Aftonbladet – 20 februari 1869, sida 3

TRANCE aräet ft ker eft Mn nt get tyckts antyda; men utom det att uttrycket derigenom oftast förlorat sin friskhet; har äfven emellanåt öfversättarens gissning alldeles slagit fel. Sålunda har öfvers. (i 2 kap.) återgifvit: forat faa Ende på dette Töv med: för att få slut på detta . I Sök . Ordet Töv har öfvers. förmodligen tolkat med hjelp af töve (dröja, töfva): det fins . emellertid ej. i danskan och betyder, i norska folkspråket: snack, meningslöst prat 1 d. ? Skulle — hvad vi dock ej medgifva — sådana felgrepp vara ursäktliga på den grund, att anförda ordet förgäfves sökes i danska ordböcker, så är det likväl ej ursäktligt att återgifva: Peter fölte sig forladt paa Skolen med Peter blef så led vid skolan, ty en vanlig ordbok upplyser om, att forladt betyder ensam, öfvergifven (jmfr. förlåta i det bibliska språket — t. verlassen); eller ikke videre vyrdt med icke mer aktad, eller stimede Folk til udenfor Plankevserket med bulrade folk till utanför planket (ist. f. san kides, skockade sig 1: d.),eller Aa, kjere, goe snilde Dere med ack, kära lilla, goda herran, eller Forretningsfolk med arbetsfolk. Äfven der hvarken. den danska ordboken lemnar en öfversättare från norskan i sticket, eller eljest någon svårighet tycks st sig i. vägen, har, det simpla ordaföret blifvit missuppfattadt.. När sålunda rsättningen (sid 15): har: hon kom ihåg hvad modren sagt om skjutningen och tordes icke tala derom,, så är detta, såsom ringar ste-eftertanke af sammanhanget lätt visar, något helt annat än originalets uttryck (1:a uppl. sid. Eh hunbuskede at Moderen havde gjort hende usikker paa hint med Skydningen, saa hun turde ikke fortelle det,. Litet längre ned har hun-stod og strög paa Kjolen og svarte återgifvits med det klumIpiga: dragande i sin kjortel, svarade hon) Ji st. f., helt enkelt, hon stod och strök på Isin klädning Sid. 4 finna vi fin-af Syn återgifvet med finhyllt, ehuru det har afseende på ansigtsbildningen, anletsdragen, ej på hyn; sid. 3. öfversättes. hurtig med burtig (ist. f. bastigt, häftigt k;-d.) Öfversättnivg till svenskan af ett sådant arbete som Fiskerjenten är onödig. Iallmänhet äro öfversättningar, de nordiska munarterna emellan, af sådana böcker, som vända sig till läsare med någon större boklig kunekap, sålunda ej blott de för den vetenskapliga utan ock de för den högre allmänbildningens krets ämnade, ingalunda af något verkligt behof påkallade. Folksk ifter i sträng mening åter, äfvensom läroböcker — om än icke de för elementarskolans högre afdelningar afsedda — är det visserligen nödigt att sprida på den munart, som är hvardera folkgrenens närmaste och egentliga modersmål. Detta dock icke så strängt att fatta, att ej t. ex. i en svensk folktidskrift en norsk eller dansk berättelse skulle kunna meddelas i original med ordförklarande noter. Emellertid böra vi här uttryckligen. anmärka att, om Fiskerjenten för svenske läsare framträder i en mindre tillfredsställande skepnad, författaren förmodligen har att derför i-viss mån skylla sig sjelf. Af ett tillkännagilvande å öriginalets sista blad erfar man visserligen, att han från början sökt förebygga dess öfve:sättande på svenska. Der heter det nemligen: Forat imödekomme den svenske Boghandel, der kolder lavere Priser på esthetiske Böger end vor, stelges denne Bog billigere end sedvanligt hos os. Forfatteren haaber til Gjengjelt. at den ikke bliver oversat paa Svensk. Oasker Nogen at overseette den i andet Sprog, beder forf. om, at hans Samtykke först indhextes. (Originalets pris är 1 rdr 75öre. Öfversättningen kostar I rdr.) Då naturligtvis, efter sådana försigtighetsmått, arbetet omöjligen kan förmodas hafva blifvit utan författarens vetskap öfverflyttadt till vårt språk, så kunde ju förfättaren, som sålunda lärer ha frångått sin ursprungliga afsigt, ha förbehållit, sig att öfvervaka öfversättningsarbetet eller på annat sätt betryggat dess omsorgsfulla verkställande. Det är ej vår mening att inlåta oss på ett bedömande af K. Schwarz berömda framställning af den nyaste teologiens historia. Vi erinra blott om, att verket första gången utgafs 1856, att den danska öfversättningen är verkstäld efter originalets tredje upplaga, att en fjerde tysk upplaga nyligen utkommit, samt att svenska läsare i Kr. Claesons samlade skrifter-kunpa finna en ypperlig essay öfver den tyske författarens snillrika verk, hvilket vi ej nog kunna anbefalia till deras uppmärksamhet, som vilja studera samtidens djupgående religiösa fråga. Då den svenska öfversättningen möjligen torde vara utgången ur bokhandeln, och den föreliggande något förkortade, danska är med omsorg utarbetad efter en senare, utvidgad upplaga af originalet, är den väl förtjent af spridning bland värt bokläsande publikum:! Hvad vi med anledning af den danska öfversättningen af Schwarz ville påpeka, är önskligheten af en sådan, naturligtvis helt och hållet frivillig reform af öfversättningsväsendet, att goda öfversättningar från de stora kulturspråken, när de ej; höra till de egentliga folkskrifternas kategori, endast måtte ega rum till en nordisk munart och i denna form spridas på hela den nordiska bokmarknaden. Både svenska och danska eller norska öfversättningar af sådana verk, som t. ex. det nyss nämnda eller Laboulayes eller vissa delar af Parkers skrifter 0. s. v. äro onödiga, ty de afse endast den allmänhet, som har nog insigt, för att något så är lika lätt läsa dem på den ena eller andra nordiska skriftmunarten. Det är då ekonomiskt oriktigt, att föranleda en förderflig konkurrens mellan två öfversättningar: de täflande förläggarne förlora derpå, öfversättarearvodena nedtryckas och deras njugghet gör det svårt att finna skickliga och omsorgsfulla öfversättare. I ett litet land äroi allmänhet litteraturens ekonomiska vilkor allt annat, än lysande; äfven obetydliga steg till leras höjande böra ej försummas. I detta all kupna bokhandeln och den litterära kritiken med framgång samverka. Det frambålles ofta och ifrigt af dem som förläkta de döda språkens studium i skolor1a, att lärjungen derigenom införes och endast, m lerigenom kan införas i och vinna en åskåd-fj ig, lefvände kännedom om den grekisk-ro-ne merska odling, som är den nyeuropeiska ci-te vilisationens ena rot. Med detta bevis förpr le klassiska skolstudiernas mnödvändioshet!t bak 2) PA Bl EERO ISRN RT MIO DA d 0 OD Ad 3 Ör Ä