Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 2

STOCEHOLM den 8 Mars. : Resultatet af den nästan hela dagen fortsatta öfverläggningen i andra kammaren om P anslaget till indelta armens vapenöfningar, Db blef, att kammaren med 113 röster mot 59!s nedsatte anslaget för 1870 från det under den senare åren å ordinarie stat uppförda belopp C af 884,000 rdr, till hälften, eller 442,000 rdr, r för hvilken åtgärd andra kammarens samt-! liga ledamöter i statsutskottet uttalat sig.f Genom detta beslut, men isynnerhet genom )b den öfverläggning som föregick detsamma, ! har frågan om detta anslag blifvit en poli-ls tisk fråga af framstående vigt ochi viss mån ? äfven en principfråga. d Hon sönderfaller nemligen, på den punkt 0o dit bon nu blifvit förd, i två delar, i en ekonomisk och en konstitutionel. I Anslagets nedsättning har naturligtvis blif-d vit ifrågasatt af sparsamhetsskäl. Man harjs ansett att något måste göras, för att låta s den sparsamhet, som förmenas vara nödvän-t dig för att få budgetens debet och kredit att r gå ihop, uppenbara sig icke blott i ord utan d äfver i handling, och man — d. v. s. andra e kammarens representanter i statsutskottet — !t 3 ! S t r F S r S har trott, att just på ifrågavarande post erbjöde sig tillfälle att, utan någon väsentlig olägenhet för det allmänna, åstadkomma en nedprutning af någon nämnvärd betydenhet. Häremot har från ministerens och dess anhängares sida hufvudsakligen invändts, attje någon brist i statens tillgångar icke förefinpes, som gör en sådan nedprutning behöflig, enär, enligt föreliggande beräkningar och s gjorda antaganden, inkomsterna blifva tillräckliga för utgifternas bestridande, såvida riksdagen, såsom rätt och tillbörligt är, använder de tillgångar, som förefinnas, och icke, midt under talet om betryck, slår sig på ett kapitalisera genom att, t. ex., anvisa bankovinsten till utläningsfonder i stället för att använda denna verkliga och befintliga tillgång till statsbehofvens fyllande. Dessutom har från samma sida uttalats en helt annan åsigt om anslagets. hehöflighet till oafkortadt belopp, än den som af reservanterna i statsutskottet och de med dem liktänkande blifvit förfäktad. Krigsministern har för sin del särdeles betonat detta behof,synnerligast med afseende derpå, att armen för närvarande måste lära sig handtera de nya gevären och inlära den nya taktik, som blir en följd af deras införande. Hr krigsministern har dessutom i allmänhet förklarat det nödvändigt, till upprätthållande af krigsbildningen, att i dess kurser inga godtyckliga och: planlösa rubbningar ega rum. Hans förklaring, att ban icke kunde tillstyrka K. M:t de åtgärder, som blefve en följd af anslagets nedsättning, torde få betraktas såsom en antydan, att anslagets beviljande till oafkortadt belopp af honom göres till vilkor för bibehållandet af krisministersportföljen, med andra ord, att han gör det, för sin del, tillls kabinettsfråga. Man har emellertid icke nöjt sig med att tvista om behöfligheten och lämpligheten att nedsätta anslaget. Åtskilliga motståndare till denna åtgärd hafva bestridt riksdagens rätt att nedsätta ordinarie anslag. Man har sökt deducera, att, ehuru någonting derom icke funnes i grundlagen föreskrifvet, detta dock vore en konstitutionel grundsats, hvars förnärmande skulle rubba regeringens och representationens ställning till hvarandra. Denna åsigt, till hvilken h. exc. justitiestatsministern syntes i viss mån ansluta sig, har deremot blifvit på det eftertryckligaste bestridd från motsidan, hvars åskädningssätt företrädesvis samt med lika mycken klarhet som skärpa blifvit utveckladt och försvaradt af hr Björck. Man inser lätt, att huru vigtig anslagsfrågan än i och för sig må vara, träder hon helt och hållet i bakgrunden för den vigtiga konstitutionella princip, som härmed blifvit bragt å bane. Densamma har redan förut blifvit berörd i förbigående, såväl vid denna som föregående riksdagar; men de yttranden, som derom förekommit, torde vara att betrakta endast såsom förpostfäktnivgar i den strid, som nu på allvar utbratit, och hvilken säkert skall fortfara intilldess representationen, genom någon eller några otvetydiga åtgärder häfdar sin rätt i detta afseende, så att derom icke kan blifva något tal annorlunda än möjligen i samband med förslag till l införande af tydliga bestämmelser i ämnet uti grundlagarne. Att riksdagen eger formel rätt att besluta nedsättningar i ordinarie anslag har icke blifvit af någon bestridt, och deraf följer väl också tydligt nog, att det endast är en tids-. fråga när det faktiska besittniogstagandet : eller utöfningen af denna rätt skall inträda. Noga räknadt har detta redan skett derigenom att riksdagen på extra stat öfverflyttat anslaget. till krigshofrätten och en del af! tredje hufvudtitelns anslag. Hans excellence ! friherre De Geer ville i dessa beslut se ett erkännande från representationen, måhända mot dess vilja, af den konstitutionella grundsats, som han ansåg hafva, fastän icke skrifven i lagen, af sig sjelf utvecklat sig. För vår del uppfatta vi på alldeles motsatt sätt betydelsen af dessa beslut. Riks-l dagen synes oss hafva, genom att på extra stat anvisa de äskade beloppen, antydt, att: han icke för det närvarande ville låta de in-. dragningar träda i verket, hvilka blifvit antydda såsom önskvärda... Sådant kan hafva : sin g und antingen i undszende för den rådgifvarepersonal som begärt anslagen för tillfället, eller i den omständigheten att tredje mans rätt skulle förnärmas genom anslagsnedsättningens vidtagande genast. Men det klara faktum står dock qvar, att de ordinarie anslagen blifvit nedsatta. Om riksdagen för tillfället lemnar ersättning i ett extra anslag eller ej, förändrar häri formelt och principielt hänseende ingenting. Riksdagen har således redan för sin del faktiskt underkänt den grandsats, som man nu från regeringsNAT ETT an tt I RATE oe Å tr a Ed gr po ATA Kil rt SR 0 Lt Ba TA FO nonnat så ut till fölid af den kallare luften.r