Aftonbladet – 1 februari 1869, sida 3

RT NE RV ER Ad hå tr FER RE RN uppträdde han mot utfärdandet af sådana obliga-Å tioner, som föreslagits. Tal. medgaf, att åtskilligt i motionen var värdt att behjertas, men unda närvarande förhållanden måste han afstyrka en. ) Hr Brusewitz yttrade den åsigten, att den naturliga verkan af jernvägarne är, att de upphjelpa dde orter, inom hvilka de gå fram, under det mera Taflägsna orter blifva lidande derpå. Att hufvudÅ principen i grefve Sparres motion förr eller seDare komme till sin rätt, vore tal:s fulla öfvertygelse. Ansåg, att denna motion borde behandlas med TES Frib. Bildt medgaf, att grundtanken i motionen kunde tydas såsom ej blott en djerf fantasibild, utan äfven såsom försök till ett stort jernvägsfiske. Men motionen fordrade ett allvarligare begrundande, isynnerhet en omständighet deri: förslaget att låta den enskilda företagsamheten verka i en gifven riktning. Något sådant saknas i den princip, hvarefter jernvägsarbetena hos 0ss hittills bedrifvits. Tal. trodde ej, att här, såsom i Österrike, faror skulle uppstå, ty här i Sverge fivnas redan verkstäder, söm tillverka jernvägsmateriel. Och ett faktum är, att man kan utföra jernvägsarbeten i Sverge med uteslutande inhemsk materiel. Om ett sådant bolag, som det föreslagna, komme till stånd, vore det ju meningen, att bedrifva jernvägsarbetet under en längre följd af år, och ej, såsom staten gjort, gå i hastiga ryck till väga. Häraf uppstode ett godt: arbetskrafternas ändarbålsenliga ordnande. Pal ville opponera sig mot frih. Sprengtpörtens antydan, att jernvägar ej vore till så stor nytta. ernvägar saknas nu i flera delar af landet, hvika äro i behof deraf. Dessa landsdelar ha i detta fall, lika väl som de delar, hvilka gynnats af jernvägar, rättsanspråk, som ej böra alldeles förbises. Rättvisan fordrade, att t. ex. den stora bergslagen nordvest om Stockholm sarnt Småland komme i åtnjutande af jernvägar, likaväl som andra provinser, hvilka nu tycktes ej sätta så stort värde på de jernvägar, de fått. Och icke kan man väl å allvar tro, att vi skulle — såsom förhållandet är 1 England — få för många jernvägar! I motionen låge äfven det lofvärda försöket att sammanjemka. Vi har ej råd att bygga alla dessa jernvägar, hette det. — Detta vöre dock något, som borde underkastas den noggrannaste undersökning. Tal. hade gjort kalkyler i frågan; Man hade ansett, att landet kunde årligen bära samma utgif-l: ter för jernvägar som under de senaste åren: 2 3 millioner. Motionen fordrade ej att mera skulle : användas. Det vore föreslaget, att det gora ; de bolaget skulle förskottera de medel, som er-1: fordrades för att under 15 år på vissa terminerl: bygga rg rate Men härtill var ej af nöden, i att bolaget skulle anskaffa 75 millioner på enj: gång, ty när en del vore färdigbygd samt afsy-: nad, erlade staten betalning derför i obligationer — ej öfver 5 millioner årligen. Ingen betalning af staten ifrågasattes förrän år 1872, då nordvestra stambanan vore färdig, men för hvad stateån derefter utgåfve hade den att iannuiteter erlägga 300,000 är 1872, 600,000 år 1873 och så vidare progressivt med 300.000 rdr pr år, till dess annuiteternas summa uppginge till 3 mill. om året, 4 j f j 1 f f : d. v.s. lika med det belopp, som nu vore beräk-: nadt att utgå; under 1872 och närmast följandel, åren skulle beloppet nedgå betydligt derunder. De första 2 å 3 åren af bolagets verksamhet skulle l staten ej betungas. Motionen har kommit förl tidigt, har man vidare sagt. Tal. trodde tvärt-le om, eller att den framkommit vid rätta tidpunk-s ten. Alldenstund motionen försökte gifva lösnings åt problemerna om arbetskrafternas; ändamålsen-;j liga fördelning, den inhemska industriens höjande j samt jernvägsstridens ordnande, ville tal. önskaldc den all lycka under de svåra dagar, den helt visst 11 ginge till mötes såväl i statsutskottet som vidlt riksdagen. g Hr Schartamn ville ej ingå i granskning af mo-1r tionens detaljer, t. ex. banornas riktning. Meny tal. ville uttrycka denna sin åsigt, attjernvägarne s ej utgöra all lycksalighet för ett land, minst i ettlr land, som, gunås, ej står högt i ekonomiskt väl-lt stånd, ty ett sådant stode i sammanhang medte jernvägarne, alldenstund dessas uppkomst just ärjäa eroende af ett sådant välstånd. Med våra finan-g siella förhållanden kan ett bolag, sådant som ilg motionen föresloges, om det verkligen komme tilll a stånd, ej uträtta ens en tiondedel af hvad motio-1v nären antagit. Ett dyiikt bolag skulle blifvala fullkomligt inhemskt, sades det; men det kundes ej röra er utan skuldsättning i utlandet och dåll blefve ju bolaget i sjelfva verket till slut utländskt. g Staten skulle nu inlösa dessa bolagets jernvägar,1i hvilka säkerligen byggdes på antreprenad. Men i man vet huru det arbete, som göres på antrepre1 nad, brukar bli. Det vore vanligen så, att mans ångrade sig att ej från början låtit det ha kosta litet 1 s mer för att ha fått ett godt arbete. Dessa jern-t vägar, om de nu äfven befve bra bygda, de skulle 1 dock af staten inlösas medelst obligationer. Detta 1 vore godt och väl — men en gång skulle obliga-1 tionerna betalas, och de dertill erforderliga annu1 iteterna kunde man ej få annorledes än genom nya g låns upptagande. Hur skall det till sist gå, då lt man redan är skuldsatt och ändå vid hvarje riks-( dag äflas om att upptaga nya lån, inländska eller1 utländska! . Denna gång hade man lyckligtvis,s blifvit inbjuden att låna inom landet, men tal.lr upprepade, att han ej trodde, det annuiteterna4å kunde betalas utan genom nya lån, som blefvelt utländska. Principen att oupphörligt låna för attla betala sina skulder är lika förderflig för -statent som för individen. Ett alternativ hade i motio-11 nen framstälts: staten skulle lemna garanti. Men pg tal. kunde ej tro, att det vore en vacker omsorgr af riksdagen att inleda staten i spår, som så oftar ledt den enskilde till olycka och ruin.) Motionens rundtanke är vacker och tilldragande, men man i för ej låta dåra sig mer af vackra tankar än afls vackra ord. Afstyrker motionen. hb Frib. Stjernblaåd fann i motionen så mycketie tänkvärdt, att den ej alldeles borde förkastas. Ett bolag, sådant som det föreslagna, skulle ovilkorligen höja industrien, bereda tillfälle till arbetsförtjenst och bygga billigare än staten. Dessutom vore vt att bestämma sig för en viss I jernvägsplan. ot obligationerna och deras annuiter kunde tal. ej finna så stora betänkligheter som hr Schartau. Hr Wallenberg hade i en af förslagets motiver igenfunnit en-tanke, hvilken tal. ej böra få göra sig gällande: man hade anfört den närvarande betryckta ställningen i landet. Det är: besynnerligt, att man ej vill gifva naturen tillfälle att ordna sig sjelf! Såsom det ärmed kroppens sjuk 1 domar, är det äfven med rubbningen i det ekono-!e miska välbefinnandet. Nu vill man nödvändigt!n tvinga landet till arbeten, till hvilkas utförande j fi ovilkorligen erfordras ne öOmständigheter, ellerå man kan gerna säga: full vigör. Det är som om if man ville, att en konvalescent skulle göra enin språngmarsch! En af orsakerna till vårt ekono-n miska obestånd vore det alltför häftiga byggandet af) I u ä ri si h h våra jernvägar. Man säger visserligen nu, att det ej var så häftigt; men tal. vore af annan tanke, och landet behöfver verkligen tid på sig att återhemta krafter. Tal. ville emellertid gerna medgifva, att motionen innehölle många goda tankar, som förtjena komma under diskussion, och en sådan diskussion vore det långt ifrån tal. att viljals: hindra: mankunde ju diskutera utan att besluta, si likaväl som. man förr i dylika frågor ofta beslutit!FI utan att diskutera. h Grefve E. Sparre började sitt anförande medi!h att förklara, det motionen ej framkommit ensamt s från honom sjelf, utan efter samråd med mångala såväl riksdagsmän som industriidkare i landet:s Tal. hade ej kunnatundgå att märka de många knappä nålsstygn, som riktats mot honom, ehuru dessa n ej skulle ha den minsta inverkan på hans sätt att e deltaga i diskussion. Ett uttryck hade dock verk-ri ligen sårat tal.; neml. uttrycket, att ban fiskade.!e Mycket hade tal. under sin 20-åriga politiska bana h beskylts för, men aldrig förrän nu för att fiska. jå Mala ÅA Aa nn RR änn GA Ö-o män, Mint atm: