Aftonbladet – 3 mars 1869, sida 3

Diskussionen om handelsoch sjöfartsfonden. Såsom våra läsare torde erinra sig, fördes om denna fråga sistlidne riksdag i andra kammaren en så skarp strid, att den till och med blef en kabinettsfråga. Äfven vid denna riksdag har hon åter blifvit bragt å banve, dels genom K. M:ts proposition, dels ock genom en at frih. Liljencrantz väckt motion. I öfverensstämmelse med K. M:ts Mr har statsutskottet i utlåtandet n:r 28 emställt: a) att det å sjette hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till handelsoch sjöfartsfonden, 750,000 rdr, må ur riksstaten uteslutas; och b) att å sjette hufvudtiteln må, såsom särskilda förslagsanslag, uppföras de till aflösning af resundska och Schelde-tullarne nu erforderliga belopp, 188,000 rdr för den förra och 26,500 vår för den senare. Emot detta förslag hade åtskilliga af andra kammarens ledamöter i utskottet anfört reservation och, jemte det af utskottet framställda förslag, äfven hafvudsakligen yrkat, att riksdigen måtte för sin del besluta, att alla öfriga handelsoch sjöfartsfondens tillgångar måtte till riksgäldskontoret öfverlemnas, mot anvisande till K. M:ts disposition af ett anslag å 200,000 rdr. När denna fråga förekom sistlidne lördags aftonsammanträde, framkallades en långvarig diskussion, för hvilken vi, till följd af tidningens hårdt anlitade utrymme, endast kunna lemna en kortfattad redogörelse. Debatten öppnades af Hr John Ericsson med uttalande af den åsigten, att det af reservanterna framställda förslaget, att riksdagen skulle för sis del besluta fondens öfverlemnande till riksgäldskontoret, icke vore en tillfredsställande lösning af frågan, enär den icke vore egnad att bevara sämjan: mellan regeringen och representationen. Men då det å andra gidan icke kunde nekas, att särskilda fonder för bestridande af statsuatgifterna medförde oreda och dyr förvaltning, ville talaren, att man borde ingå till K. M:t med en skrifvelse af det hufvudsakliga innehåll, att K. M:t täcktes öfverlåta fonden till riks: gäldskontoret.