Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 3

gång samt hvarom icke heller kan sägas att dei ligger utom skollärarens eller lärarinnans förmåga att meddela, och utan att skott lossas, har, enligt hvad erfarenheten vid skjutskolor visat, i många fall ganska god träffsäkerhet ernåtts, och alltid en god grund för. densamma blifvit lagd. Den för seminariernas manliga elever redan införda gevärsexercis, omfattande några handgrepp, är visserligen gagnelig, men vid sidan af grunderna för målskjutning af underordnad vigt. Fullständigare vore det, om undervisningen upptoge äfven sjelfva målskjutningen, men i folkskolan skulle denna öfning föranleda ej obetydlig kostnad och fara Hvad beträffar laddningen med nutidens bakladdningsgevär och metallpatroner, är den så enkel att den på några minuter kan inläras, hvarföre försakelsen af undervisning häruti icke är stor. Dessutom står det kommunen alltid fritt, att efter råd och lägenhet utvidga exercisen, äfven till målskjutning. Men den bästa skytt och tillika den i gevärsexercis skickligaste kan för öfrigt vara, i militäriskt hänseende, så ouppodlad och rå, att ej säga en sådan pultron, att han blefve den sämsta ibland soldater. För att kunna uppfylla krigets fordringar, måste man veta hvaruti de bestå, och derjemte ega ett sinne så ordnadt, att det vid tanken på fäderneslandets försvar hänföres af krigarens pligter. Folkskolans krigsundervisning måste derför omfatta äfven en militärisk karaktersdaning. Uti gossens minne bör inskärpas, att den som eger helsa och krafter, men icke beredvillighet att uppträda såsom soldat, när fienden :langriper fäderneslandet, icke förtjenar att räknas bland män; att tydliga befallningar utan dröjsmål I måste verkställas; samt att för en nutidens soldat I det icke är nog att endast kunna lyda, utan måIste han äfven kunna tänka, och i saknad af orI der, efter eget omdöme handla. Gossen bör läTras, att seger vinnes medelst häftiga och förnya anfall, genom att vara lugn i faran, ståndaktig i motgången och tålig under försakelsen; latt en soldat aldrig bör vara vild som ett oskäligt djur; att han äfven under den hetaste strid I måste tänka, se och höra; att ehuru modet är I soldatens bättre del, hör han tillika kunna vara listig, förslagen och smygande, samt det oaktadt alltid förblifva en redbar kamrat, den trognaste Iundersåte och ett säkert stöd för lagar och förI fattningar o. s. v. Först och sist bör gossen unI dervisas, att renlighet och goda seder äro soldaTtens bästa prydnader, samt att om han rätt vårI dar sin kropp, har han intet att frukta af fältTlifvets mödor. I Det är dock icke tillfyllest, att skolan lärer hur fienden besegras. Eger icke krigaren ett fosterländskt hjerta, kan han för fäderneslandet blifva till mer skada än gagn. Skolans uppgift måste framför allt vara att i gossen ingjuta kärlek till fäderneslandet och att lära honom hans fosterländska pligter, af hvilka den främst bör framhållas, att när fäderneslandet anfalles, är det hans skyldighet att lemna hus och hem, och beväpnad uppträda till dess försvar. Hvarje gång musköten sättes i hans hand, bör han påminnas, att detta sker endast för att göra honom duglig till att försvara fosterlandet, hvilka ord så ofta böra upprepas, att fosterlanået och musköten för honom slutligen blifva tvenne oskiljaktiga begrepp. Hans unga sinne bör derjemte värmas med berättelser ur Svenska historien om vår Engelbrecht, Sturarne, Gustaf Eriksson Wasa, Magnus Stenbock, Carl XII m. fl. Så ung han än är. kan och bör hans kärlek till fäderneslandet äfven dermed väckas, att han upplyses om det goda vårt land oss erbjuder: att med flit och omtanke ingen behöfver lida nöd; att lagen icke i något land skipas rättvisare; och att vi med våra fria institutioner kunna på laglig väg ytterligare förbättra våra förhållanden m. m. andra sidan bör skolan äfven framhålla, hvad som skulle blifva vär lott, om fäderneslandet eröfrades, hurusom fienden nog proklamerade glänsande löften, men att verkligheten blefve bittra förödmjukelser, utskrifningar, förtryck och orättvisor, samt slutligen ett skoningslöst utrotningskrig emot religion, seder, språk och allt hvad svenskt vore. I hvarje skola borde svenska flaggan finnas. För gossen skulle förklaras, huru det som i sig sjelft är litet, för oss kan vara stort; att utan en allmän anslutumg till vissa känslor och begrepp, för hvilka nationalflaggan är en sinnebitd, ingen styrelse eller stat i längden kan bestå; att det härvid är en hjelp, när ögat ser hvad hjertat bör ega; att vår flagga är för våra fosterländska känslor en sådan hje Ip och ett sådant stöd; att hon är en sinnebild af vårt fådernesland, vår ära, trofasthet, frihet och oberoende, och af svenskt herravälde öfver svensk grund och det vatten oss omsluter; samt att det är af dessa skäl vi böra älska och vörda den svenska flaggan. Till gossen bör äfven meddelas, hurusom långt före den kristna tidräkningen den blå flaggan fördes å nordens drakskepp; att den blå färgen betyder trofasthet, och att den gula, som vår flagga bär, föreställer det gyllene kors, hvilket sedan äldsta tider i norden betecknat ära, styrka och herravälde; samt att hennes trenne uddar äro sinnebilden af den makt, som fordom. troddes beherrska hafvet och dess stormar. Orm derjemte svenska flaggan i skolrummet alltid vore synlig, blefve hennes stora minnen i gossens hågkomst för all framtid sammanväfda med hans barndomsminnen, och hon äfven derigenom älskad, Slutpufikterna skulle blifva; att vår flagga icke får af någon fiende vidröras; att inga förorättande ord om henne få yttras; samt att när fåderneslandet anfalles, är det omkring vår blågula flagga vi skola samlas och med henne segra eller falla Den är nästan oförklarlig, den likgiltighet, som hos oss härvid synes vara rådande. I andra länder, på folkets stora högtidsdagar, svajar framför hvarje us Jagdota nationalflagga, och man kan ej undgå aft, vid åsynen af hela städer sålunda klädda uti fosterländsk färgprakt, känna att der bor ett folk, starkt och okufligt genom sin stolta nationalkänsla. Något dylikt ser man aldrig hos oss och erfar icke heller samma känslor... Och då äfven bland våra trupper den blågula fanan numera är osynlig, må det icke förtänkas, om hjertat gråter bittrare tårar än ögat förmår. I svensk vältalighet kallas vår treuddiga flagga, som talar endast ärans språk, för den tretungade; och den svenska artisten har man sett teckna henme uppoch nedvänd. Vid ett beväringamöte sistlidne sommar frågade.en kapten sitt kompani, om någon af dem kunde beskrifva svenska flaggans utseomde, En del svarade med att fråga hvad en flagga vore, somliga sade att hon var räd, andra grön, några hvit o. s. V., och af 114 beyäragsynglingar visste endast fem att hen var blå med ett gult kors, Svenska flaggan hlåste dock nära derinvid, på ett schweizeri, och tillfrågade hvilken flagga det var, svarades: det är hotellflaggan, (Forts. följer.) sasse PF EEE PR OR IE KF TE RA . (Insändt.) Med anledumg af den i dessa dagar i Lund föröfvade vexelförfalskning, har en oss