Aftonbladet – 26 februari 1869, sida 3

af I något slädföre heller. Om vi åtminstone hade ofått velocipederna i ordning, men det går trögt att få detta snabba kommunikationsmedel i gång. Ni skall få se, hr redaktör, att grefve Erik Sparre får hela sitt nät färdigt, innan ni och jag få oss hvar sin lilla velocipede att göra våra utflykter med. Jag kan icke neka, att jag verkligen intresserar mig för de der moderna fortskaffningspjeserna, som .man kan sköta sjelf, utan hästar, utan körsven och utan hyrkuskräkningar, ett af nutidens största framsteg. Redan förut har jag fästat eder uppmärksamhet, hr redaktör, på nödvändigheten af att vi här i hufvudstaden icke komma alltför långt efter göteborgarne. I Göteborg förfärdigas numera ganska goda velocipeder, har man berättat mig. Har ni sett en enda af dessa, hr redaktör ?Jag har åtminstone icke lyckats få syn på någon sådan der pjes med två hjul bak och ett fram eller ett hjul bak och ett fram eller bara ett hjul inalles, som rullar framåt med en passagerare. Huru kommer det sig, att göteborgsfabrikanten icke skickar hit ett enda exemplar ens till dee ni icke, att det ligger en dold plan under denna skenbara likgiltighet? Jag misstänker starkt, att det är Göteborgs-intresset, som nu återigen vill göra oss ett spratt och lemna oss stockholmare långt efter. — — — Låtom oss hålla saken hemlig, säger man i Göteborg, till dess Keillers hunnit förfärdiga åtminstone ett par tusen vålocipeder. Det är icke för mycket uti en stor stad på några och femtiotusen invånare. — Då, när de par tusen äro färdiga, kunna vi gerna skicka en och annan till Stockholm. Vi hafva likväl försprånget. Stockholmarne skola aldrig hinna upp oss. — — — Ah! je vous connais, beau masquel Der hafva vi återigen den puniska illslugheten, samma en som narrade oss att bygga en sammanbindningsbana genom vår sköna hufvudstad, på det att göteborgarne skulle kunna skicka Halmstadlax direkte till Upsala och få Norrlands, direkte ned till vestkusten. å Hvad tänka hrr Bolinder på, som icke göra några velocipeder? , Och likväl är ju chefen stadsfullmäktig! — År det på det sättet en stadsfullmäktig tager vara på vår stads sanna J intressen? Skola vi ännu en gång blifva på Jefterkälken i detta dåliga väglag. Om vi icke tänka på de högre intressena, hvilket dock vore vår ovilkorliga skyldighet, så kunna I vi ej underlåta att fästa oss vid de personliga fördelar, som skulle blifva en följd af velocipedernas införande i det dagliga lifvet, synnerligen sommartiden. Sommaren är snart här kanske, ty vintern visar alldeles inga litskrafter. Vi, flytta naturligtvis ut på landet, ty vi hafva kommit underfund med, att tre månaders landtluft ger oss förmåga att uthärda nio månaders stadsångor. et är icke alla, som hafva tillgång till direkt sjökommunikation, alla kunna icke bo i Waxholm eller längre ut i skärgården, för hvilka vålocipederna onekligen icke äro af den stora vigt, som för de stockholmare, hvilka begagna sig af landsvägarne. För de senare är vålocipeden snart en dundviklig nödvändighet. Jag har t. ex. ingen jernväg.. Det finnes ännu socknar i hufvudstadens grannskap utan jernväg. Hvad vore då väl både beqvämare och snabbare, än att hafva sin lilla velocipede, hvilken står i en vrå på kontoret eller innanför disken hela dagen, utan att fordra någon skötsel, utan att göra anspråk på en i dyra foderår för kassan ganska känbar frukost, middagsoch aftonservering, utan att trampa, gnägga. eller föra annat oljud, utan att lemna några obehagliga spår efte. sig? När kontorstiden är slut eller när vi tycka att vi saklöst kunna slå igen butiken, taga vi fram vår lilla velocipede, och så bär det af, om icke med blixtens snabbhet, likväl med en skyndsamhet, hvaraf våra egna hen icke äro mäktiga och knappt våra egna dyrköpta, dyrlejda och ofta ganska nyckfulla hästar, för att icke tala om hyrkuskarnes och åkarnes Rosinanter. Tänk er, hr redaktör, hvilken fördel, hvilken ekonomi, hvilken välgörande reform i specielt afseende! Om jag hade tid, skulle jag kunna med den mest logiska skärpa, tydligt och klart, som det är min vana, bevisa er att våloc:påden är af största vigt för familjelifvet; men jag har tyvärr icke tid. Jag har olyckligtvis ingen velocipede, som -fortskaffar detta bref, utan endast ett stadsbud, somicke alltid rullar så fort sin väg fråm. Endast det vill jag hafva tillagdt, att velocipådens betydelse för det Stockholmska sommarlifvet ingalunda inskränker sig till nytta för dem, som icke hafva sjökommunikationer, utan äfven för dessa är af icke obetydlig vigt. Man har en bit sjöväg eller en bit jernväg, men den biten gren icke ända fram till csommarnöjets, dörr, utan måste jag tillryggalägga en återstående bit till fots. De To plikosta nde en het sommardag eller en afton, när man arbetat sig trött på kontoret eller bakom disken... Huru angenämt skulle det icke då vara. att hafva sin lilla vålocipede stående helt beskedligt vid-stationen, att kasta sig app på den och kila i väg. Hr redaktör, jag tror knappt det kunna vara möjligt, att icke äfven vi Stockhimare skola: få oss välecipeder, men när, det blitver rågan, t Vi borde hafva dem nu för att kunna öfva ss hemma, tilldess yi med dem uppträda i let offentliga. Ännu en gång, hr redaktör, råga Bolindrarne, om de icke vilja konvurrera med Keillers. Hilarius hadötittninnekiki st netto Ar nad Rättegångsock Polissaker.