Aftonbladet – 12 februari 1869, sida 3

Det religiösa tillståndet i Rom... Påfven har, som bekant, utfärdat en inbjudning till alla protestantiska biskopar och prester att infinna sig å det stora kyrkomötet i Rom i December detta år för att der afsvärja protestantismens villomeningar och återvända i den allena saliggörande, kyrkans sköte. Hvarthän denna kyrka i sedligt och religiöst afseende bragt den verldsnamnkunniga stad, i hvilken hon hittills fått så godt som ostördt herrska, derom lemnar en korrespondent till en af Tysklands mest spridda kyrkliga tidskrifter följande åtskådliga skildring: Må man vakta sig för att tro, det flertalet af befolkningen i Rom någonsin skall taga första steget till eri energisk ombildning af det bestående. Romaren har småningom blifvit van att tillstädja allt, att uthärda hvarje slags behandling. I en stad, som i kulturhistoriskt hänseende är 6å utomordentligt märkvärdig, är det knappt möjligt att tänka sig mindre sinne och mottaglighet för det andliga. För såvidt hus och förvärficke upptaga hans tid, och hans tillgångar göra det möjligt för honom, älskar romaren satt flitigt besöka sitt kaffehus, icke för att läsa tidningar eller för att förtära synnerligen mycket, utan för att med pratande döda tiden. Vatikanens rikedomar och de talrika privata konstsamlingarne intressera honom ungefär så mycket, som egaren af ett hotell i Alptrakterna plägar intressera sig för Schweiz sköna natur. Och hvarifrån skulle väl ock kraftigare väckelser komma den stora massan till godo ander ett tillstånd inom pressen och bokhandeln sådant som det närvarande? I hotellerna, på osterierna och katterna finner man endast få tidningar, några välsinnade, franska och italienska, men merendels endast romerska, som hemta sina inspirationer från den påfliga kurian. I baklådorna ser man endast romaner och andaktsböcker, andaktsböcker och romaner. I gatbörnen utbjudas nya litterära produkter. Men at hvad slag äro väl desse? Den nyaste jag sett är en af en påflig teolog författad historisk-kritisklogmatisk afhandling om jungfra Marice kroppsliga himmelsfärd. Kroppslig måste himmelsfärden ba varit — detta är en af hufvudsatserna i detta machverk —i anuat fall bar den för författaren, hans högvördighet relaten N. N. ej den ringaste betydelse ock — vi ha ju exempel på berättelser i något så när samma anda äfven från det protestantiska Tyskland. Skilpaden är blott den, att man i Tyskland skulle fiona det temlisen gaguolöst, om en dylik författare fölle på iden att söka kolpörtera sitt opus i gathörnen. I Italien deremot fioner man det ännu ganska naturligt, att en varelse med kött och led kan vinna inträde i himlen, och på festlagen Assunta della Vergine den 15 Augusti såg jag sic buru i Neapel, till äskadiiggöande al det skedda uvderverket, en stor luftballong steg mut skyn under ett vfantligt till