Aftonbladet – 26 februari 1869, sida 3

närvarande hans anhållan, att få under bevakni besöka Wärhulta, enär hans hållande i fängels och för detta mål ansågs vara laga hinder 4 uteblifvande vid annan domstol, der-intecknin; tvisten handlades: Stockholms-bref. XIV. Herr Redaktör! Konungen reser snart till Norge, och q är det också slut med saisonen i Stocl holm. Icke kan man, begära, att vi sko hafva någon saison, när konungen är bor doch danske kronprinsen äfven lemnar os IDet går icke an att roa sig så der. på eg Thand, liksom vi icke skulle hafva något hc utan våra oborstade yankees, tölpiga schwe zare eller, det är rysligt att säga det, ril tiga sansculotter, söm ännu aldrig dansat ; ett kungligt slott, hos en kunglig minist eller i:ett kungligt militärsällskap; bara t gurerat kanske i-en alldeles odekorerad d mökratfamilj. Nej, reser kungen och tag danske kronprinsen med sig, så få vi al sluta med saisonen;. Om hans majesti kommer snart igen, kunna vi ju också bör; igen eller åtminstone få ett litet trefli Nachspiel, men tillsvidare får hr Ringva låta vara att spela, och detsamma gäll äfven om hr Lundström. Det enda ställ der hr Ringvall nu så länge har rätt a göra folk uppspelta, är på Hasselbacken mid dagstiden mellan kl. 3 och kl. 6, men seda är det slut för hela aftonen. Fastan inträ der på fullt allvar. Icke ett stråktag, ick en enda liten stöt i bleckein. , Det blifver triste, och det med besked. A det nu så alldeles nödvändigt, att gifva si ut och resa den här tiden på året, när v haft blott en månads saison? Jag vill viss icke säga, att ej våra bröder och systrar p andra sidan fjellet också kunna behöfva e kunglig saison), men man är sig sjelf när mast, och det är så tråkigt att sluta, nä man har som roligast. Om norrmännen för sakade hans kungliga tnajestät denna gån; eller åtminstone väntade till dess vi sluta cotillonen, hvad skulle det väl göra dem fö ondt? Man skall vara grundlagsenlig, de vet jag också, och det har jag vetat allt sedan jag gick på. professor Delldens före läsningar i verlden. Det står uttryckligt före: skrifvet: Kongen opholder sig i Norge noger tid hvert Aar, men icke står det att de just skulle vara på den här tiden, när mar väl kommit i farten med frangaiserna. Och dessutom tillägges: hvis ikke vigtige Hindringer möde. Ar det icke vigtige Hindringer,, att man ännu har en hel mängd dansar odansade? Jag har visserligen ingenting att fordra, så att min oegennytta är öfver alla tvifvel, men jag känner två kungliga sekreterare och ett halft dussin löjtnanter, som fått löfte om flera valser, hvilka icke ännu kunnat effektueras. Skola de kanske icke få någon valata? Ar det öfverensstämmande med Sverges grundlagar och s. k. konstitutionella stadgar eller med Norges Grundlov? Ja, jag frågar bara. Kom icke och tala om möjligheten att fortsätta saisonen, när kunglig majestät är frånvarande. Det duger icke i ett monarkiskt samhälle, det kan väl hvar och en finna. Gaf man här någon enda privat bal, d. v. s. någon bal; som förtjenar att omtalas, före den 28 Januari, då Carlsbalen försiggick på kungliga slottet? Hade vi dansat förut på nyåret, vore vi ej-värdiga att kallas kungliga svenskar. Då är det ju också klart, att ej någon bal; som vill kallas respektabel bal, kan gifvas efter hofbalernas afslutande och sedan kunglig majestät lemnat oss åt vårt öde. Saken behöfver ej vidare omördas. Vi måste våra undergifna och tåliga, men ledsamt är det, alldeles förbannadt ledsamt. Det kunde vara roligt nog, att någon gång så på spektaklet, om måndagarne på kungiga Dramatiska teatern och om onsdagarne på kungliga Stora operan. På det förra stället kunde vi få se våra gamla Slägtinsar, för femtionde gången och ehuru, uppiktigt sagdt, det icke är så öfverdrifvit roigt att vara vittne till att bildade mennikor gräla hela tre akter igenom, isynnerhet vär en presidentska deltager i grälet, hvilket ör det nästan genant för den finare socieeten, så var det likväl en tillflykt för oss på måndagsqvällarne, då vi annars icko visste wvar vi -skulle göra af oss. Icke kunna vi iu gå på Dramatiskan om måndagarne, ty e kungliga komma ieke dit, åtminstone ej ans majestät sjelf och kronprinsen af Danbark? Hvad hafva vinu att fördrifva tiden med e qvällarne? Äfven om vi kunde öfvertala r Arnoldson att gifva en konsert hvarje nåndag, så blef det kanske lodsamt på längen, när vi icke hade något kungligt att se å Vi kunna ej lefva utan det kungliga. cke han man väl begära, att vi skola gifva ss I väg ända till Kungsbacken för att hörs ä en professor, som talar om gamia stenar, it vara att det äfven vore om diamanter. om vi Gud näs för ötrigticke hafva stor tilläng på, och som dessutom icke lära vara nnat än bara kol. En föreläsning smakar ltid student, och det är något, som visanerligen icke känna till här i hufvadstaden. ynnerligen om vi skola betala en hel riksaler för föreläsningen, utan att ens få se en symt af danska kronprinsen. Nej, annat var det, då vi sutto på första! den på kongl. dramatiskan. Det händelsserligen, a t vi kommo något för mycket ; venster och icke heller der sågs inser. Kungens hvita handskar sågo vi eremot alltid, och det var gudomligt roligt. v mycket mer som vi visste, att också prinn vorkligen befann sig i den kungl. avantenen. Likadant var det om onsdagarne på ingl. Stora. Donizetti är en skral kompoör, det må vi väl hafv3 kommmit undernd med, men på de. öfversta platserna al rkett sutto, vini det trygga medvetande, t vi hade hans majestät och ofta alla ingligan bakom ryggen på oss. Då var det ligt På teatern och då visste man, att mar