Aftonbladet – 20 februari 1869, sida 2

denna fråga i öfvervägande och härom yttra sig till näst blifvande sammanträde i Mars månad. I afseende på frågan om utvägar för undvikande af den höga förlagsränta, som nu trycker handteringen, beslöts att densamma skulle tillsvidare blifva hvilande. — Foelkmöte. I Grenna Tidning läses: Folkmötet. i Skärstad förliden måndag var besökt af närmare 300 personer, hufvudsakligen hemmansegare, deraf en stor del från Tveta härad. Diskussionen var ganska: sakrik och intressant och fördes på ett särdeles humant och värdigt sätt. Svaren på de af inbjudarne uppställda frågor afgaf mötet sålunda: 1:sta frågan: Då en allmän klagan föres öfver en allt för stor och dyr embetsmannaklass i vårt land, bör ej förenkling i vissa förvaltningsgrenar vidtagas för att minska tjenstemännens antal? Mötet ansåg att den allmänna klagan, som föres i vårt land öfver en för stor och dyr embetsmannaklass är fullt befogad, och önskar att sådana förenklingar måtte vidtagas i våra embetsverk att tjenstemännens antal kan minskas. 2:dra och 8:de frågorna: Hafva de enskilda bankerna hittills fördelaktigt inverkat på våra förhållanden, eller värit skadliga för jordbruket och industfien? — Har räntans frigifrande i allmänhet verkat ofördelaktigt och tryckande för folket eller icke? Dessa behandlades i sammanhang, och efter en vidlyftig diskussion blef svaret: Att de enskilda bankerna icke verkat välgörande för jordbruket och industrien, men ansågos under nuvarande förhållanden nödvändiga; och att den fria räntan har verkat högst tryckande och anses till en del vara orsaken till de alltmer nedgående prisen på fastigheter att den är isynnerhet förlamande för jordbruk och industri, samt till en del.skulden att en stor mängd allmoge, hvars jord ej kanbära den högre räntan, emigrerar, livadan räntan borde genom lag bestämmas till högst 6 proc. 3:dje frågan: Bör genomgripande förändring af vårt försvarsväsende till lättnad för de skattdragande genomföras? , Pluraliteten ansåg att indelningsverket bör bibehållas, men önskar att sådana förändringar vidngas,-som göra försvarsverket mindre tryckande fö An än nu är förhållandet. 4:de frågan: Är nuvarande bränvinslagstiftning för vårt land ändamålsenlig? : Att sådana förändringar i bränvinslagstiftningen måtte ske, att då landstingen icom hvar sitt län vid inträffande missväxtår derom göra framställning, bränvinsbränningen inom sådan ort blifver inskränkt. rv 5:te frågan: Är den nuvarande friare tull-lagstiftningen nyttig för våra modernäringar jordbruket och industrien? Den friare tull-lagstiftningen ansågs hafva verkat tryckande, och bör isynnerhet en mängd lyxartiklar och annat utländskt kram beläggas med högre tuil. G:te frågan: Är statens pensionsväsende rätt ordnadt, som tillerkänner embetsmänner vid en viss ålder hela lönen i pension? Mer sparsamhet bör vid riksdagårne iakttagas vid beviljandet af pensioner från statsverket. 7:de frågan: Borde icke all svensk jord lika beskattas, och huru skall detta kunna ske, utan att nuvarande egarne till den i flesta fall skattefria jorden förnärmas? Mötet ansåg att enda sättet förlika beskattning vore, att skattebemmanen löstes till frälse genom grundräntans kapitalisering, som amoteringsvis inginge till staten. udde frågan: Äro ändringar i fattigvårdsförordningen af behofvet påkallade och hvilka åtgärder böra vidtagas för att lindra denna tryckande börda? Förbigående första punkten i denna fråga ansågs, att arbetshus inom vissa distrikt eller härader, dit hvarje tillhörande kommun egde rättighet att sända sådane personer, som gemom och vårdslöshet falla fattigvården till last, damålsenligaste sättet att förminska de fattiges antal och att göra fattigvården mindre tryckande. 10:de frågan: Bör ej nuvarande rösträtten i-våra kommunala och kyrkliga angelägenheter förändras? och om så är på hvad sätt? Att den nuvarande kommunala rösträtten är olämplig och en förändring Härutinnan högst nödvändig, så att mer afsecnde, än nu är förhållandet göres, på person än egendom, erkändes allmänt, och att rösträtten begränsas efter lämplig röstskala äfvensomratt i kyrkliga angelägenheter hvarie välfrejdad och myndig person, som bidrager med skatt till stat och kommun bör hafvalika rösträtt. 11:te frågan: I hvad förhållande står staten, den enskilte och skolstyrelsen till folkskolan? Att den nuvarande bestämmelsen i skolstadgan, att pastor eller den håns embete förestår skall vara sjeliskrifven ordförande i skolstyrelsen, bör upphöra. Uttryckande mötet ett allmänt erkännande att folkskolorna verkat mycket godt. 12:te frågan: Vore det icke rättvist att det nu tryckande vägunderhållet fördelades, efter fyrktal på alla landets inbyggare och ej som nu är törbålHandet ålåge ensamt jorden? Denna fråga besvarades med enhälligt ja: 13:de frågan: Anser folkmötet att den lagstiftande makten bör inblända sig utisden: enskildes skogshushållning ? 2 Piuraliteten ansåg, att lagstiftningen icke bör inblanda sig i eganderätten eller förvaltningen af den enskildes skogar, utan att detta, såsom hittills, bör. vara för egaren fritt. . Mötet, som börjades kl. 11 f.m., pot bg till kl. 4 e. ms-och alla närvarande syntes liffligt intressera sig för förhandlingarne. s — Adress. Åtskilliga. af de kommuner, som skulle komma att njuta de närmaste fördelarne af den föreslagna Frövi—Falujernvägen, hafva undertecknat följande adress till landshöfdingen grefve Erik Sparre: Djupt genomträngda af. den fosterländska betyi delsen uti eder till riksdagen ingifna motion med en till fortsättning af ländetsjernvägsbyggnader, edja vi, att inför eder, hr grefve, få uttala det varma deltagande, de uppriktiga välönskningar, som vi alla hysa för edert förslags framgång! Ni har i detsamma, på ett både snillrikt, praktiskt och alla stora intressen fullt tillfredsställande sätt, löst eder uppgift, att inom icke alltför aflägsen framtid förskafta trakter af vårt fädernesland, hvilkas utveckling är bämmad af svåra kommunikationer — olägenheter, som icke-ståi enskildas makt att afhjelpa — det ofantligt mäktiga hjelpmedel, som jernvägar lemna nutidens industri och utan hvilket vårt lands i striden med andra mera lyckligt lottade länders otvifvelaktigt går sin undergång till mötes. Gäller detta om all industri, så måste det dock företrädesvis gälla om vår andra rmodernäring eller bergsbruket, som i jemförelse med andra länders icke kan sägas annat än föra ett tynande lif. Detta aftynande kommer till största delen af ofvan uppgifna orsak — brist på lätta och ständiga kommunikationer. Vi hafva från våra undangömda trakter under flera år sökt att på ett ovedersägligt sätt ådagalägga, att en jernväg mellan Frövi och Falun måste blifva för vårt lands bergsbruk lika välgörande som den är nödvändig. Ni, hr grefve, har långt förr än de flesta insett vigten och värdet af denna