Aftonbladet – 15 februari 1869, sida 3

pli Tvua I VALAATLIA UTAV VIRA VALL UTSUVLEMAB. ALI tal. ansåge, att icke blott bekännarne af lutherska , Jutan äfven af alla andra trosläror, t. ex. judar och katoliker, borde njuta samma skydd och samma rätt till okränkbar bekännelsefrihet. Sedan diskussionen derefter förklarats vara slutad, remitterades motionen till konstitutionsutskottet. e assets nb Mera om räntmästareförordnandet vid Upsala universitet. Uti Aftonbladet n:r 31, för den 8 Febr., förekommer en artikel om räntmästareförord.nandet i Upsala, som innehåller så många misstag eller oriktigheter, att dess författare synbarligen öst sina underrättelser ur en -I mindre ren källa. Ett svar erfordras således, jom icke allmänhetens omdöme i denna sak Iskall blifva helt och hållet vilsefördt. Må I det derför tillåtas att i största korthet meddela några faktiska upplysningar, punktvis Jaffattade. I 1:o) Det säges i artikeln, att konsistoriet annonserat om en vikarie till räntmästaretjenstens uppehållande från den 1 Febr. till den 1 Juli 1869. — Nej; — den föreslagna omorganiseringen af tjensten skall vara afgjord sist den 1 Juli, och allra först då kan tjensten anslås ledig till ansökan (efter 3 månader); hvarför vikariatet väl knappast kan bli kortare än ett år. 2:0) Angående omröstningarne yttras, att, sedan akad.-adjunkten Afzelius vid den första erhållit 9, konsist.-notarien Henschen 8 och en tredje person (regementsskrifvaren Gyllensvärd) 6 röster; så företogs ny omröstning, emedan konsistoriet, på grund af 479 i akademiska statuterna, ansåg absolut pluralitet bland de röstande erforderlig för den som skulle förordnas till tjenstens bestridande och då erhöll Henschen 12 och Afzelius 10 röster. — Osannt och förvillande; — först kan konsistoriet vid detta tillfälle icke gerna hafva i sitt anförande åberopat 79 (om ock någon enskild ledamot genom missförstånd kan hafva tänkt på denna 8), emedan detta skulle varit olagligt (se nedan); — och sedan får det, genom det anförda, utseendet af att saken blifvit afgjord genom allenast tvenne omröstningar, då dessa likväl voro tre till antalet. Dermed tillgick sålunda: I förste omröstningen erhöll, som sagdt är, Afzelios 9, Henschen 8 och Gyllensvärd 6 röster; i den andra fick Afzelius 10, Henschen 11 och Gyllensvärd 2 röster och först i den tredje omröstningen vanns absolut pluralitet för en, i det Afzelius erhöll 10, Henschen 12 och Gyllensvärd 1 röst, af 23 röstande. 3:0) Det anföres: I följd häraf aflät konsistoriet i medlet af Jan. en skrifvelse till kansleren med anmälan att konsistorium utsett Henschen till tjenstens bestridande. Härpå har kanslersembetet i skritvelse tillj konsistorium meddelat, att relativ, pluralitet vid valet varit tillfyllest, samt att kansleren förordnat Afzelius i stället för Henschen, antydande tillika, att konsistoriets anmälan blott ansågs som ett förslag. För öfrigt åberopas i kanslerens skrifvelse 29 i statuterna, hvilken innehåller, att konsistorium vid omröstning skall ställa sig till efterrättelse hvad lag och författningar föreskrifva. Detta är hvad konsistorium tror sig hafva gjort på grund af statuternas 4 79, men hvilket kansleren ogillar., — Denna punkt hvimlar af oriktigheter. Det är icke tänkbart, att konsistorium kan hafva till kan-. sleren helt enkelt anmält, att konsistorium utsett vikarien, då det i dylika mål ep-! ligt stadgarne tillkommer kansleren att! besluta och förordna sedan konsistorium med förslag inkommit. Kanslerens förfa-! rande har således här varit strängt lag-: ligt. Det är vidare i hög grad förvillande, ! när det säges, att kanslersembetet skulle :! meddelat, att relativ pluralitet vid valet vai rit tillfyllesto. Något sådant har kanslersembetet aldrig gjort, utan det har i stället : meddelat, att konsistoriets åtgärd-att för för detta fall fordra absolut pluralitet vore alldeles olaglig, eller egentligen att det hvar-! ken i allmän lag eller universitetsstatuterna ! S 1 N r S 8 r u r d Å j j j 4 Å b eger något stöd,. Ordalagen uti nämnda S)s 79 äro nemiigen dessa: Det förslag konsi? storium derefter uppsätta bör, skall genom sammanräkning af de särskilda förslagsrösterna bestämmas, Och uppföras hvar och S en i det rum, hvartill han flere än hälf-s ten af de afgifoa rösterna erhållit. För bestämmande af röstöfvervigten till andra och) tredje förslagsrummet, må c Härl? talas således icke om något annat fall, än! när tre sökande skola uppställas på förslag, och det är blott i detta enda tillfälle, som statuterna fordra (och tillåta) absolut pluralitet. Vid alla andra omröstniogar deremot bör 29 följas, hvilken stadgar: Vid öf-t verläggning, omröstning och uppfattande af ; beslut, med hvad mera till laga rättegång rer, ställe consistorium majus sig till efterttelse hvad allmän lag och dithörande för? ordningar i thy fall stadga. Och ingen ju-t rist lär väl vara okunnig om, att allmän lag h uti rättegångsbalkens 23 kap. 3 endast taar om relativ eller enkel pluralitet. Derföre 3 yttras ock i kanslersbrefvet, angående detta! irende, följande (se slutet deraf, som finnes!n nfördt i Upsala-Posten AZ 10 för den 2 Feli ;ruari d. å.): Detta allt har jag tagit under rvägande, och, beträffande först beslutet !3 utt uppställa absolut röstpluralitet, eller mera, åsom vilkor för befogenheten att kunna fö; någon af de sökande till vikarie vid ifrå-ti varande räntmästaretjenst under dess nu-h inde ledighet, så, enär i allmänhet till-) ttande af vikarie för bestridande af en d tjenst under dess ledighet låvgt ifrån att vara h t större vigt, tvärtom i vissa hänseenden är d f mindre betydelse, än tjenstens besättande 2! ;å ordinarie fot, och konsistorium, i händelse 2! råga varit om upprättand förslag tilll8t äntmästaretjenstens ordinarie tillsättande, ts ervid haft att ställa sig till efterrättelse!YS vad universitetsstatuterna, dels i 29 rö-;P! ande omröstningar, dels i öfrigt i afseende å! Vv! ppgörande aftjensteförslag föreskrifva, samt D: äledes äfven i analogi dermed i fråga om ö rv derom nå) stadgadt, ! jag omförmälda beslut, då det hvarken än lag eler universitetsstatuterna eger!to ot stöd, icke kunna annat än lemnas utan gi eende och inverkan på afgörandet af ifrå-! fö varande ärende. — Den pluralitet, som ade sig vid fö omröstningen var sålees den enda lagliga, och i full öfverensstämelse med denna hlef således Afzelings färnrda Iam: a