Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 3

vid. sm MA mm mm hvilket skådespel finge ej historien då att anI teckna. Af brist på krigsundervisning, såvidt det beror på våra ofkciclla anordningar, och följaktligen okunnige uti allt hvad till försvaret hörer, förblefve det stora flertalet af Sverges manliga befolkning ur stånd att fatta egna vapen, eller att upptaga de fallnes, för att ila våra fåtaliga trupper till hjelp och fa deras glesnande leder. Svenske män nödgades stå med armarne i körs och åse, hur blott en liten bråkdel af svenska folket försvarade sitt fädernesland och; enligt mensklig beräkning, dukade under för öfvermakten. ; Det är dock icke-endast antalet, som är otillräckligt. Våra reguliera trupper, uteslutande re-l. kryterade ur landets lägre arbetsklass, hafva icke, l: befälet undantaget, den individuella tankeodling. och intelligens, som är så väsentlig för nutidens : krigföring, ej heller ega de, oaktadt många förtjenster, en så fulländad militärisk rutin, att det om dem kan sägas, det deras öfverlägsenhet såsom soldater ersätter bristen uti deras antal. Den : hose nt må KF RS , redbara karakteren och de oförderfvade goda seI derna böra uppskattas högt, men finnes der icke l: I krigsvana och icke heller intelligens, äro dessa . I dygder slöa vapen, hvarmed man svårligen bort-: . jagar fiendtliga gardesbataljoner. Beväringen åter, . dessa soldater blott till namnet, eger af krigaryr-Y; kets vetande och anda hvarken mer eller mindre, l län hvad man kan förvänta af män, hvilka aldrig . I riktat tanken åt krigarens pligter, förrän de, ef-l: ;Iter flerårigt arbete I borgerliga näringar, upptagas l, I till inalles trettio dagars exercis. Om denna de-l; ras krigsundervisning, i fall den förtjenar detta l; I namn, icke i de flesta fall kan anses såsom en j, I skrift i sanden, är den dock för kriget till föga l, I gagn, såvida icke dessa råa elementer, innan de l; J emot fienden föras i elden, ytterligare undervisas !; Joch öfvas. Men just denna tanke, berättigad som ; Iden är, att i depoter krigsbilda beväringen, sedan l krigsfacklan redan är tänd, är å vårt bevärings-, system det röda märke man å delinqventen fäster , när han utledes för att arbebuseras. Vår tidsl; Ifältherrar hafva tagit tigern till förebild. Medli ett oförutsedt språng kasta de sig öfver sitt rof,l!s Joch med odjurets snabbhet och styrka fullfölja de angreppet. Frihetens timmar blifva då snart räk-, nade för den anfallne, som låtit sig öfverraskas Joch ej under freden skapat en stridbar befolk-1 ning, från hvilken till den reguliera armån, i mån s af hehof, utströmma vapenföre män, hvilka er-t sätta de fallne, och sålunda göra möjligt att utan , uppehåll fortsätta striden, intilldess det blir den 1) utmattade fienden, som, väckt ur drömmen om sin historiska mission, slutligen ber om barmbhertig-, het. I motsatt fall och innan undervisningen i depoterna ens hunnit ordnas, är den anfallne sla-g gen och nedtrampad, och hans land eller stycken s eraf oåterkalleligen förklaradt för den segrande ls statens geografiska fulländning. l Aro dessa teckningar sanna, hvilket svårligen f skall kunna jäfvas, må man icke kalla obefogad , den inom landet rådande oron öfver otillräcklig-t heten uti våra nuvarande försvarskrafter. Om än f åsigterna, huru bristerna böra afbjelpas, äro skilj-1 aktiga och synas mer eller mindre outredda, sam7 manträffa dock nästan alla deruti, att för fäder-t neslandets försvar hvarje svensk man bör kunna bruka vapen, samt att undervisningen deri börlf börja 2 skolan. Denna tanke, framtvingad af ti-!r dens vådor, är ingalunda ensamt militärens eller g skolmännens, ej heller publicisternas, ellor någon 3 särskild samhällsklass, utan är en öfvertygelse hosg hela folket uppifrån och nedåt, eller tvärtom, och g må icke undanskjutas, såsom vore den ett dun f, kelt, vilseledande irrsken, utan måste behandlasf såsom den verkligen är, nemligen en varm, klar, y fosterländsk ingifvelse, fast och oemotståndlig. , Och att den härleder sig från det rättas ursprung, g torde äfven vara lätt att visa. u Ingen lär vilja förneka, att det vore en fördel, t om den för samhällets bestånd nödvändiga soldat-q bildningen, eller någon del deraf, kunde åväga-sg bringas utan att störa utöfningen af de borger-k liga yrkena. Detta mål ernås i den mån, solda-q tens förberedande krigsundervisning undangöresg i:8 skolan. fi I minnet rotfästas bäst de kunskaper, som in-,4 hemtas under yngre åren, hvarföre det äfven ur1, militärisk synpunkt vore en fördel, om något af lv soldatens krigsundervisning honom tilldelades i skolan. h Endast under krigstid äro vapenöfningar ensamt p tillfyllest för en rationel soldatbildning, hvartill!h jemväl fordras en militärisk karaktersdaning, hvil-3 en under fredstid i viss mån måste blifva teoreif, tisk, och är lättare att bibringa gossen och yng-sj lingen i skolan, än den i näringarne redan hård-!N nade mannen. h Af än mer vigt är det, att om fienden beträder; vår jord och är i antalet öfverlägsen vår aktivaq arm, som bör vara liten men god, kunna våra r fåtaliga trupper erhålla en kraftig hjelp från denly manliga befolkningen, i den mån skolan lyckas f; meddela en allmän krigsundervisning. h Slutligen må icke förbises huru TrigsundervisV ningen skulle hos skolungdomen befordra ordning k och disciplin, och att vapenöfningarne företrädesvis a för det uppväxande slägtet medföra en gagneligire kroppsutveckling, samt äro i skolan nödvändiga l ss för att, såsom en hvila, omvexla med den stilla-o, sittande bokläsningen. at Dessa skäl, många andra att förtiga, synes vara g nog för att ådagalägga, det under alla förhållanso den och oberoende af armöns nuvarande eller blifI q, vande organisation, eller af försvarsverket för öfrigt, är och blir krigsundervisningen i skolan en riktig tanke. Såvidt det begränsade ntrymmet uti em motion nu medgifvit, anser sig motionären härmed hafva an1, fört på hvad grund han står, då han föreslår b riksdagen att taga första steget till en fost-rlärdsk riden dor iSnin, uti rikets offentliga skolor och! undervisningsverk. . För 24, rorekomma den emot motioner vanliga ftivändningen, att de ej äro utredda, icke gifva någon praktisk ledning för omdömet eller visa på ) hvad sätt de i verkligheten skulle kunna utföras, d att de icke ens hafva någon allvarlig mening m. m., är det äfven nödvändigt att, vidlyftigheten till P: trots, med några ord i detalj antyda, huru en fosterländsk krigsundervisning, enligt motionärens !ö förmenande, skulle kunna och borde tillämpas. Folkskolan är här vid lag den vVigtigaste, enär den upptager större delen af landets manliga ung0! dom. Dessa skolors stora antal draga dock medje! sig ekonomiska skäl, hvilka, åtminstone för när-DP varande, hindra staten att i dem införa vidsträcktare undervisning, än hvad folkskoleläraren utan 4? biträde må kunna uppfylla. Ingen kännbar uppfö offring blefve det dock, om uti hvart och ett af Pl folkskolans seminarier. upptoges den krigsunder-c visning, som enligt det följande uti folkskolan Ic skulle meddelas. Till en början borde gossen väntil jas vid en rak och otvungen kroppsställning samt In att efter kommando göra vändningar och olika 2t slags marscher. En daglig öfning i dessa enkla !t9 rörelser, omvexlande med läsning och fristående el! gymnastik, skulle för en lång framtid lära dessa blifvande män icke blott en del af rekrytexerhh cisen, utan jemväl den icke ringa konsten attj5e snabbt uppfatta och verkställa kommandoord, samt Y9 att kunna lyda befallaingar utan att deraf förödpl mjukas elie befinna sig illa; hvarförutan en trupp! tv: med vapen i hand är en vanmäktig folkhoj icke soldater. Hvarje skola borde från statens förråder erhålla tvenne muskåäter, utan bajonett och af hvilken modöll som helst, men för lätthand (ey. lighet atkortade till karbinlängd, samt försedda med tidsenligt sigte och korn. Med dessa musköter till en början hvilanåg i tråklykor eller på sandsäck, skullo ayajen läras att rikta, att utsnj Int D PT Å 3 j utning ä vapnet hålla sigte och kora öfverens få mell målet, samt att detta soxava och.ej de förstnämnde är det Iyapå blicken bör vara fästad m. ga m. De äld f starng, hvilka erhållit mera, Styrka sti i arsae, skulle derefter utan stöd intaga en frilDe ånläggningsställning, och vägjas att med stadig) no arm och hand rikta på höjd och sänkta mål mm. pv LL a nr