Aftonbladet – 6 februari 1869, sida 2

Sammanbindningsbanan genom Stockholm. Detta omfattande företag, hvars utförande örjades på hösten 1864, kommer, såvidt nga oberäknade hinder uppstå, att blifva så ullbordadt inom detta års utgång, att banan an Öppnas för trafiken. Sammanbindningsvanan, hvars hela längd är 10,160 fot, taser sin början, söderifrån, strax vester om Tantogatan på Södermalm och möter norra panans spår vid Gamla Kungsholmsbrogatan. Atskilligt rörande sammanbindningsbanans sträckning samt en mängd detaljer i det vidyftiga arbetet har väl förr blifvit genom tidningarne meddeladt, men då i den af öfversten frib. Ericson först uppgjorda planen så högst väsentliga förändringar blifvit vidtagna, torde det iutressera ganska många af våra läsare att få en något fullständigare beskrifning öfver det nu till så stor del fullbordade arbetet. Från anknytningen med vestra stambanan vid Tantogatan till Peder Myndes backe, der tunneln slutar, är banan fullt färdig, så vär som på utläggning af andra spåret och något barlast; stenoch jordarbeten äro komplett färdiga på denna del, hvilken redan nu trafikeras af fyra gruståg dagligen, kommande från trakten af Tumba. Banan har från sammanbindningspunkten till Vestra Slussgatan en lutning af 1 fot på 100. Ett solidt och vacke t arbete äro de i kallmur uppförda sidomurarne, hvilka sträcka sig från banans början ända intill tunneln, och huru storartadt detta arbete än ter sig för ögat i sitt färdiga skick, kan man likväl svårligen deraf göra sig en föreställning om det oerhörda arbete, som på denna del af banan blifvit nedlagdt. Banan ligger här betydligt lägre än de spår, som nu leda till södra stationen och som framgår under Tantogatan, Timmermansgatan och Björngårdsgatan, hvilka gator nu trafikeras medelst öfver banan anlagda jernbroar, förfärdigade vid Bergsunds verkstad, som till sammanbindningsbanan levererar nästan allt jernarbete, hvaribland synnerligast är att märka broarbetena öfver Norrström och Riddarholmskanalen. Marken var på här ifrågavarande trakt särdeles sank och mycken svårighet uppstod att erhålla fast botten. Murarne, hvilka nå en ansenlig höjd ofvan jordytan, sträcka sig icke mindre än 10 fot uuder jord. Framstenen, eiler den synliga delen af murarne, är hemtad från andra sidan Carlberg, i grannskapet af det bekanta Hufvudstabrottet och dels på jernvägsspår nedförd till Ulfsundaön, derifrån den på pråmar transporterats il Liljeholmen och derifrån på jernväg till sin bestämmelse, dels är den förd på de provisoriska broarne öfver Norroch Söderström samt upp genom tunneln. Bakmuren är lagd af den sten, som sprängts ur tunnela. Hela arbetet på denna del af banan är verkstäldt genom beting, hvilket äfven är fallet med det öfriga arbetet å banan, der sådant Jåtit sig göra. På flera ställen i de nu omnämnda murarne äro, med tanken på en framtida dränering af de omkringliggande sanka trakterna, trummor anbrivgade för vattnets afledning. Vattnet tager då sin väg medelst ett på sidan om bansn upptaget större dike genom tunneln och har dereiter sitt utlopp i Saltsjön. Genom denna anordning har redan nu den sanka trakten kring den fordna Fateburssjön blifvit i väsentlig grad torrlagd och sålunda i sanitärt hänseende högst betydligt förbättrad. Tunneln, som sträcker sig från Bangårdsgränden, den backe som ligger mellan Maria Högbergsgata och södra bangården, till Peder Myndes backe, der den under Fengerska huset utmynnar, upptager en längd af 1438 fot. Den går, beskrifvande en fjerdedels oirkel, under Bangårdsgränden, tätt förbi hörnet af Skaraborgsgatan och vidare urder Repslagaregatan, Götgatan, Hökensgatan, Urvädersgatan, Clevegränd, Lilla Mariegränd och Peder Myndes backe. På den ena sidan i tunneln kommer att läggas en trottoir af 5 fots bredd och skild från banan medelst ett staket. Hela tunneln kommer att af gas och en trappa för nedgåvg BD. BE TUOKRELEJAN 3 GP KV NES PESO SN