Aftonbladet – 30 januari 1869, sida 3

OTRSEESARE EN Krönika. 1. Den som bäst kan bevisa krigets grymhe tjoch ohygglighet erhåller som pris 5000 franc Jaf fredsligan i Genöve. Liksom krigets grym I het skulle behöfva bevisas! Hvart man vän ;) der sig finnas ju de mest slående bevis pi hur ohyggligt det är att menniskor slågt: hvarann, och om tredsligan nödvändigt vil dela ut 5000 francs åt den som lägger di bästa bevisen i dagen, så behöfver den blot: I välja mellan de många kandidater, som re Idan aflagt sina prof. 1 Napoleon den tredje, till exempel, har väl tförtjent det utlofvade priset. Han bar: låtit döda mexikanare i tusental, för att göra en )republik till ett kejsarrike; han har anställt prof med sina undergörande Chassepotgevär mot Italiens Son han har gjort tusentals lyckliga hustrur till enkor; tusentals barn faderlösa, och störtat tusentals mödrar i sorg och elände. Allt detta bör väl göra honom lämplig till att täfla om fredsliganis pris. Vidare har man rfarskalk Pelissier, som visat verlden hur man bekrigar Araber genom att bränna dem lefvande. Och kung Wilhelm sedan! Han här ju låtit göda Slesvigs mark med menniskoblod, för att få det nöjet ätt sedan resa genom landet under triumfbågar. Storsultan stiger fram och täflar, visande på de massakrerade kretenserna, och czaren pekar på det stympsde och blödande Polen, sägande: Det är jag som förtjent fredsligans pris! Eller skall det nödvändigt vara skriftliga bevis, så är det icke heller brist. på dylika. Särdeles vältalande äro uppgifterna öfver döda och sårade, rapporterna om uppbrända byar . och plundrade landtbefolkningar, och berättelserna om brandskattade städer. Vill fredsligan ha romantiska prisskrifter, så finnas sådana utgifna, med färglagda skildringar af stridernas gräsligheter. En af prisdomarne (Laboulaye) har ju sjelf i Kung Pudel gifvit en beskrifning öfver krigets grymheter, som väl kunde förtjena att prisbelönas. Kanske också att Jonas Jonasson från Kalmar län får räknas med bland dem som täfla om fredsligans pris, ty han bar ju till riksdagen ingifvit en motion om att K. M:t måtte försöka att åvägabringa en allmänafng i Europa, hvarigenom åt an skulle betryggas en evigt stående fred. dylik tanke skulle natärligtvis aldrig up stått hos br Jonasson, om han icke varit öfvertygad om krigets -ohygglighet, och vill han nu blott tydligare bevisa det, så anser jag det inte vara omöjligt att han får sina 5000 francs i belöning. — Men fastän andra kammarens majoritet uttryckte sin mening, att hr Jonassons motion var värd att beaktas, så lär den allmänna afväpningen dock låta vänta på sig, ty hvad skola väl stormakterna tänka när en framställning om afväpning kommer från ett land, hvars rustningar börjat väcka uppmärksamhet öfverallt på kontinenten. få fransk tidving yttrar ju nyligen att Sverge ställer hela folket under vapen och förskaffar sig utmärkta gevär, för att kunna vara redo på sin post, liksom på Carl XII:s tid. Hvad är det då värdt att strax derpå komma och tala om allmän afväpning? Ingen menniska skall tro oss, ntan man skall i stället tänka att vi vilja passa på och göra oss sjelfva till en stormakt, när de nuvarande stormakterna somnat in med tanken på den eviga freden. Det skulle intealls örvåna oss om Ryssland redan börjat draga ;ronen-åt sig vid blotta underrättelsen att hela svenska folket ställes under vapen och tt dessa vapen äro Remingtonsgevär, ty kulle det en gång bli sanning af dessa ord, a då behöfva vi icke längre tala om den ruktansvärde grannen i öster,, utan blir det ssarnes tur att se misstrogna öfver Österjön till den farliga grannen i vester. Men m det nu verkligen är meningen att väpna ss ändå in till tänderna, så låt oss icke ölja bajonetten under oskulden mantel och ala om allmän afväpning. Lika litet bör man instämma i hr Jöns ährssons motion om upphörande af riddarrdnärs utdelande. Hvarför skulle vi väl annlysa dessa vackra stjernor och kraschaer, som gifva glans åt mången som annars kulle -gå fram på lefnadsbanan utan att ppmärksammas af någon? Nej bort det! tt besluta riddarordnarnes indragning vore ka illa som att genom ett riksdagens beslut estämma, att vi icke mer skulle gitva lekaker åt våra barn. Låt stjernorna vara , ;