Aftonbladet – 17 februari 1869, sida 2

Kamrarne hafva i dag: valt statsrevisorer för innevarande år. Första kammaren utsåg: domprosten C. W. Linder (med 64 röster), major H..,O. Falck (60), godsegaren frih. J. G. N. Akerhjelm (04) kapten L. M. Nordenfelt (49), bruksegaren M. F. Wern (44) och direktör J. V. Gjerling (39). Till revisorssuppleanter valdes: godsegaren grefve A. E. Mörner (70), kapten G. W. von Francken (59) och godsegaren frih. D. Stjernerona. Andra kammaren valdemedlemmarne af riksdagens andra kammare: hrr C. G. Indebetou (95 röster), Nils Larsson i Tullus (91), C. G. Witt (91), J. Sääf (90), frih. D. v. Schultzenheim (89) och Per Nilsson i Espö (80). Närmast i röstetal var hr Hörnfeldt (42); samt till suppleanter: medlemmarne af riksdagens andra kammare hrr Wedberg (75), Wener (68) och Fredriksson (60). Det enda märkliga som för öfrigt förekommit inom kamrarne var en debatt, som uppstod i andra kammaren vid behandlingen af statsutskottets utlåtande rörande understöd åt de nödlidande i de småländska länen. Statsutskottet har tillstyrkt beviljandet af den af K. M. för ändamålet äskade summa af 360,000 rdr och detta förslag blef redan is förra plenum af första kammaren bifallet. Det antogs äfven nu af andra kammaren, men under den öfverläggning, som föregick besluten, uppträdde nästan alla representanterna för de småländska länen och yrkade dels bifall till en af hr Wigardt m. fl. väckt motion om anvisande af 400,000 rdr utöfver den af K. M. begärda summa, dels den af K. M:t föreslagna summans höjande till 500,000 rdr. Såsom skäl framhölls den stora utbredning nöden tagit, och hyilken uppgafs vara vida större än man kände eller anade då landstingen förliden höst voro sam lade, ehuru de redan då anmälda understödsbehofven varit så: stora, att de väckt landstingens häpnad. På dessa framställningar genmäldes af statsutskottets ordförande, grefve A. Posse, att utskottet måst anse. att regeringen hade bättre tillfälle än enskilda personer att öfverbli ka tillståndet och bedöma behofven, hvarföre utskottet ansett sig böra hålla sig till den af K. M:t föreslagna summan. Finansministern frih. af Ugglas tog äfven ordet i ämnet. Han medgaf svårigheten att bedöma undsättningsbehofvens storlek, men han hade ansett, att man till en början kunde begränsa det understöd, som af riksdagen begärdes till ett belopp, motsvarande disponibla tillgångar, helst de nu nödlidande provinserna äro så belägna, att hjelp kan skyndsamt komma dem tillhanda om det nu lemnade understödet skulle visa sig otillräckligt och ställningen befinnas så förtviflad, som den nu af en och annan framställdes. Det vore regeringens både rätt och pligt att då mellankomma. Kammarens majoritet