Aftonbladet – 27 januari 1869, sida 3

mamma och pappa åt barnen och åt sådant folk, som ej ha tungan der hon skall vara i munnen; jag kan tala rent och min tunga har sin rätta plats, Gudskelof! Tyst, oförskämda!... skall ägget lära hönen värpa? Vill pi då, min mor, att jag skall blifva nunna och gå in i de tigande systrarnes orden? Men det blir ingenting af, var viss på det. Arbeta skall jag, som en gallicisk åsna, om ni så vill, men att tiga och spara, det är jag för god till. ; Jag begär inte att du skall arbeta, derföre håller jag tjenarinna, svarade modren. Jag vill bara att du skall brodera och det gör du mycket illa, ty mellan hvarje stygn springer du omkring och leker. Dolores tillbragte ett år hos dofia Braulia, lugn och äfven glad, ehuru i hennes hjerta alitid dröjde minnet af hennes mor som en dyster grafurna, och oron öfver Lorenzos och omasilios frånvaro, likt ett par lågande flammor, underhållna af kärleken. En dag sade Rosita helt oförberedt: Dolores, bar du någon älskare? På landsbygden är kärleken, såsom äktenskapets föregångare, hvilket den alltid är, en så naturlig, vanlig och af alla gillad sak, att de, som förenas af dess band, aldrig tänka på att förneka det. Således svarade Dolores elt uppriktigt: Ja, jag har en älskare. Ack, så lycklig du är! suckade Rosita. Men hvar är han? Jag har inte sett honoOmM. Han är långt härifrån. Långt härifrån?,.. Aj! Men huru vet du då att han är din älskare? Såsom han vet att jag är hans älskarinna,.. emedan vi hålla af hvarandra. En tlskare, som är fängt borta, det tär