Aftonbladet – 5 mars 1869, sida 3

Jd ) 2 Thaler Preuss. (5 rdr 34 öre) stycket. n Bättegångsoch Polissaker. Kansliförhör med häktade korporal Tullberg. . Efter D. A. meddela vi här en redogö ; I relse för det hufvudsakliga, som skall hafve ) förekommit vid det den 22 Febr. med Tull berg hållna kansliförhör. Tullberg, som är 3 alnar lång, är född i Klåfve röd af Konga socken och Norra Åsbo härad der 14 Augusti 1815. Han tjenstgjorde såsom solda och vice-korporal vid Luggude kompani af Norr: I skånska infanteriregementet åren 1838-—1851, un tider hvilken tid han bodde på flera ställen, gifte ; r sig och erhöll 4 barn. Efter afskedstagandet bodde han först i Karsholm af Oder!junga socken, derpå i Spjutseröd af Perstorps socken, der han nöd gades göra konkurs, och sedan i Spännarebygget af samma socken. I Augusti eller September sistlidet år flyttade han till Kjerstorp i Bosarps socken, der han för 450 rår tillhandlat sig ett hus För delaktighet i Nils Pålesons i Skälleberga bedrägeri emot borgenärer hade han vid Norra Åsbo häradsrätt blifvit dömd till ett års straffarbete, men befriades från allt ansvar genom K. M:ts utslag den 28 September 1866 och har för öfrigt ej varit tilltalad för brott. Om sitt deltagande uti den bland frälsebönderna i länet uppkomna röreli sen påstod Tullberg, att han handlat i fullkomligt I god tro och under förhoppning, att de ansöknin-) gar, som han å böndernas vägnar författat rörande jåbooch skatterätt till de af böriderna brukade hemmanen, skulle vinna bifall, och såsom skäl för jett sådant antagande anförde han det förhållande, att uti Eljuröds socken af Kristianstads län skulle I finnas hemman, som i 1706 års jordebok stodo antecknade i frälsekolumnen, med anmärkning att de voro reducerade till kronan för sjette penningen, men dessa hade ändock sedermera blifvit af K. M. försälda till skatte, och flera rättegångar i Skåne hade förekommit, hvarvid hemman, som ansetts vara frälse, blifvit för krono förklarade, hvilket först föranledde numera aflidne hemmansegaren Daniel Malmqvist i Stora Ryd, Riseberga socken, och sedermera Tullberg att forska i saken.. Denne Malmqvist hade fört rättegång rörande några under Gustafsborgs egendom i Kristianstads län lydande hemman, och i denna rättegång, som ännu icke vore slutad, hade Tullberg äfven deltagit. Af frälsebönderna i Malmöbus län hade två i Kastberga under Ellinge varit de första, som anlitat Malmqvist och Tullberg, hvilket skedde i Maj 1867, då åbooch skatterättsansökningen inlemnades, hvarefter målet fullföljdes till K. M., utan att föranleda till något resultat. Vedergällningen för Tullberg hade varit ringa, sedan omkostnaderna godtgjorts. Sedermera hade bönderna under Barsebäck äfven år 1867 velat göra dylik ansökoing. Efter det Isak Andersson m. fl. bönder fiera gånger sökt T., hade slutligen Johannes Andersson 1 Skäggatorp, som blifvit bekant med någon af Barsebäcksbönderna, nödgat Tullberg att resa ned till Barsebäck och hålla ett sammanträde med bönderna för att öfverlägga om saken, hvarefter åbooch. skatterättsansökningar af Tullberg uppsattes och inlemnades. Vid den undersökning å landskontoret, som af dessa ansökningar föranleddes, hade gatuhuset n:r 63 Barsebäck befunnits vara krono, för öfrigt hade målet fuilföljts till K. M., der det af någon anledning icke blifvit upptaget till pröfning. Efter hvad Tullberg hade sig bekant, hade Barsebäcksbönderna äfven vid domstol anställt rättegång, som troligen afstannat. Tullberg besökte Barsebäck i uppgifna hänseende 3 å 4 gånger och erhöll 50 rår i arvode af hvarje bonde, som deltog i skatterättsansökningen, men Tullberg hade haft stora utgifter för lösen af 1698 och 1706 års jordebok, 1637 års rusttjenstordning och 1697 års rustsjenstiängd, och då derjemte andra kostnader, såsom till skrifbiträde m. m., förekommit, hade någon, behållning på affären icke uppstått. Dernäst hade turen kommit till Rönneholms frälsebönder, men detta mål hade bestämdt åstadkommit förlust för Tuliberg, till följd af de resor han måst företaga till Stockholm, utlösen af handlingar i kammarkollegium och skifteskartor i landtmärikontoret. Sedermera under sistlidna år hade frälsebönderna i Rödinge socken anlitat T:s biträde, på föranledande af Jöns Anderssons i Kastberga hustru, som är bördig från Röddinge. Kameraimålet angårnde frälsebönderna i Röddinge hade Tullberg rifvit, men med de rättegångsoch lagsökningsmål, som äfven uppkommit för Röddingebönderna, hade Tullberg icke tagit någon befattning. Dercfter hade frälsebönderna i Högestads, Bromma, fvestads, Borrie och Baldringe m. fl. socknar aledts i rörelsen genom pigan Mätta Mårtenslotter från Sälvestad. Han hade hållit ett par sammanträden med bönderna. Det arvode han i lessa orter erhållit kunde han icke uppgifva till seloppet. Mätta hade hufvudsakligen ledt förbandingarna, och Tullbergs verksamhet inskränkte ig till att uppsätta åbooch skatterättsansökingarne. I Blentarps och Söfde socken hade förvållandet varit enahanda, men der hade icke Mätta, utan drängen Hans Jönsson från n:r 6 Hedeskoga arit mellangående, och för Bjäreskog och Hedekoga socken hade en person vid namn Per Person varit böndernas budbärare hos Tullberg. Deremte hade Tullberg löst jordeboksutdrag för nä;ra bönder i Balkåkra socken, I allmänhet hade aken tillgått så, att Tullberg i kammarkollegium tlöst socknevis upprättade jordeboksutdrag, som usändts till socknarne för att påses, hvarefter, och edan Tullberg bekommit förteckningar på de wemman, å hvilka åbooch skatterätt skulle sökas, han uppsatt och befordrat ansökningarne lerom. — Tillfrågad, huruvida Tullberg tillstyrkt rälsebönderna att, medan dessa s. k. kameralmå! åginge, undandraga sig uppfyllande af sina skyligheter, förklarade T., att frälsebönderna under tönneholm först börjat upphöra med arrendeoch friga skyldigheters utgörande, utan att Tullberg erom haft kännedom, och hede det varit hansfsigt att, då några bönder från Röddinge socken lifvit, såsom förklarande parter i lagsökningsmål ngående utgifvande af arrende sistlidne sommar, ikallade till förhör i Malmö landskansli för att åse och närmare yttra sig öfver de af dem iför-Åt laringarne gjorda förnekanden, tillråda desså böner att vid kansliförhöret icke neka till sina namns eckningar, men T. hade vid samma tid blifvit inatt i bysättningshäkte. Malmqvist hade i allmänet, så länge han lefde, tillstyrkt bönderna att redska; men Tullbedg. deremot hade städse öfveromnat åt bönderna sjelfva att bestämma, om de orde erkänna eller förneka riktigheten af sina ontrakt samt undandraga sig eller fullgöra sins eri bestämda skyldigheter. Med anledning deraf. tt frälsebönderna i allmänhet synas hafva haftg en föreställningen, att de diariibevis, som erhålå ts från landskontoret öfver inlemnade åboochÅn katterättsansökningar, skulle tillsvidare medföra ld frielse för dem att fullgöra sin endeskylåigI h 8