Aftonbladet – 9 februari 1869, sida 3

RIKSDAGEN. Lördagens sammanträde. Första kammaren. Vi ha i korthet redogjort för den diskussion, som egde rum rörande hr Hallenborgs motion om förändringar i tryckfrihetsförordningen; men anse vi oss meddela hr Hallenborgs yttrande vid detta tillfälle in extenso. Hr Hallenborg yttrade följande: Innan jag går att yttra mig i sjelfva ämnet, för att söka förklara de otydligheter, som blifvit anmärkta, ber jag att till dem af denna kammares ledamöter, hvilka uti denna vigtiga fråga lemnat mig ett så kraftigt bistånd få aflägga min varmaste tacksägelse. Då de åsigter, som af dessa herrar, hvilka representera skilda delar inom riket, i afseende å ressens missbruk, uttalas, öfverensstämma med vad jag i min motion derom yttrat, vitsordas derigenom mitt påstående att oviljan öfver detta missbruk är allmän inom landet. I likhet med den första talaren, hyser jag den öfvertygelsen, att det med motionen afsedda än damål lättare och bättre vunnits om regeringen framkommit med ett förslag i ämnet, men då densamma icke aktat sådant nödigt, har jag ansett det vara den enskilda representantens skyldighet att göra hvad på honom ankommer, för att söka stäfja dessa missbruk, som icke längre böra opåtaldt få ega rum. Hvad sjelfva motionen beträffar, hafva anmärkningar blifvit gjorda emot alla de bestämmelser som deri föreslås. En talare bar sagt sig icke riktigt förstå hvad som menas med förläggare, då en tidningsutgifvare, boktryckare och Törläggare kunna vara samma person. 7 Så kan visserligen vara förhållandet, men vi veta äfven, att tidningar ofta egas af aktiebolag som icke kunna anses oförmögne att erlägga ådömda bötesbelopp, hvilken omständighet så mycket hellre bör tagas i betraktande, som man derienom undviker att se den ansvarige utgifvaren, i rist på tillgång, beröfvad sin frihet; och dessutom måste det vara lyckligt om flera personer äro åtkomliga för straff, hvarigenom antalet af brottsliga artiklar måste minskas.