Aftonbladet – 22 januari 1869, sida 3

q DH nordvestra banan, hvilka komme att bli fär liga. Att denna beräkning ej vore för hög visa des deraf, att jernvägarne ifrån första stund lem nat 36,000 rdr i bruttoinkomst pr banmil, och at denna inkomst nu stigit till -61,000 rdr. När mn 4 mil jernväg blott ansetts kunna inbringa 100,00 rdr, d. v. s.-25,000 rdr pr banvmil, så kunde vå detta icke sägas vara för högt beräknadt. S B:änvinsbrämningsmed!en hade äfvenledes bli vit upptagna till samma belopp: som det af förr riksdagen beräknade. Att denna beräkning ick varit för hög visas deraf, att bränvinsbränningen oaktadt 1868 års dåliga skörd, icke desto mindri under nu förflutna höst varit vida högre än nå got af de sista åren. 1867 års dåliga skörd vor ensamt orsaken dertill, att bränvinsbränninger varit mindre än vanligt de två sista åren. Ochdi densamma under intet af de sista :10 åren vari under 14 mill. kannor, vore det väl ej oförsigtig att nu beräkna den till samma belopp. Tullmedlen hade sistlidna riksdag säkerliger upptagit till 13 och en half mill. rdr, om mar icke varit tvungen att uppskatta dem till 13 mill. emedäån beräkningeh mäste ställas så, att bevill ningen kunde utgå. Under 1868 hade dessa me del — hvilket tal. snart skulle vara i tillfälle at i detalj visa — uppgått till 14,700,000rdr. Sant vore visserligen, att en del af det större beloppet berodde på ökad bränvinsimport, men derföre hade ock K. M:t afprutat 700,000 och blott beräknat tullmedlen till 14 mill., hvilket ingalunda vore för högt under normala förhållanden. Hvad beträffade pestassurans-fondens upptagande i beräkningen, så kade detta skett på sistlidna riksdags egen anhållex, att dess obligationer skulle öfverlemnas till riksfäldskontoret. Och skäl kunde väl icke finnas att derstädes skrinlägga dem. Att bankovinstens användning berodde på riksdagens beslut vore en sanning; men icke kunde det väl bestridas, att densamma vore en befintlig tillgång. Tal. kunde icke medgifva, att densamma blifvit för högt beräknad derför, att grundfonden i verkligheten ej egde samma boer som i räkenskaperna. För öfrigt stege denna föndmed 4 mill. rår öfver det af rikodagen bestämda Belopp. Tal. visste intet bättre sätt att använda en behållen inkomst än att, såsom här varit afsedt, dermed betala en skuld, såvida man icke, emot all förmodan, skulle finna det bättre att för sina skulders betalande åtaga sig ökade skatter eller upptaga nya lån. r Stråle ansåg de gjorde inkomstberäkningarne vara alltför sanguiniska. Tal. ingick i en utförlig undersöknin; för att visa detta, och ansåg klokheten i alla händelser fordra, att inkomsterna snarare borde beräknas för lågt än för högt. Hade denna regel städse blifvit följd, skulle utgifterna icke hafva stegrats så tg som på de sista 18 åren skett, under hvilken tid de nemligen mer än fördubblats, Om denna tillväxt berodde på ökad välmåga i landet; yore derom infanne att säga, men nu är detta ingalunda fal let. När nu äfven de kommunala skatterna sti git till förut ej anade belopp, och den ekonomiska ställningen är särdeles tryckt, så går det icke längre an att öka anslagsfordringarne, utan måman se till att inkomster och utgifter gå ihop. Fr Jöns Pährsson beklagade att man ännu innehade den ståndpunkten, att man ansåg sig icke kunna göra den ringaste indragning på de en ång beviljade anslagen. Tal. ansåg, att man borde låta statsutskottet, riksdagen och isynnerhet andra kammaren veta, att folket,, såsom orden föllo, skickat hit oss såsom ombud. Frib. Liljenerantz erböll åter ordet och replikerade finansministern. Om regeringen funne sig böra iakttaga riksdagens beräkningar, när dessa vore höga, såsom det skett i afseende på bränvinsmedlen, så hade det varit lika önskvärdt, att han visat samma aktning för riksdagens beslut, när de voro låga, såsom i fråga om tullmedlen. De höga tullmedlen sistlidna år hade sin förklaing deri, att 1,812,000 rdr utgjorde tull för bränvin. Men när man Pn grund deraf vill beräkna ullen högt, utan att beräkna bränvinsskatten lågt, så vore detta att taga i beräkning blott de förlelaktiga omständigheterna. Finansministern hade yttrat, att regeringen icke relat ändra riksgäldsfollmäktiges beräkningar; tal. kulle önskat, att hon förfarit med samma grannagenhet mot statskontoret. Frih. Gripenstedt anhöll att få yttra sig blott mm en enda af de här vidrörda omständigheterna, å det en oriktig åsigt icke måtte i detta hänsemade bilda sig. Ganska riktigt vore utan tvifvel tt tullmedlen och bränvinsskatten stode i det örhållande till hvarandra, att den enas ökände nedförde minskning i den andra; men då det hale blifvit uppgifvet att bränvinstullen för sistlidne r stigit till 1,800,000 rår vore denna uppgift cke alldeles riktig. I detta belopp inginge fryen tullen för omkring 850 tusen kannor konak, arrak och romm; och dessa artiklar komme tvifvelaktigt att införas utan afseende på, om ränvin importerades till större eller mindre beopp. — Tullen af nämnde artiklar utgjorde oming 1 mill. rdr, hvadan bränvinstullen, som för istlidna år här blifvit uppgifven till 1,800.000 rår, sjelfva verket blott utgjorde 800,000 rdr, och ettå vore dock en ganska svigtig omständighet. Hr Nils Larsson begärde ordet, sedan talmanen framställt fråga, om diskussionen vore slutad, medan tal. först ville förvissa sig, att diskussioen öfver de hittills behandlade frågorna verkligen ore slut. Det vore nemligen tal. mening att yttra ig öfver ett ännu ej vidrördt ämne, nemligen kogsväsendet. Tal. hade aldrig gjort sig några fverdrifna förhoppningar om vinsten af statens kogsskötsel, men icke bade han heller trott, att ffärerna i detta fall skulle vara så dåliga, att en rist af 117,000 rdr kunnat vara möjlig. Tal. ut ryckte sin tacksamhet till finansministern för ans oförbehållsamma sätt att lägga detta idagen sitt anförande i den k. propositonen, af hvilket i. uppläste en del, men ämu tacksammare skulle il. hafva varit om hr finansministern meddelat n utredning om orsakerna till detta otillfredställande förhållande, — ehuru erkännas måste, tt detta icke vore någon lätt sak. Tal. önskade mellertid, att statsutskottet, för den synnerligen igtiga frågans tillfredsställande lösning, måtte inordra alla de upplysningar, söm för en dylik utedning kunde vara af nöden. — Sedan diskussionen derefter förklarats slutad, sr den k. propositionen -till statsutottet. ;