Aftonbladet – 15 februari 1869, sida 3

dan anduna Ack Jar. mag a den andra, och detta omröstningssätt har h derföre, såvidt bekant är, också aldrig tilla I förene blifvit användt inom konsistorium härstädes, i det att endast relativ eller enkel 4 pluralitet erfordrats vid alla vanliga voteringar, utom vid uppsättandet af förslag till ordinarie tjenster. s 4) Vidare klandras kanslersembetet derföre, att Henschens val äfven på den grund blifvit ogilladt, att han skulle hafva medel om händer och vara kassaförvaltare samtidigt Iför två olika publika verk, helst kansleren a icke haft något att invända mot Gyllensvärd esåsom vikarie, ehuru han har om händer en n mycket större uppbörd utom universitetets medel. Häremot anmärkes, att den regek mentskassa, för hvilken G. ansvarar, icke a egentligen är någon permanent. publik kassa S med stora kapitaler och ränteuppbörd, utan hans tjenst såsom regementsskrifvare hufvudsakligen torde bestå uti att blott ur vedert börliga kassor uttaga nödiga penningar och I dem vid aflöningstiderna till löntagarne diI rekte utbetala. Dessutom är det icke all, ) deles så säkert, att, vid förslag om GyllenI svärds förordnande till vikarie, vederböran, j des uppmärksamhet blifvit uttryckligen fäst 3 på, att han tillika stod i ansvar för någon t annan publik kassa. Ej heller bör det förbises, att, åtminstone först när G. fick förordnande, han hufvudsakligen betraktades såsom sin broders, numera -aflidne. räntmästaren Gyllensvärds, hålfprivata substitut, då så stor stränghet i ansvarsfo:dringarne väl icke ansågs behöflig, helst handå intet arvode fick, åtminstone ej af universitetet. Härtill kommer -dessutom, att regementsskrifvaren G. redan förut gjort -sig väl och fördelaktigt känd af kansler och konsistorium, då han . under 6 år här varit anställd såsom akademinotarie. 5:0) Klander uttalas slutligen deröfver, att kansleren mot Henschen anmärkt, catt han under den tid han bestridde räntmästartjensten tillika skulle sköta en del af domkapitlets notarietjenst; men att regementsskrifI varen Gyllensvärd under större delen af 1868, Idå han skötte :äntmästartjensten, tillika beIstridde hela sin regementsskrifvaretjenst, ogillades icke af kansleren. — Äfven denna framställning är i hög grad missledande. I Förhållandet är nemligen, att Henschen, utom Jåtskilliga andra vilkor, förbehållit sig att lunder sitt vicariat vara fri eller nära nog (fri från all tjenstgöring vid universitetet alla onsdags-törmiddagar, emedan han då måste tjenstgöra i stitftskonsistorium. Men då det akademiska konsistorium skall hålla alla sina ordinarie sammanträden på onsdagseller. lördags-förmiddagar, så bletve deraf en oundviklig följd, att Henschen, om han blefve vikarie, icke vid halfva antalet af sammanIträdena i akademiska konsistorium kunde vara tillstädes för meddelande af upplysningar m. m., om så skulle behöfvas. Det är lika naturligt, att hans frånvaro från en del af öfverläggningarne i stiftskonsistorium stundom äfven der kan bäfva ganska känbar. Men man kan väl då med något skäl undra sig öfver denna stora ifver att nödvändigt skola föranleda en embetsman att taga en partiel permission från sin ordinarie tjenst, endast för att vikariera för en annan, der hans biträde alls icke varit af någon verklig nöd påkalladt, och detta till bestämd olägenhet för tvenne allmänna institutioner. — Ändtligen framställes det som en afgjord motsägelse, att kansleren utan anmärkning medgifvit att Gyllensvärd, jemte vikariatet vid universitetet, äfven må sköta hela sin regementsskrifvaretjenst, då han nu icke vill tillåta Henschen att uvder samma vikariat i sköta blott en del af konsistoriesysslan. Äfven Y detta är lika vilseledande som det öfriga. En regemertsskrifvaretjenst är nemligeni förhållande till lönen, som bekant är, en -af st de beqvämaste sysslor som finnas, under det!h att konsistorietjensterna i stiften, och sär-L deles den i erkestiftet, höra till de mest trägna och mödosamma. Det är således högst sana, nolikt, att hälften, fjerdedelen eller en ännu m mindre del af de göromål som tillhöra den !G sistnämnda tjensten icke mera upptaga sin ti innehafvares tid och arbete, än alla göromål lå vid den sistnämndar --Bästa beviset för san?? ningen häraf finner man deruti, att, som det E säges, regementsskrifvaren G. alldeles icke önat skar att utbyta sin nuvarande befattning )m mot. den akademiska räntmästaretjensten, g under det att icke mindre än två konsistorie-!2 notarier söka sistnämnda tjenst, oaktadt inkomsterna vid denna icke skola vara högre, ph, utan snarare mindre, ha Artikelförfattaren har icke omtalat nämnda til räntmästaresyssla ur n-gon annan synpunkt fö n som en kassaförvaltareeller uppbördsjenst, men man bör icke glömma, att till densamma äfven hör en aunan ganska stor jpa krets af åligganden af helt annan och olik-loc artad beskaffenhet. Det tillhör nemligen de också denne tjensteman stt hafva högsta I ge tillsynen och kontrollen öfver universitetets hela ekonomi, såsom öfver dess stora jordegendomar med alla åbor på dess omkring I ga 350 hemman, öfver dess ständiga nybyggan nader och reparationer i och utom Upsala, ! m. m. Härtill behötves naturligtvis en grund5åt ligt erfaren landtbushållare och mångsidig ekonom. — Men då det skulle föra för långt !ö att här ingå i vidare detaljer ät detta håll; så så må det vara nog att blott antyda, attde det icke är -omöjligt att kansleren äfven do tänkt på denna sida af frågan, hvilken kanske han hafva törefallit honom lika vigtig, ja, ! pi möjligen vigtigare, än den andra, och attföl detta kan hafva gjort sitt till att bestämma gr honom för att, utan all invändning, förorda bo! den personen, hvilken i sjelfva verket blifvit — af konsistorium föreslagen genom den: först fa anställda och enda fullt lagenliga omröstninytt sen, helst denne person både såsom sekre-! ka terare i Upsala länsh ushållningssällskap, som de verksam stadsfullmäktig härstädes och som! praktisk jordbrukare å eget hemman till-ket oo AA At KV tt KR KR RM PE va vunnit sig ett allmänt och rättvist erkänmn nande. das Upsala den 12 Febr. 1869. j hos vid BETTER TITTAT i hol i Gru Med anledning af en i fredagenzn:r af Afled: onbladet införd, af en för redaktionen nanminsom ifven valman insänd artikel, ha vi mottagit ben I sed öljande reklamation: Till Redaktionen af Aftonbladet. Det uti A. B. den 12 dennes intagna s Hål harvniida Ctaalhalaa hon