Aftonbladet – 3 mars 1869, sida 3

XYrkade buiall till utskottets förslag: Hr Björek fann rag förfarande konst tutionelt i ordets högsta bemärkelse, enär di lyssnat till den allmänna meningen i kammare Regeringen hade äfven handlat finansielt riktig emedan itgifternas bestridande från blott ett hå vore enda möjliga sättet att ernå ordning och ret i statens finanser. Regeringen bade dock icke gå tillräckligt långt. Vid förra riksdagen begärde att det till fonden utgående anslaget skulle i dragas, och nu önskade man deremot, att fonde icke vidare måtte förvaltas särskildt. Statsrådet Berg uppträdde till regeringens fö ; I svar. Sistlidne riksdag gällde tvisten ej en minsl ning af anslaget, utan huruvida riksdagen kunc ega rätt att indraga, hvad som en gång blifv lemnadt till K. M:ts disposition: och då en sådsa åtgärd skulle hafva satt K. M:t ur stånd att up) fylla åtagna förbindelser, var det alldeles rikti; att ministeren Satte sig deremot. Detta vore fråga; en annan vore, hututida icke K. M:t w der andra förhållanden skulle kunna, utan a eftergifva något af sin makt, medgifva ett öfve lemnande af det till fonden utgående ansl get. Denna åtgärd vöre egentligen endast en öfve flyttning af liqviderna och medförde ingen mak I minskning. Men deraf såg dock tslaren intet ski för regeringen att afbända sig sjelfva fonden. T: laren trodde; att K. M:t icke för ro skull afstå från det hittills utgående anslaget, utan för at med större kraft .och makt kunna disponera ke pitalet. å Hr Keys Från den ståndpunkt i frågan, I hvilken tal. befann fig, bad han att få uttryc ett tacksamt erkännande af det tillmötesgåend I som ministören visat denna kammare genom de Iköbgl propositionen, men han skulle varit änn tacksatfimare, om den icke inneburit blott en hal! mesyr,. om steget tagits fullt ut, i enlighet me reservationen. Förevarande fråga hade tvenne si dor, den ena rättsligt konstitutionel, den andr praktiskt ekonomisk. — Efter hvad som föregåt I statsutskottet, der man kallat fram spöken p ljusa dagen och talat om frihetstiden och rege fande riksdag med mera, var det icke oförmodad att äfven dylika spöken skulle manas fram så hå på qvälien, Man var ickeså bjertnupen-och lätt skrämd fordon Wnder den gamla ståndsrepresen tationen.Då ifrågasattes icke riksdagens rätt at beslits om fonder och besparingar på ordinari anslag, då visste man icke .. den lära, som utta lades i fjol af första kätninaren, av. Tepresentatio hel ieke skulle hafva rätt att besluta v.rroend af regeringen ofu trdinarie anslagen. Det syx. tal. vara på tid att protestera ihot den nya döktrin, som man vill inlurendreja i det nya representationien, reaktionär i sammåd mån som iman fruktar att denna representation skall visa sig frisinna hb NI förr. nd rr xempel härpå tillät tal. sig att anföra riksdagen: Skive till K. M:t ar den 12 Maj 1801, i hvil ken den helt ehkelt omförmäler sig hafva beslutit: vatt de besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunna å någon eller några af hufvudtitlarne uppkomma må fortfarande at E. K. M:t användas till sådaba af rikets ständer ej förut pröfvade utgifter, hvilka hädanefter kunna finds för rikets Stytblab är jaa behof mäklar för samhvärje ma ändamål soi Hö ufvadtitels ansa afses och hvilka utgifter alltid tråste vara tillfälfälliga och icke af permavent egenskaps. — Vid 1860 års riksdag hemställde statsutskottet: att tikets ständer, jemte anvisande för nästkommande ke RE af enahanda reservationsanslag. söt i ht gällande stat är för dette ändamål uppfördt måtte tillika böstata att de behållningar ät det nuvarande änslaget (röfatde skogsstaten), som EHliät den ufslötade rikshufvadboken för in nevarande år förelititias böra till riksgäldskontoret öfverlemnas,, och detta blef äften riksdagens beslut. Så tänkte och så beslöt man fördom. hvad man nu än härom må advocera, törde väl få imedges, att regeringen genom den k. propositiohen sjelf tppsagt kontraktet om handelsoch förarisngaden oth att representationen, den anra parten, är i gin goda rätt att framställa motförslag? — Öfvergåetide till den ekonomiska sidan kt saken, sade sig tal icke insg, hvarför något undanta Sförhållande skulle ega rum med ätislag ill handel och sjöfart mer än för anslag till myrodlingar; er och vattenaftappningar? Icke heller visste han, hvarför statskontoret skall föra kassaräkningen och fnottaga ligvider samt hvarje nånad afge rapport till chefeh för tivildepartenentet angående inkomster och utgifter för före. sående månad, under det att handelsoch sjöartsföndens säkerhetshandlingar skola förvaras ich dess hufvudbok föras i civildepartementet? Jtskottets motivering rörande det olämpliga och nvecklade af denna förvaltning är nästan ord för rd densamma som hr finansministern uti kongl. roposition för i år, Bil. JV 6 b. pag. 23, i sitt liktamen till statsrådsprotokollet anfört, då han inner: det vara med god ordning öfverensstämnande, att statens utgifter för sin skogsförvalting icke besörjas från särskilda kassor eller fonler, utan lika med kostnaderna för statens öfriga örvaltningar uppföras å rikets allmäana utgiftstato. Hvad regeringen i ena fallet anser lämpigt skulle det icke äfven vara i detta andra? — vu hade anslag i lån lemnats dels ensamt af hanlelsoch sjöfartsfonden, dels af riksdagen ensamt ch dels af båda gemensamt. Hvarför lemna meel till ett och samma ändamål från skilda håll? lvarför dessa onödiga omgångar och ökade skriferier? Regeringen får dessutom på det i reser ationen föreslagna sättet mera än hvad den skulle A att disponera öfver efter den k. propositionen. kanske man vill invända, att riksdagen framdeles unde komma att indraga detta projekterade anlag af 200.000 rdr: skulle det således vara af tisstro till representationen? Den borde ej kunna ysas, åtminstone af de regeringens med:emmar, om varit med om att framkalla detta nya samällsskick. Dessa hafva i sanning skäl att bedja ud bevara sig för sina s. k. vänner, hvilka äro era ministeriella än ministeren sjelf. Tal. yrade bifall till reservationen. För samma åsigt uttalade sig äfven hrr Nils arsson och Rundbäck, hvaremot hr Per Nilson i Espö fann det mindre passande att, då K. :t nu bifallit hvad man vid förra riksdagen beRE man nu skulle yrka på att erhålla sjelfva mden, Grefve Posse försvarade reservänternas uppttning sanit förklarade slutligen att, då dennale åga vore så mycket behandlad och den allmänna ! eningen-derom stadgad, det i sjelfva verket vore miligen likgiltigt, om den funne sin lösning vid inna eller en kommande riksdag, öfvertygad som in var, att regeringen med vanlig beskedlighet h välvilja skulle gå representationens önskan I mötes. Statsrådet frih. af Ugglas försvarade regerinn och framhöll skilnaden mellan de vid denna h sistlidne riksdag väckta förslag, hvilka då ngo ut på att indraga fonden utan att bevilja slag till nödiga utgifter, men nu med öfvertande af dessa. Vidare betonade tal. skilnaden ri, att sjelfva fonden fortfarande finge dispone3 af K. M:t eller att ett anslag för ändamälet viljades; ty i det senare fallet vore K. M:t bunn vid den bestämda summan, men egde deremot let förra att använda större eller mindre delar fonden; hvilken sistnämnda rätt talaren ansåg ndgänglig.. Frib. v. Schultzenheim skulle hafva önskat, ; den första treårsperioden fått gått förbi, in0 regeringen gjort det tillmötesgående som nu ett; men då nu så vore förhållandet, kunde det ke nekas, att konseqvensen ledde till reservannas förslag. Då nu emellertid första kamma1 afslagit utskottets förslag, ville äfven talaren 4 orda detsamma, på det frågan genom gemenn omröstnivg måtte bringas till slut. Hr Bergröm ville lemna sitt bifall till reservanternas slag, blott med det vilkor, att den summa som tället för fonden skulle utgå vore fastställd i widiagen och bestämd på öret; ty tal. hyste Er rn HA. fiir AN rA On Neat CSR ILL TIK R bt Ut FN Re AR TR SD Ho o hl