Aftonbladet – 3 mars 1869, sida 3

ns ; velat åt bondeståndet bevara en ställning, uti hr ot i ken detta stånd kunde emot konungens, ade la samt presteoch borgareståndens sammanstä ig mande vilja inlägga sitt veto, och den, son unc lå den nya representationen icke ville åt bondesti g, det inrymma större andel deri, än som vore f nenligt med statens och derigenom jemväl med sbarligen bondeståndets eget välförstädda intres aden egde rätt att kalla sig bondeståndets ve: e, llige vän, vida mer än de mer eller mindre äre et I riga eller samvetslösa demagoger, som i en fra ja I tid inom och utom representationen säkert sku t inställa sig, derest representationen erhölle d I fysionomi, som tal. befarade och derför sökt: genom motionen förebygga. Det vore tal. kä ;J om hvad han nu yttrat kunde återställa det go förståndet emellan honom och de aktade ledam Lal r I terna af bondeståndet, i händelse detta goda fc h I stånd. blifvit rubbadt genom motionen och de hb I ställsamma förtydningar, hvartill densamma nn ilanledning, ty tal. satte högt värde på bibehålla t) det af ett godt förhållande emellan honom o t kammarens alla ledamöter; men om ån sådan fö mån icke blefve tal. förunnad, så finge han söl . sin tröst i medvetandet deraf, att han icke vo I här för att bereda sig ett angenämt umgänge, uts r I för att göra sin skyldighet såsom svenska folke tl ombud, Yrkade afslag på utskottets betänkand och bifall till motionen; , Hr Hedlund hade ej varit utan fruktan för de tunga artilleri, hvarmed den föregående täl. hc I tat, och som kunnat bli så mycket farligare fö I honom, som han var den närmaste mannen fram för den hotande fronten. Nu hade emellertid al räddhåga försvunnit, sedan han funnit, att de licke var försedt med skarpa skott. — Samme tai hade anmärkt, att hans anteckningar öfver en an nan talares yttrande endast utgjort ett sammel surium. Alldeles detsamma hade tal. anlednin; att säga om de anteckningar han sjelf gjort un det sista anförandet; men om felet låge hos han anteckningar eller i anförandet ville han lemn: derhän. — De af samme tal. uttalade farhågor fö den nya representationen hade visat sig alldele; ogrundade, åtminstone för den som på nära hål betraktat förhållandena, om de ock möjligen kun de visa sig något annorlunda för den, som blot på afstånd varit i tillfälle att egna dem uppmärk samhet och dertill genast varit färdig att le mjugg:. : : ; Hos oss förefunnes ej samma anledningar til korruption som i England, der tutsigten att ge nom parlamentsverksamheten ernå statens högsta embeten utgjorde en mäktig lockelse. Ledamö terna hos ridderskapet och adeln erhöllo intet arvode och likväl är det bekant, att fullmakterna stundom betaltes rätt högt. — Om första kammaren nu uttalade sig för en nedsättning, ty tal kunde icke tro något annat vara åsyftadt med den återremiss, som derstädes blifvit besluten, så trodde tal. att andra kammaren möjligen kunde svara med att bevilja första kammarens ledamöter arvode. — Motionären hade talat om sin vänskap för bonde-ständet.. Detta och flere öfriga yttranden tycktes antyda, att under det han setat och i mjugg smålett i Westerås, hade tiden gått honom förbi i sinutveckling. Det vore nemligen nu ej vidare fråga om ett bondestånd, utan snarare om en jordbrukareklass. Yrkade bifall till utskottets heriställam 3 : Hr Jöns Pährsson ansåg 10 rår vari behöflige för en riksdagsman som vill uträtta något för fosterlandet; och gjorde riksdagsmannen ej skäl för detta arvode; så vore han icke. värd att vara folkRP et hade blifvit taladt om bondeståndet. Tal, ansåg sig för sin der vara något högre äd bohde, nernml igen svensk, tedborgäre; huruvida mötionäreti adsåd sig vara Aetbamma,; visste icke tal., men det vore hats ehsdk: I sinom tid skille tal. begagna den fria pressen, äfven Han, för ätt äga Sin tänke om hvilka representanter förtjenade att återväljas eller ej. (Skratt.) Hr Rosenberg ansåg den förda debatter hafva varit ganska lärorik. Det vore visserligen numera icke stånd, som kämpade emot hvarandra, men ständsintresdenk tycktet ännu iske hafva blifvit förstummade. De testa som försvarat mötibben utgjordes nemligen af tjenstemän, under det de som klandrat densamma utgjorde löngifvare. För en löntagande tjensteman, som äfven uppbär sin under riksdagen, kan det väl gå för sig att orda nedsättning i arvodet, men icke Så fören ifvare; som nr Fiksdacer försummar ink nskilda angelägenheter. nöet hiävärthde för: rållanden funnes det bör oo i många orter aretare Som vilja ärbeta för blotta födan, men icke orde väl riksdagsmännen behöfva göra detsamma. )m, sade tal, nedsättningen vällde oss personlien; så kunde hvar för sin del icke hafva något sremat; mön ä8 detta ickö fore säkert, såg Han fven deri ett skäl alt bilebälla det hävarande eloppet. Hr C. A. Larsson: Åskan hade nu mullrat ch motionären erhållit det tillfälle att urladda R hvaraf han otvi; igt haft ett stort behof; ah Halle hit äfdä lit tillfälle att ätskjutå en-kula;som -stannade tyvär I -könörinyntringen . å riddarbuset den 8Det. 1865; — och-dönnäl: ula Hade nu.ätersyidsat mot dep bakom sittande j: innen Jöns Pährsson (munterhåt): . Det glädde i att höra, det motionären vore vänligt stäöå ot ledamöterna af det gamla bondeståndet, och ir sin del hyste tal. ingalunda något groll emot : onom, Han vore tvärtom glad att se hr Treffen-11 rg i den nya representationen, ty med. hans ! ända energi och de grundsatser: om sparsamhet. m han, nu börjat förfäkta, skulle han blien särdes s värderad -medkämpe 1 älln frågor; der, det ): illde iakttagande af sparsamhet och säkerligen ke motsätta sig reformer i tjenstemännens, och rskildt -landssekreterarnes, aflönings-förmåner. rkade bifall till utskottets förslag. HE Siljeström erhöll åter ordet och replikerade ; Treffeubetg. Talaten nödgadeg sålunda bland mat förebrå denne talare att icke hafva titerat ktigt. Han (Siljeström) hade icke påstått att hr reffenberg ansett den dv representationen vara raktlig, såsom sagdt blifvit, utan förkastlig vore t uttryck han begagnat. — Det kunde icke ant än väcka någon förundran, att motionären i st erhållit så mycken aktning för den allmänna inionen. Denna vore visserligen för den fördade nedsättningen, det kunde icke nekas, men nan man uppskattade denna opinion alltför högt; rde man ge till, under hvilka förbållanden den lkommit.. Under de närmast föregående åren de, som bekant, sparsamheten varit bland de ravigtigaste kraf för det allmänna, och det vore helt naturligt, att fordran derpå skulle sträcka ; äfven till riksdagsmännens arvoden. Men när n allmänna meningen blefve upplyst om hvad igan i sjelfva verket gäller, trodde talaren att n snart skulle förändras. Hr Medin vände sig mot motionären och utjade såsom sin öfvertygelse att denne: helst ulle se, att ingen enda bänk, ingen enda stol i mmaren intoges af bönder, utan att allesamins vore upptagna af tjenstemän, Denne talare drade äfven referenterna med sin uppmärssamt, i det han uttalade den förhoppning, att våra ferenter på läktaren måtte bafva noggrannt jt med och antecknat diskussionen, på det nnedomen derom måtte komma till folket, som för tiden läser tidningarne ganska flitigt. Efter slutad diskussion anställdes omröstning, ilken utföll så, att 114 röster voro afgifna för skottets förslag och 44 för motionens. Dermed slutade föredragningen på förmiddagen, 1 på eftermiddagen bifölls utan diskussion utsttets förslag i öfrigt, afstyrkande hrr Wallens 1 Falkmans motioner. FR OFTA 0 ket vt dt NS om Fö Ke DO bt, BA a fr (RR Ba ng JR FA KR KE KE Diskussionen om handelsoch sjöfartsfonden. åsom våra läsare torde erinra sig, fördes om ina Ffrågaatatlidna i ade må smile Rea RT 0 i