Aftonbladet – 26 januari 1869, sida 3

nästa termins början. Otto F. Myrberg. Herr Redaktör! En insändare, som egnat någon uppmärksamhet åt sockerbetodlingens framsteg i andra länder, och med kännedom om de gynnsamma resultater, som derstädes vunnits, varmt intresserar sig för frågan om sockerbetodlingens allmännare utbredande äfven i vårt land, anhåller att nedanstående uppsats måtte införas i eder ärade tidning. Några upplysningar rörande sockerbetodiingen och konseqverser deraf. . Under det att hvitbetodlingen i Tyskland, Osterrike, Frankrike med flera länder vuxit till en vigtig faktor för jordbruksnäringen och industrien, har ända till de senaste åren rioga uppmärksamhet hos oss egnats deråt, oaktadtvåra jordbrukare, med en äfven på detta område stigande praktisk och teoretisk insigt, icke bort vara i okunnighet om de många ekonomiska fördelar sockerbetodlingen medför. Enskilda personers . bemödanden att införa densamma inågon större skala i vårt land hafva emellertid mött misstroende från jordbrukarens sida, och de försök som gjorts ätt genom denna kultur bana vägen för en ny industriel verksamhet samt väcka företagsamheten till lif hafva strandat mot hvarjehanda binder. Detta misstroende synes emellertid nu vara på väg att vika för den tvingande nödvänAn för jordbruket att se sin egen fördel tillgodo, och de hinder för en ny industris uppkomst, hvilka förut ansetts nästan oöfvervinneliga, träda allt mer och mer i bakgrunden. Representationen har ansett saken af den vigt, att den varit föremål för dess behandling, och pressen börjar äfven å sin sida medverka till spridande af kännemn om denna kulturs betydelse för vårt and. blifvit föremål för offentlig diskussion är ett godt steg framåt taget, hvilket utan tvifvel, om denna diskussion icke föres ensidigt, ntan olika åsigter tillåtas göra sig hörda, skall bidraga att väcka det allmänna intresset, egga företagsamheten, utreda frågan och föra densamma in på den i statsekonomiskt hänseende enda och rätta vägen. Insändaren har. på det nya året under Ekonormiskt i eder aktade tidning läst ett par uppsatser i ämnet, och det är honom angerämt att förklara författaren af dessa uppsatser, hvilken synes lifligt intressera sig för inhemska näringars uppkomst och blomstring, sin tacksamhet för de upplysningar han lemnat. I den första uppsatsen redogör den ekonomiske författaren för de försök, som anstälits med hvitbetodling i trakten omkring hafvudstaden, hvilka försök lemnat en både till qvalitet och qvantitet god afkastning,vittnande om att vår jords beskaffenhet samt klimatet i såväl södra som mellersta delen af landet särdeles väl egpa sig för sockerbetkulturen. Detta är ock af erfarenheten förut bekräftadt, men det oaktadt har man änpu ej hunnit längre än att bränvinsbränning af betor är nätt och jemnt försökt, och att sockerfarikationen i två decennier icke förmått höja sig till en årlig afverkning för hela landet at 300.000 centner betor, under det att i Tyskland och annorstädes, der denna industri. nätt en betydande utveckling, bland de handratals sockerbruk som finnas, många, hvar för sig, afverka ett mycket större qvantum, Insändaren hänvisar föröfrigt enhvar som önskar taga närmare kännedom om hvitbetodlingen. i vårt land till en af landtbruks-: akademiens agrikulturkemist, professor Miller, utgifven populär och kortfattad afhandling om den svenska sockerbetindustrien, hvilken afhandling insändaren rekommenderar åt alla som intressera sig för denna vigtiga fråga. I sin andra uppsats, som återfinnes i Aftonbladet för den 11 d:s, kommer den ekonomiske författaren redan till den frågan: Bör den inhemska hvitbetockertillverknin-: gen beskattas?, och besvarar denna fråga på ett sätt som icke tillfredsställer insändaren, och sannolikt icke heller någon af dem som vågav hoppas, att betsockerfabrikationen inom en snar framtid skulle blifva en för vårt land vigtig industrigren. : Det torde icke heller lida något tvifvel att den åsigt, som påyrkar en dryg beskattnings läggande på en industri, som ännu beinner sig fullkomligt i sin linda; som i födseln vill qväfva den kultur, för hvilken man synes intressera sig, samt afskräcka från det mödosamma arbetet att införa denna kultur, cke. skall vinna synnerlig anklang. . Denna sigt går ut från den synpunkten, för såvidt cke några enskilda intressens bevakandeäfven dervid skulle medverka, att ståten på ättaste vägen må för tillfället bereda sig ukomster. Men saken kan och bör betrakas från en annan; änny vigtigare synpunkt; Genom att denna angelägenhet sålunda 6 RAN Sn fega Me