Aftonbladet – 17 februari 1869, sida 2

setydenhet, helst som den truppstyrka länet än undvara, titan att alltför mycket för ett iendtligt angrepp blottställa de vigtiga inoppen till Göta kanal och till Norrköping, nöter en af ståtens stambanor redan vid en vf denna provins egrå städer. Med bygganlet af denna bana torde det derför utan ågon väsentlig våda för vårt försvarsverk kunna anstå tilldess, att ett bolag med äntegaranti af staten bildar sig, som sjelf ;ygger densaiima; lvilket ej heller efter all sannolikhet kan koinma att dröja länge, då rågan gäller en så rik provins. Snarare skulle det kutta synas vara af verklig vigt, att den bana inotii kort blifver oyggd, som skall förena Stockholm—Upsalävanan med den mellan Gefle och Falun, på let att Daloch Helsingeregementena ma kunna med minsta möjliga tidsutdrägt transpörteras till rikets för ett anfall mest utsatta och vigtigaste punkt, Stockholm; men äfven inom denna ort är det iner än sannoikt, att det mäktiga bruksintresse, som derstädes finnes, ej skall komma att dröja alltför länge med bildandet af ett bolag i och för denna bandels byggande, om blött ett sådant bolag kan påräkna statens garatiti för ränta och amortering å det dertill erforderliga byggnadskapitalet. Det synes derför som om de båda statsmakterna skulle kunna utan någon slags våda nu frånträda ett beslut, soi de ej längre ej ens mäkta sätta i verket, och som i alla fall ej eger sin egentliga tillämplighet på åtminstone den allra största delen af de banor, som nu blifvit föreslagna. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anser jag mig derför till alla delar böra instämma i hvad motionären behagat anföra till stöd för sitt förslag om en af staten lemnad räntegaranti åt de bolag, som kunna komma att uppstå i och för byggandet af dessa jernvägslinier. Deremot kan jag ej göra det i lika grad med hvad motionären i öfrigt föreslagit rörande detaljerna af sin plan. Först och främst måste jag nemligen skilja mig från hans åsigter i den del deraf, som innehåller ett förslag, att den ifrågasatta räntegarantien skulle kunna lemnas åt ett enda bolag, som ville åtaga sig byggandet af samtliga de af motionären föreslagna banorna. — Mitt skäl dertill är, att jag för min del anser, att det i alla hänseenden skulle vara såväl för det allmänna som för sjelfva de afsedda byggnadsföretagen mera förmånligt, om särskilda bolag inom hvarje ort bildade sig:för hvartdera af dessa företag. — Detta skulle nemligen enligt min förmening, 1:o medföra en mindre risk för staten med afseende på dessa bolags framtida bestånd, derföre att ett långt större antal delegare i detta fall måste derför ikläda sig ovilkorlig ansvarighet. Derjemte synes mig detta medföra en större lätthet för staten att utöfva den både för banornas ändamålsenliga byggande och deras underhållande i follgodt skick erforderliga kontrollen, än om den skulle få att göra med ett enda allsmäktigt och derföre synnerligen inflytelserikt bolag, hvars verksamhet skulle komma att omfatta en ej obetydlig del af vårt land. 2:0 Skulle staten derigenom hafva att påräkna en långt större, sak-, ortoch personkännedom hos vederbörande särskilda jernvägsstyrelser, äfvensom till följd deraf en noggrannare tillsyn både i praktiskt och ekonomiskt hänseende, då dessa styrelser. skulle komma att bestå af mera framstående personer inom hvarje ort, hvilka sjelfva äro direkt intresserade i bolagets framtida ställning, och som blifvit till detta maktpåliggande kall utvalda af de respektive bolagsmännen på grund af det förtroende de genom en långvarigare verksamhet för allmänt och enskildt gagn lyckats tillvinna sig inom orten, än om de skulle utses af en enda aflägset boende centralstyrelse. Huru detta möjligen kan komma att slå ut, torde resultatet af de hufvudsakligen af engelmän sammansatta och styrda bolag visa, som vi hittills sett uppstå i vårt land. — Vidare tror jag, att ett sådant inom orten bildadt bolags kontanta utgifter kunna blifva långt mindre, då det afsedda arbetet utföres för ett sådant bolags egen räkning, än om det skall byggas för ett mäktigt af aflägse boende penningmän sammansatt bolags räkning, emedan erfarenheten har visat att mer än en ej då drar i betänkande att tiliskansa sig så mycket som möjligt på detta bolags bekostnad. Om deremot en stor del af ett dylikt mindre bolags delegare äro direkt och i och för sina egna intressen intresserade i den ifrågavarande jernvägens snara färdigbyggande för minsta möjliga kostnad, hvilket åter måste utgöra ett hufvudsakligt vilkor för möjligheten af dess åstadkommande, skall sannölikt mer än en bland dem vara hågad att ej blott kostnadsfritt tillsläppa jord utan äfven att mot aktier i bolaget lemna sleepers och annat behöfligt virke, om han är skogsegare, samt smiden, möjligtvis äfven rails, om han eger ett större jernverk, och detta till ett vida lägre pris, än om dessa varor skulle uppköpas på en långt bort belägen ort. Detta kan så mycket hellre emotses, som ej alla jordegare äro försedda med någon öfverflödahde tillgång på kontanta penningar, och som de eljest, för att kunna få det för dem sjelfva oundgängliga företaget i gång, skulle blifva nödsakade att kontant fullgöra sina inbetalningar å aktierna. De aktier som de nu i stället skulle erhålla för sina tillsläppta materialier, skola äfven då de äro försedda med statens garanti på ränta och amortering af deras belopp utan tvifvel snart vinna förtroende och derigenom blifva både lätt belånbara och i öfrigt lätt