Aftonbladet – 28 januari 1869, sida 3

gen af dessa för konsten nitälskande personer räckte med välvillig ifver en hjelpsam hand för att lägga grunden till en inrättning, hvarest det skönas målsmän med mera lugn än förut kunde arbeta på sin utveckling, samt allmänhetens ögon göras öppna l för och förtroliga med det förädlande nöje, ! hvarpå konsten bjuder. Den pya inrättningen fick namnet konstföreningen och stiftades . på 1830-talet. Den egentligt verkande upphofsmannen var nuvarande kammarherren gretve A. Bjelke, som meddelade iden åt dåvarande kaptenen vid gardet, sedermera öfverintendenten Anckarsvärd och numera aflidne intendenten, då hofarkitekten Nyström. Flera af konstakademiens professorer deltogo . äfven i föreningens organiserande, och då j företaget blef bekantgjordt emottogs det med huldhet och värme såväl cpå högre ort som l, ock bland samhällets mest bildade män för : öfrigt. En blick på konstföreningens första l, namnlista visar genast, att den hade det efinare folket såsom pelare, men ock från : början lyckats draga till sig embetsmänner ; af äfven lägre grad, samt börsens ljus afl, andra ordningen. En blick på expositions: katalogerna ädagalägger deremot, att stif-, telsen i första rummet ansåg sig pligtig taga : vid der de akademiska konststugierna slu-. tade och att den sålunda med moderlig huldhet tog de unga artisterna under armarna l för att stöda deras första ovissa steg på den l, lockande, men falska banan, samt troget upp:; muntrade, skyddade och nästan framdref de l, talanger, hvilka visade sig deraf förtjente. — li Utan att på något sätt vara vän af en l uppmuntran, som utan urskilning kommer konstens idkare till del och ofta kan lockal. in på en väg, der den af sådan uppmuntran j: gynnade alldeles icke bar något att göra, ! måste jag dock erkänna att konstföreningen . i Stockholm under sin första tid, äfven med. ett kanske bra långt utsträckt förmyndar-. skap öfver konstnärerna, lyckades uträtta il, mycket godt den sanna konstens intresse. , Den tydliga afsigten synes också hafva varit , att, som jag nyss nämnde, hjelpa endast dem, . som visade sig deraf förtjenta, och om för-, myndarskapet också var stundom något hård. händt och godtyckligt, afsåg det likväl blott. att räcka den första stödjande handen åt: den som visste att tillbörligt uppskatta den , nyanlagda vägen, för att sätta honom i till-, fälle att sedermera blifva sin egen lyckas smed. ; Konstföreningen hade under denna sin för, sta tid något patriarkaliskt, något af famil-, jelif. Dess sammankomster i numera prins , Oscars palats, hvarannan lördagsafton, lära hafva varit samqväm, till hvilka man med längtan begaf sig och hvarest den tidens utmärktare personer inom hufvudstaden samlades och lemnade tillfälle åt såväl konstnärerna, som andra af anspråkslös halt att arbeta på deras bildning genom de medel, ett förfinadt umgänge och lärorika samtall! erbjuda. Wickenberg, Wahlbom, Stäck, Palm, lt Berger, Staaff, Boklund m. fl. fostrades unders detta första skiftet af konstföreningens ni-1 tiska bemödanden, hvilka sålunda buro goda s frukter. — Till bevis på föreningens syfte att! dana de unga genom beredande för dem af jf möjlighet att måla, utan att sälja sina ar-i beten i klädstånd eller att måla och svälta, l må ihågkommas, att arbeten af äldre konstnärer, hvilka redan tillkämpat sig en ställ-s ning i lifvet, icke fingo köpas förrän alltls hvad under året hembjudits af de yngre jr blifvit inlöst, förutsatt naturligtvis att detta s var värdigt att figurera på lotteriexpositio-s nerna. I Allmänheten tyckes hafva först af nyfikenjd het, men sedermera med tydliga tecken tilllt medvetet intresse börjat följa konstförenin-t gen och de der en gäng om året utställda l alstren af bildande konst. Medlemmarnes ank tal växte oupphörligt, och ledamotskapet!s sträckte småningom sina rötter vida omkring e i sambhället, så att hela medelklassen af mi-k nuthandlare och handtverksklassens solidare medlemmar äfven ville med sin skärf offral på koastens altare. På sådant sätt kundelt konstföreningen onekligen redan då uträttar mycket till den goda smakens utbredandep bland allmänheten. Lotteridragningen, som d vå den tiden behöfde två dagar, var en fest, I 1 hvilken hvarje ledamot, som möjligen kunde I v bereda sig några timmars ledighet, alltid del1 tog, för att sjelf få draga sitt nommer urv lyckobjulet och, i händelse af vinst, ofta nöja v sig med nybörjarens mycket svaga produkt. å Men ett annat stadium kom, Konstför-t eningen måste flytta från palatset vid Gustafs Adolfs torg och drog sig in under, så att!hb säga, sin moders, konstakademiens tak. Nyain generationer kommo bland konstnärerna; nya !v styresmän togs till rodret; allmänheten bör: h jade att känna sig vuxen egna omdömen; I 8 s lokalen inbjöd ej som förr till de angenäma aftonsällskaperna; expositionerna utsträcktes från en gång om året till två gånger i må-f nåden, en tredje klass hade tillkommit bland r dem, som arbetade för föreningen och som i början utgjorts endast af professorer och väl lh kända äldre dilettanter å ena sidan samts svaga elever å den andra. Denna klass blef! alltmera talrik och bestod af unga män, som t slutat akademistudierna och nu, tack vare ik främsta rummet den af föreningen spridda f kärleken till artistiska verk, uppehöllo sig på t egna krafters vingar, sålunda bildande enn medelklass af konstnärer. Dennas talrikal arbeten gjorde nybörjarens allt mindre he-js t n s gärliga; priserna stego; konstföreningens inköpsnämnd kunde och ville ej längre bibehålla det patriarkaliska förmyndarskapet, hvilket onekligen hade långt förut upphört att vara berättigadt och som slutligen, meds konstnärsmeteoren Marcus Larssons uppträ-u RE nådde ett då högligen efterlängtadtk alq, e Emellertid växte konstnärernas antal oupp h hörligt, och sedan Boklund kommit hem ochs hunnit inom akademien bilda, hvad man förnt d ej der lyckats åstadkomma, nemligen en or-!r dentlig målarskola, blef förhållandet raellans de till inköp af konstverk tillgängliga med-u len och de årligen hembjudna arbetenas, del inköp värda arbetenas antal sådant, att in-b köpsnämndens kall, det att välja, ingalundan hörde till de afundsvärda. Hälften af dett