Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 3

4 MM . (Insändt.) Med anledumg af den i dessa dagar i Lund föröfvade vexelförfalskning, har en oss bekant ins. anhållit få fästa uppmärksamheten vid följande vigtiga sakförhållanden: Det i handeln förekommande skrifoch kopiebläck — vanligen Victoriabläck kalladt — som har röd, sedermera mörknande färg, kan med största lätthet utplånas från papperet, utan att lemna spår efter sig. Trots denna olägenhet har detta bläck dock vunnit användande såväl på bankernas kontor som vid embetsverk, ett förhållande, som — det må nu härröra åf okunnighet eller förbiseende — måste betraktas som ett oskick, då det ligger i öppen dag hvilken oreda härigenom lätteligen kan åstadkommas, för att icke tala om den frestelse till brott, som just genom det erbjudna tillfället framkallas, Hade på Skånska bankens afdelningskontor i Lund nyttjats ett skrifbläck, som vid begagnandet visar sig slått eller srönt och derefter svartnar, så hade den nämnda förfalskningen icke kunnat ega rum, enär dylikt bläck icke låter utplåna sig med kemiska reagenfier utan att papperet på samma gång förstöres. Icke ens det bläck, som genast visar sig svart, är tillförlitligt, utan låter i de flesta fall utplåna sig. Ins, har derför ansett sig böra varna för aran af att vid skrifvandet af dokumenter, vexlar, kontorsböcker m. m. begagna annat n sådant grönt eller blått bläck, som efteråt Sv,tnar. I sammanhang härmed upplyses att det skrifbläck, på hvars beredning D. B. för några dagar sedan innehöll er, beskrifning — ingredienserna voro campecieträd och alun — ingalunda är outplånligt, såsom det i D. B. uppgafs vara, utan tvärtoin just är sådant SVictoriabläck, som här ofvan omtalats såsom lätt förstörbart. UrsseneR— OH HOT HR Lu