Aftonbladet – 27 januari 1869, sida 3

som en kanariefågel, hvilken inte sjunger... Hvad skall man med eh sådan att göra?... Det vill jag inte vara med om. Om jag hade en älskare skulle han spela och sjunga för mig hvarje afton, och så skulle vi gifta OSS Strax. Och hvarför vill du så gerna gifta dig, Rosita ? Åh, för ingenting!... För att slippa min mor, som är tröttsammare och träkigare än en surrande fluga om eftermiddagen. Men, om hon får veta att ban kommer hit, din älskare!... Hvad heter han? Lorenzo. Lorenzo Lopez! Heliga Maria! De säga att han är så grälaktig och stygg. Stackars Dolores! Men om Lorenzo skulle komma och helsa på dig, och min mor fick se det, skulle hon dö af harm, ty hon tror visst att hvarenda älskare i veriden är en mördare. Jag föreställer mig att min far blef hennes man, utan att pågonsin hafva varit hennes älskarel — Och Rosita kunde ej låta bli att skratta åt en sådan orimlighet. Han kommer inte hit, sade Dolores småleende. Han får inte heller tala vid dig genom fönstret, om hon fär veta det, var viss på det, Dolores. Det gör han ej heller, sefiorita. Säg inte sefiorita åt mig, när min mor inte hör det, det har jag bedt dig mer än elfva tusen gånger. Min mor, som är så stor och fet, ser ut med sitt snörlif och sin mantilla med fransar, alldeles som ett illa hopbundet paket, och vill heta dofta, fast den titeln passar henne, som prinsessans släp skulle passa mig; och på sam:ca sätt går det med allting. De sötsaker och bakelser hon förut brukade göra, Kunde sättas fram på kuvgens bord: äggkröm, ris met mjötky, par