Aftonbladet – 9 februari 1869, sida 3

I afseende å andra punkter medgifver jag gerna att antalet af 24 jurymän icke är stort uti städer med större folkmängd, men jag ber att få fösta uppmärksamheten derpå, att jag med flit icke velat närmare formulera mitt förslag, uton endäst uttala visså principer, emedan jag dermed afsett, att detsamma skulle utgöra en så kraftig påtryckning på konstitutionsutskottet, att detta utskott deraf skulle tvingas att med begagnande af sin motionsrätt, framkomma med ett fullständigt utarbetadt förslag i ämnet. Eå ånnan talare har begärt att få veta på hvad sätt jag tätikt mig att juryn skulle sammansättas; jag får härpå svära att jag anser denna böra utses af stadsfullmäktige. — Häremot har jag hört anmärkas, att i de större städerna skulle för mycken makt läggas i händerna på rikedomens och embetsrtiatihaintressets representanter, genom att så gå till väga; — sådant är dock icke att befara, då det icke gäller att åstadkomma en ökad beskattning utan helt enkelt att utse personer, hvilka skola bedöma om en tidningsartikel är stridande emot heder och ära, i sådant fall kan man vara temligen lugn att deras rättsbegrepp icke låta förvilla äg — och jag fruktar så mycket mindre, som just den begärlighet, hvarmed skandalpressens alster läsas, visar att hågen att fria i allora är betydligt större än benägenheten att LL Man har begärt att få veta hvad jag menar med uttrycket delaktige uti tryckfribetsbrott. Om en författare sätter sitt namn under en artikel, deri han uppmanar till uppror, kan, enligt nu gällande förordning, icke han derföre till ansvar fällas, utan endast ansvaringen; på samma sätt går utplånglaren af en tidning, som innehåller sådana artiklar, fullkomligt fri. För att hindra en sådan orimlighet, önskar jag att ansvaret skall drabba alla som i brottet deltagit. En intressant sida af ansvarighetssystemet, utgör ansvarige utgifvarens af Sverges Tidnings klagoskrift till fångvårdsstyrelsen, deri, bland annat, förekommer: Som dessutom Damm bevisligen utspridt och genom andra låtit utsprida det nummer (37) af mera omnämnda tidning, som jury ansett innehålla uppmaning till myteri och uppror, yrkar jag, att han härför måtte till ansvar ställas; häraf synes huru flera kunna vara delaktige uti ett brott, utan att vara för straff åtkomlige. Jag kan försäkra att jag ingalunda är den som skulle vilja inskränka tryckfriheten; jag är uppfostrad i ett hem, der kärleken till allt hvad lagbunden frihet heter, brann med en ren och klar låga, och jag bar der äfven lärt att älska den fria yttranderätten, som är frihetens andedrägt; men på samma gång vill jag också alltid se en man bakom ordet, och derföre föraktar jag af själ och hjerta fegheten hos dessa skandalskrifvare, som aldrig sky att anfalla personer, men som, sedan de sökt att lönnmörda deras heder, krypa undan för att öm sig bakom ryggen på en köpt, oftast otillräknelig ansvaring, som bevisligen icke kan hafva begått det brott, hvarför de låta honom lida. Jag är dock säker att sådant skall taga slut, ty ehvad öde min motion än må få, säkert är att ansvaringssystemet är lika allmänt förkastadt som det är föraktligt uti ett land, som skalderna med stolthet besjunga såsom frihetens stamort på jorlen; och detta just derföre att man der inom al drig fördragit slafveri.