Aftonbladet – 5 mars 1869, sida 3

it bufvudmän, äft ansökningen blifvit aflemnad ä ve i j derbörlig ort. 1) I allmänhet hade YT. endast haft att göra me I målen om skatterättsansökningar. hvaremot Eski 5 I Larsson varit rådgifvare och skriftställare i d flesta t?ster och lagsökningsmål, hvar! böndern: I till följd af förelsen invecklats, men äfven Mätt I och förre skolläraförr Rosvall i Bursjö hade skrif vit åt bönderna i dylika f!ål Eskil hade på sist: tiden varit stadigt boende hög Tullberg, der fö öfriet varit sysselsättning för 3 å 4 renskrifvar (Lars Palsen i Kjerstorp, målaren Ahlbeck iSteha; och Sven Persgom i Bobuset). Johannes Anders son (gåsbröstätaren) hade användts till budbärare men äfven haft åtskilligs att uträtta för eger räkning. Skatterättsansökningarne, hvarpå mesta dels funnits talrika underskrifter, hade underteck nats af en och samma hand efter de uppgilter om des, som önskade deltaga, hvilka erhållits frår socknartie. Stundom hade namnen skrifvits ai Tullberg, stundom af någon annan. Mätta hade i somras, då Tullberg blifvit bekant med sin nu: varande hustru, blifvit oense med honom och se. den, såsom Tullberg uttryckte sig, xensam styrt och ställt med bönderna i Ystadstrakten, uppmanat dem att inställa sina dagsverken och äfven till en del undanbållit Tullberg hans rättmätiga arvode, Tullberg kunde icke tippgifva, huru mycket han -förtjent på rörelsen, men intan han började densamma, hade han efter sin konkurs samlat 500 rår, och behållningen på bestyret hade blifvit ringa i atscende till de dryga omkostnaderna, särdeles för resor till Stockholm, der ban varit 5 å 6 gånger och rst stundom stanna 14 dagar. Ryktet om hans tillämnade emigration hade varit ogrundadt. — Tillfrågad, hvarför han vid t. f. landsfiskalen Holmströms besök för att delgifva honom stämningen (den 9 Febr.) görs sig i en källare, förklarade Tullberg, att husets folk, i häpenheten vid landsfiskalens bultningar på dörren, bade helt hastigt nedkört honom i källaren. Tullberg hade då varit uppskrämd af ryktet, att en belöning af 1000 rdr vore utfäst för den, som kunde döda honom. Betagen af fruktan, häde han efter stämnpingens mottagande jemte sin unga hustru genast lemnat sitt hem och begifvit sig till Per Larsson i Oslöf, der han vistades den 9—11 Febr. Hos sin i Sönnarslöf boende svärson, Rosenqvist, vistades han den 11—14 Febr. Den 14 på aftonen gick han till Tranebygget, der han den 16 häktades. Vid detta tillfälle aflossades flera skott på honom; ett skulle, enligt uppgift, hafva träffat hans öra, men någon skråma deraf kunde ej vid nu företagen undersökning upptäckas, men på baksidan af örat syntes en obetydlig blånad, den Tullberg trodde hafva uppkommit under det han brottades med sina förföljare. Tullberg bar icke haft någon del i tidningen Nationalregeringens uppsättande. Han hade i sistlidne Oktober af tvenne skåningar blifvit förd till filos. dr Rosenschöld, men då hade tidningsföretaget icke kommit på tal. På vägen från Stockholm hade dock tidningen blifvit nämnd. Insamling af medel för tidningens uppsättande hade egt ruim bland frälsebönderna i länet, utan att Tullberg haft något att skaffa dermed, utan hade en person vid namn Salomon Nilsson och Mätta Mårtensdotter haft denna angelägenbet om hand. Tullberg bade prenumererat på 2 exemplar och äfven sändt tidningen artiklar, som dock icke han sjelf, utan andra personer författat. Ibland Tullbergs papper funnos 11 skvidsedlar, hvaraf en af Eskil Larsson på 100rår, en på 1000 rår och vilkor, Reversernas belopp utgör 1655 riksdaler. . Eskil Larsson uppgaf vid samma tillfälle å med honom företaget Kansliförhör, att han hos Tullberg hufvudsakligen varit renskrifvare; dock hade ban någon gång i enkla mål uppsatt handlingar N egen hand, men aldrig besökt frälsebönderna. Pullberg hade sjelf uppsatt alla koncepthandlingar . böndernas rättegångsmål. Natten före hans bäkande hade Eskil lagt sig tidigt, och vid hans brolers ankomst (klockan 9) hade han stått upp och ielsat på denne och sedan lagt sig igen. Vid uppvaknandet på morgonen hade han förmärkt en ksamling å stället och flera skjutgevär, men j: sände ej hvem de tillhörde eller hvem som örde bort dem. Han hade icke haft någon tanke od motstånd, och när han var vaken lossades inga : kott. Johannes Andersson berättade, att han i nio år ! arit bekant med Tullberg, hvilkens ärenden han :fta uträttat, men tillsatt penningar derpå. Han jodde i närheten af Tullbergs bostad och hade : m aftonen före häktningen varit hemma och spi-) at aftonmåltid. På begäran af en bans Jönsson, !l om skulle hemta några papper i Tullbergs hus, s ade han följt denne dit, men der hade Jönsson mugit sig undan, och Johannes Andersson hade : c l 1 ske vågat ensam återvända till sitt hem, af frukan för de utomkring posterande, som syntes tilll lockan 9. Såsom orsak till folksamlingen uppgaf an, att ett rykte epridt sig att huset skulle upprännas, hvarför de församlade ville försvara detumma. Några hade kommit dit för att hemtalf andlingar. Kunde ej uppgifva folkmängden, som 1: ock ej öfversteg 50. Efter förhörets slut förklarade landshöfdingembetet, att Tullberg och Eskil Larsson skulle ilA äkte afbida ransakning vid domstol, den senare r ufvudsakligen emedan han sannolikt skulle, der-5 st han lemnades på fri fot, undanskaffa de skrift-F ga bevisen å hans och Tullbergs brottsliga förIr rande, som möjligen kunde förefinnas; hvaremot, ri ch då skäl ej vore förhanden att i häkte qvar-8S illa Johannes Andersson, denne, som här i länet har stadig bostad, med nästa fångtransport afndes till konungens befalningshatvande i Kri-s ianstads län. V — Schermanska mordförsöket. (Slut fr. n:r 52.) en 28 Jan. Jå morgonen tycktes ett godt för-!y, illande fc arande ega rum emell RR a BS