Aftonbladet – 24 februari 1869, sida 3

samvete, bör det åtminstone ha verkat stärkatd på minnet. Grubb: Tvärtotn, det har försämrats, Domh: -Brt samvete? Grubb. Nej; mitt minne har förslöats geno. vistandet i fängelset. Ez Grubb tillspordes härefter, om han kurde e inra sig att Eriksson, hvilken då hade eget hu håll, påekdagen eller annandag påsk 1866 spiss middag uppe hos Grubb; om ej efter middage Grubb talat med Erikssot here på kontoret ot buru sågen skulle användas, samt om Grubb vid tillfället tagit fram brandförsäkringshandlit garne och visat dem för Eriksson, under yttrand att sågen var bra lågt försäkrad. ; Grubb kunde icke erinra sig om Eriksson vari bjuden till middag hos honom på påskdagen; be stred att han talat ined honom om sågens använ dande annat än att fråga förevarit att Eriksso efter sågningens slut skulle taga sönder sågmaski nerna, och förnekade att han visat Eriksson branå försäkringshandlingarne, hvilka Eriksson dock vi något tillfälle, då de legat framme på kontoret möjligen kunnat se. Eriksson medgaf, att det vic något tillfälle varit tal om söndertagande af sågen Grubb sökte vidare ådagalägga, att han ieke haf något intresse af sågens brand, då spekulant; funnits till högre pris än brandförsäkringsvärdet Konsul Friedländer hade haft i uppdrag att säljs sägen åt honom, och kort före dess brand hade ban erhållit ett bref från hr Friedländer, hvar uppgafs, att denne trodde sig fördelaktigt kunna utarrendera sågefti; å fråga om anledningen till att sågen satts i gång den 28 Juni, förmälde Grubb, att ett mindre parti virke, som blifvit framkördt på vintern, funnits osågadt. Sågningen deraf hade blifvit uppskjuten derför, att lastning af plankor och bräder på våren pågått. Föröfrigt hade Grubb väntat ut en spekulatit i dessa dagar, hvilken dock ej lät sig afhöra. Domhafvanden förklarade sig vilja försöka uppfriska Grubbs ininne, och upprepade ur protokollet den bekännelse Eriksson afgifvit om de samtal, som skulle egt rum mellan Grabb och denne, rörande sågens antändande. Grubb bedyrade, att han ej till Eriksson haft något sådant oförsigtigt yttrande eller gjort någon som helst antydan om, tt han genom mordbrand önskat blifva af med sågeti. Na å erefter förde dömhafvanden ransakningen in på frågan om flickan Sofia Linds hastiga afresa rån Wärhulta och lika hastiga återkörmst från Stockholm. I denna del atgaf Grubb den förklaing, att det vid Wärhulta väckt förargelse, att öriksson lefrat tillsammans med flickan, och hade letta föranledt, att Trikoson; som förut haft kost id Grubbs bord, fått sätta eget hushåll. Grubb ade vid ett och annat tillfälle talat vid Eriksson lärom, förklarande Grubb att det endast varit af edlighetsskäl, som hån önskat Sofia Lunds aflägsande. Kort före branden hade Eriksson sjelf mbedt Grubb att skaffa hentie någon plats, tills iriksson kom i tillfälle att gifta sig, och med anedning deraf hade Grubb tillskrifvit hr Kjellin i tockholm det förut omnämnda brefvet. Han bes tred uppgiften, att han skulle lofvat bekosta henes vistelse i Stockholm, liksom att hafva lemnat ;riksson några penningar i och för resan. Domh. Men då Grubb så länge tolererat förållandet mellan Friköson och flickan, hvarföre culle hon just bort den sista veckan? Då Grubb yste en så djup sedlighetskänsla, hvarföre talade en aldrig under hela den föregående tiden med ickans egen far, som fanns på stället, om saken? Till svar på den förra frågan, förmälde Grubb, t Eriksson yttrat den önskan att, då han sjelf ulle flytta äär såghingen var slut, Sofia Lund åtte resa förut, för att söka skaffa sig plats, så t båda tvåicke skulle kommapå bar backe. Grubb ide velat göra Eriksson en tjenst. Huruvida hat lat vid fadren om flickans och Erikssons förhålnde, erinrade han sig icke. Allm. åkli Ni snvärjer er sjelf; mildra er grofva ning genom en sanningsenlig bekännelse. omhafvanden fästade Grubbs uppmärksamhet . det misstänkta deri, att Sofia Lund reste på! sdagen, att sågen sattes i gång på torsdagen och t den brann: patten mot lördagen, samt att flic. n påföljande fredag kom tillbaka. Grubb ställde sig alldeles okunnig om att hon j. mmit tillbaka, förklarande att han ej visste derI. samt yttrade med mycket förvånad min: Jaså! om bon tillbaka från Stockholm ? ; Magnus Lund tillfrågades, när han först fick ta, att dottern skulle resa samt uppgaf, att det :i rit qvällen förut. Eriksson hade sagt, att Grubb ulle bekosta resan och vistandet i Stockholm. i 4 (Forts) i Å 1