Aftonbladet – 6 februari 1869, sida 2

Bland desse sistnämnde var den man, som raftigast hade understödt Sverdrop i hans ritik öfver marinstyrelsen, och hvilken en cke ringa del af segrens ära tillkommer — rofessor O. J. Broch. Då jag här ofvan yttrade, att vi förmodigen i hr Haffners ställe skola få ett parlanentariskt statsråd, så var det på honom jag änkte. Att hr J. Sverdrup sjelf skulle inga ministören i stället för det af honom störade statsrådet, kan icke komma i fråga; lertill har han en alltför utpräglad politisk carakter, en karakter, som så litet stämmer fverens med det nuvarande statsrådets — ör så vidt detta i allmänhet är i besittning vf hvad som kallas politisk karakter — att hans inträde i kulie kunna ske utan en fullständig mivistörförändring. Detta hinder möter deremot icke med professor O.J. Broch; han är mera en kapacitet än en politisk storhet, och ingår han i regeringen, så är det uteslutande för att gifva henne en högst behöflig tillväxt i arbetsduglighet och administrativ talang och först och främst med det åt honom af representationen anförtrodda ärfvet att införa fasthet och ordning i manstyrelsen. Till detta värf skall han medföra allmänhetens förtroende i högre grad än någon annan af de män, som ha varit i fråga såsom statsrådet Haffners efterträdare. Man har väl ännu icke offentligt mottagit någon underrättelse, att statsrådet Haffner ingifvit sin afskedsansökning), men den kan knappt låta vänta på sig länge. En man med den personliga hederlighet, som alla äro evige om att tillerkänna honom, kan näppeligen vara tveksam om hvad han i ett sådant fall skall göra. ) Att detta sedermera skett, har telegrafen meddelat.