Aftonbladet – 20 februari 1869, sida 2

möjligen kunde heta. Jag vet endast hvar han är inackorderad, men: jag har deraf slutit mig till att han icke kan vara någon annan än en herr Morrik från Wien, particulier,, Ett besynnerligt stånd; förmodligen ir det väl ungefär detsamma som oberoende. I sådant fall är jag äfven en particulicre, mera än han; ty han är ännu beroende af mycket, af sitt svårmod, sin rikedom, till och med af sin betjent, som måste bära efter honom hans kappa och fotpåse! a Den 23 På morgonen. Denna natt hade jag många och idel högst märkvärdiga drömmar. I en af dem kom ag åter tillsammans med Halding, på hvilken jag nu icke under åratal har tänkt. Jag lade också lika likgiltigt med honom som rr, frågade honom efter hustru och barn och gladde mig öfver att de allesamman nådde väl. Men dervid måste jag, ännu lltjemt i drömmen, anställa betraktelser öfver hvad det möjligen skulle ha blifvit af nig, om jag icke hade afslagit hans frieri. Jag sutte i sådant fall nu der borta i Ameika i det stora, präktiga huset och vore vida rikare och vida friskare — ty jag hade lå icke tillbragt det sista svåra året hos mina föräldrar — och skulle då icke ännu på länge tänka på att dö. Detta öfvervägde ag för mig sjelf, då jag såg det rödkindade ntimmer, som så snart tröstade honom: öfver mitt afslag. Men i samma ögonblick yste jag äfven för en sådan lycka. ; Åfven detta torde möjligen vara öfverspändt, anspråksfullt, otacksamt. Hvad hade ag väl att anmärka och klandra hos honom,