Aftonbladet – 15 februari 1869, sida 3

kets religiösa känsla Talaren ville ej medgifva den fria forskningen rätt att häda Gud. I Hr Hierta erinrade ännu en gång derom, att de fleste redaktörer nu redan befunno sig såsom sjelfve ansvarige, i den ställning, som motionären I velat bereda dem, och hoppades att motionären, om han funderade ännu en half natt, skulle finna sin betänklighet mot talarens förslag undanröjd. I fråga om den föregående talarens framställning rörande hädelse mot Gud, invände talaren, att det väl ej måtte vara så farligt att borttaga denna straffbestämmelse, då man sett af en justitieministers embetsberättelse för en längre tid sedan, att hädelse emot Gud förekommer endast i Vimmerby. Hr Hedlund anmärkte, att han icke satt hädelse mot Gud i sammanhang med den fria forskningen. Han hade i sin motion endast yttrat att förnekelse af Gud eller ett lif efter detta eller af den såkallade rena evangeliska läran tillhör den fria forskningens okränkbara område. Dessutom trodde han sig hafva åsyftat detsamma som den tal., hvilken bragt denna fråga å bane, då han tillagt: Deremot är predikandet af hat eller hån mot andras religiösa uppfattning ett våldförande af deras frihet, hvilken derför ock borde bestraffas. Men tal. ansåge, att icke blott bekännarne af lutherska utan äfven af alla andra trosläror, t. ex. judar och katoliker, borde njuta samma skydd och samma rätt till okränkbar bekännelsefrihet. Sedan diskussionen derefter förklarats vara slutad, remitterades motionen till konstitutionsutskottet. SRS