Aftonbladet – 1 februari 1869, sida 3

Andra kammaren. Diskussion öfver väckt förslag om nedsättands at en komite för undersökning rörande vissa kroran afhända egendomar och rättigheter i Skåne. (Slut fr. lördagsbl.) Hr Ribbing ville icke i likhet med andra talare yttra sig om något annat än det, hbvarom här egentligen vore fråga, nemligen antingen motionen borde remitteras eller ej. På redan förut anförda skäl fann tal. en:remiss icke kunna bifallas. Äro, frågade tal, dessa mot motionens remiss anförda skäl vederlagda? Hans svar på denna ja måste blifva ett nej. Man hade sagt att moffönen vore ett nödrop från en förtryckt befolkning. Tal. ville icke ingå i någon undersökning för att utröaa orsaken till detta omtalade förtryck. Men är, frågade han, det i motionen angifna sättet det rätta att förebygga densamma? Man hade vidare sagt, att Tullberg ej varit orsaken till den omhandlade rörelsen, utan att vissa busbönders hårdbet förorsakat den. Antaget äfven att detta vore sant; är det af motionären föreslagna, det rätta sättet att förebygga dylikt förtryck för framtiden? Den handlar ju om ot helt annat. Ytterligare hade man sagt, att ska adeln sannolikt icke hade lika stor rätt till frälseböndernas hemman, som senare tiders egare tillvällat sig. Nåväl, om anledning finnes till en dylik farhåga, må man då se till, arg stor rätten i båda fallen varit och är; men detta är något helt annat än det som med motionen åsyftas. Man har äfvenledes gifvit exempel på frälsehemman, som förlorat sin frälserätt. Detta syntes tal. vara ett bra åskådligt exempel derpå, att särskilda åtgärder icke-äro behöfliga, när blott klar och tydlig rätt finnes att åberopa. Slutligen har man äfven sagt, att frälgebönderna skulle blifva lugna, om de blott finge veta, att en af statsmakterna, riksdagen, tagit sig deras sak om hand. Såvidt tal. visste,.vore väl K. M:t en af statsmakterna, och då det icke visat sig, att lugn inträdt sedan många af dem hänskjutit sina mål till K. M:ts afgörande, så vore det icke troligare att större lugn skulle bli följden deraf, att-den andra statsmakten upptoge de ras sak till pröfning.