas att utan statsrerkets ökade betungande, anställa en generalkonml i Newyork och i öfrigt å de platser der K.l( t kan finna nödigt, att de förenade rikenas han-z elsintressen genom en dylik aflönad tjensteman pgvakas; samt b) att K. M:t ville vidtaga åtgärd, att de inkomster, som genom lästafgiften tillfiyta E er: