Aftonbladet – 1 februari 1869, sida 3

L olika delar af landet skulle uppväcka, vore vida l. att föredraga framför det intresse, som 223 orter t I kunna ha. Mindre chancer uppstode nu att kunna 1 roffa till sig från det allmänna. Tal. hade trott si : då en tjenst med att framkoinma med ett h t förslag. 5 Jernvägsintresset återkommer vid hvarje riksdag; 11 det är en hydra, som alltid uppreser sina hufvuJi den; men denna bild vore dock ej fullt riktig — fjdet är ej en hydra, utan ett ållmännyttigt in tresse. Talaren vore ej bland de hungriga: hang län hade fått hvad det behöfde, och i projektet om jernvägarne hade han också satt detta län sist. Talaren kunde ej undgå att märka, att då man nu uppträdde mot, att andra provinser skulle få jernvägar, vore det isynnerhet från Södermanlands rr representanter som detta motstånd kom, från representanterna af denna provins, som i afseende på IR fått allt hvad den någonsin kunnat önska. Ett sådant uppträdande mot, att andra delar af landet skulle få liknande fördelar, såge besynnerligt ut. Talaren sade sig väl veta, att i följd af hans motion passionerna vid riksdagen skulle väckas till lif, men det hade varit nödvändigt att framkomma med denna motion; man har ju sedan tillfälle att ändra, taga från och lägga till, ja, det ligger ju i representanternas skön att alldeles förkasta motionen! — För den, som hastigt genomläser motionen, stå summorna stora. Talaren ville icke desto mindre kalla sitt förslag för en begränsning af jernvägsbyggandet i vårt land. Det antages, att Staten ej Dehöfver utbetala två styfver förrän nordvestra stambanan är fullbordad, eller år 1872. Efter detta år vore det (talaren gjorde här samma beräkningar som frih. Bildt) meningen, att annuiteterna skulle stiga, nen a samma gång egde ju staten att uppbära inomsterna af de efter hvarandra färdigbyggda banorna. Falaren kastade derefter en intressant återblick på svenska jernvägarnes historia från och med 1855. Häraf framgick, att riksdagarne på 6 års tid voterat till jernvågsbyggande den Nilla nätta summan af 100 millioner rår — och då, I trodde talaren, vore det väl ej så förskräckligt latt komma ut med 75 millioner på 15 år. I taälarens förslag afsågs ä detta framrusande, som egt rum då staten byggde jernvägar, utan, såsom han sagt, begränsning, och han kunde ej finna något löfverdåd deri. Wallenberg hade sagt, att ett Jaf motiverna i motionen vore det, att afbjelpa I det rådande ekonomiska betrycket genom att bereda arbetsförtjenst. Detta vore dock ej så; i motionen sades på intet enda ställe: vi skola bygga jernvägar för att afbjelpa arbetslösheten. Talaren vore just af precist samma åsigt sort hr Wallenberg, nemligen att det forcerade i statens Fprovägsbyggnad vore en af de orsaker, som bidragit till vår nuvarande svåra ekonomiska ställning. Meningen med motionen vore ej att gifva medicin. Det händer ibland att läkaren ej ordinerar medicin, utan närande medel att uppehålla lifsgnistan. Detta vore meningen med motionen: att ej afhjelpa arbetsbristen, men bidraga till att motverka de svåra följderna af denna arbetsbrist, hvilka visat sig i en alltmer stigande tryckning på ej allenast kommunernas fattigvård, utan, dess värre, äfven på statens fångvård. Derför borde man, såsom ock i motionen föreslagits, bygga moderat och ej rusa åstad. — En föregående talare hade yttrat sig om jernvägar i sådana ordalag som om han nästan ansåge dem vara ett upplösande element i samhället; detta vore så originelt, att det ej vore för talaren möjligt att genast sätta sig in i en sådan tankegång — man finge derför ursäkta att han ej nu kunde upptaga en er åsigt till granskning. — Om ett sådant bolag, som omtalas i motionen, kan komma till stånd, sade taln sig naturligtvis ej kunna gå i rg borgen för; men han toge sina exempel från sitt län, det fattiga Elfsborgs, der han varit plumpt lycklig i sina jernvägsföretag — och då man i ett dylikt län kunnat bilda bolag med tillsammanlagdt 3 millioners aktiekapital, vore det väl ej för djerft att hysa den tro. att 75 millioner kunde åstadkommas i hela Sverge! Då tal:n först framkommit med sina jornvägs örslag i Elfsborgs län hade man sagt: -han är galen Nu finnes ingen i detta län som ej välstgnat jernvägarne! — Tal:n uppårog en skildrin; af? de industriella förhållandena under frihetstiden, som blifvit så förkättrad, men hvars uppmuntran, ubder en viss tid, af industri och konst ingen kan förneka och hvilken uppmuntran utgör en heder för vår historia. Industrien uppblomstrade under hattarnes, skydd, man ser ännu spår deraf i Alingsås och Borås. Kommo så med år 1765 mössorna till väldet. De afbröto allt understöd åt industrien, och den allmänna finansiella ruin. som nu uppstod, framkallade 1772 års statshvälfning. På senare årtiondena hade industrien i vårt land börjat i hög grad höja sig, och blomstermålningen af år 1856 var då den framvisade detta förhållande ej så öfverdrifven. Men å de senare åren har annat inträffat. Industrien ehöfver nu en hjelpsam hand — och vaktom oss att blifva nya mössor!, Talarens förslag ginge ej ut på att framkaHa en onaturlig industri, utan befrämja en naturlig. Och den person, som säger, att industrien att tillverka eken gr ej är inbemsk, ej naturlig för Sverge, den ljuger, och mot honom ville talaren djerit kasta handsken. För jernvägarne i Elfsborgs län hade det ej mött binder att få lokomotiv förfärdigade i detta samma län. Talaren sade sig gilla de nyare fria handelsåsigterna, men buruvida dessas tillämpning i Sverge varit så god, ville talaren ej nu inlåta sig på. Han ville endast säga, att han ansåge, det man fästat för stort hopp på handeln, importhandeln. Den stora importen till vårt land vore nog bra för statens kassa, men ej för statsinvårarnes kassor. Denna import hade äfven bidragit till att landthandlarne spridt i hög grad onödig lyx på landsbygden. Och det sorgligaste vore, att med den ökade importen hade ej arbetet hos sjelfva nationen gått hand i hand. Jernvägarnes utstäckning till landets olika delar vore alldeles nödvändig för industrien, bland hvars största behof ivåra dagar äro snabba kommunikationer. Mot hvad man anmärkt om de föreslagna obligationerna, sade talaren sig tro, att dessa skulle komma att upprätthållas af sjelfva bolaget, i hvars intresse det läge, att hålla dem uppe i pris. Man hade sagt, att bolaget skulle kunna få ett för stort inflytande på åtskilliga ngetägenheten ja, så stort, att det kunde bli vådligt. etta kunde tal. omöjligt förstå, ty ett sådant bolag skulle ju ha alldeles samma intresse som samhället sjlt. Man hade sagt, att ej vägoch vattenbyggnadskårens styrelse, utan statens trafikstyrelse de ha uppsigt öfver de föreslagna Pearveg byggande. Men om tal. vore rädd för något infiytande, så vore det för sistnämnda styrelses. Mot det, som yttrats om entreprenadsarbetens vanligen mindre go..a beskaffenhet, anmärkte tal., att då staten eljest lemnar alla sina arbeten på entreprenad, vore det väl ej förenadt med större risk att åt entreprenad öfverlemna äfven jernvägsarbetet, hvilket ligger ofvan jord och således är lättare att kontrollera än t. ex. en kanal. Ett bolag sköter i allmänhet sådana arbeten mera Tlanmessiels mera affärsmessigt än staten. Staten bar nyligen gjort en förlust af 178,000 rdr på inköp afräler; man kunde ett par månader förut ha fått dessa räler för billigare pris, men då hade staten icke enningar. Något dylikt trodde tal. ej skulle unna hända ett bolag, hvilket kunde uppgöra sina planer på förhand. Tal. önskade till slut, att hans foster, som nu ginge onda öden till mötes, ej måtte få för svårt nöddop. (Forts.) Andra kammaren. Diecknetvion Afver väckt förslao om nedesät.