Aftonbladet – 22 januari 1869, sida 3

RIKSDAGER. Andra kammaren. Diskussionen i går vid remissen af K. Mt: proposition, rörande statsverkets tillstånd och behof. Frih. Liljenerantz, som först erhöll ordet, sade sig ej erna framställa anmärkningar vid de särskilda anslagsfordringarne, enär tillfälle dertill framdeles ej komme att saknas, när statsutskottet inkommit till kamrarne med sitt utlåtande deröfver, utan ville talaren blott skärskåda beräkningen öfver 1870 års statsinkomster samt redogörelsen öfver statsoch riksgäldsverkens ställning 1869 och 1870. Talaren ansåg det nemligen behöfligt att granska samma redogörelse äfven för förstnämnda år, dels emedan K. M:t äskat anslag, att redan under detta år utgå, dels äfven emedan då möjligen inträffande brister komma att inverka på utgifterna 1870. Talaren öfvergick derefter till framställande af några anmärkniogar. Hvad först beträffade åen af jernvägarnes trafik beräknade behållning, Hd lyste propositionen, att ett öfverskott af 820, rdr skulle komma att finnas vid innevarande års slut. Men huru hade man Kommit till detta öfverskott? Jo, genom antagande att de beräknade trafikinkomsterna ovilkorligen skola inflyta. Sistlidna år visade det sig emellertid, att samma inkomster understigit hvad som blifvit beräknadt, och talaren hade på vederbörlig ort gjort sig underrättad, att samma resultat äfven visat sig under den nuvförflutna delen af innevarande år. Af dessa skäl fann talaren föga troligt, att berörda inkomster i år skulle stiga till antaget belopp. En omständighet, som icke borde uteslutas vid beråkningen af statens inkomster och utgifter vore att förstagsanslagen de senare åren blifvit mycket öfverskridna, äfvensomj att oförutsedda utgifter under de nästförflutna åren till högst betydliga belopp måst utbetalas. Hvad som i detta hänseende visat sig gälla under de föregående åren borde väl derför äfven nu få anses utgöra en regel för beräkningen, hvadan det vore troligt att samma anslag äfven i år skulle komma att öfverskridas. Äfven om inkomsterna inflöte till beräknåde belopp, komme dock i alla händelser debet och kredit att icke gå rätt väl ihop. Utom hvad talaren i detta hänseende till frågäns belysning redan yttrat, ville han nu skärskåda beräkningen af tulloch bränvinsmedlen. Sistförflutna riksdag beräknade tullmedlen till 13 millioner rdr och bränvinsmedlen till 8,900,000 rår. Klart vore, att dessa båda titlar borde sammanräknas, emedan om tullmedlen ökades genom ökad import af bränvin, komme bränvinsskatten att i samma mån minskas. Oaktadt vidare statskontoret beräknat tullmedlen till blott 13 millioner rdr och bränvinsskatten till 8 millioner rdr, har emellertid K. M:t icke dessmindre ansett sig böra beräkna tullmedlen för 1870 till 14 millioner rdr, tagande dervid hänsyn till den under sistiidnarår stegrade importen. Men som denna till stor del berott på minskad bränvinsskatt, vore denna hberäkning föga tillförlitlig, så mycket mindre som statskontorets lägre beräkning väl icke finge frånkännas allt vitsord i frågan. En stor olägenhet vid för hög beräkning af statsinkomsterna visade sig derutaf, att utgifterna komme att stiga till högre belopp än vid lägre inkomstberäkning. För att erhålla inkomsterna så höga som skett, hade man tillgripit postassuransfonden: I den k. propositionen hade yttrats, att denna fond för nän varande ej vore behöflig för sitt egentliga ändamål, och att dess medel derför kunde användas för statens behof. Af detta yttrande följde likväl att den framdeles kunde för samma ändamål erfordras... Men icke nog med denna fond; man hade äfven tillgripit två års bankovinst, ehuru osäkert vore, om nksdagen till en dylik åtgärd skulle lemna sitt samtycke. Atminstone en delaf bankovinsten torde blifva behöflig till stärkande af bankens grundfond, hvilken, äfven den, blifvit för bögt beräknad derigenom, att en stor del af de i densamma ingående obligationer blifvit uppskattade till pari, ehuru de vid försäljning betinga ända till 18 å 20 procent lägre pris. När man sålunda beräknat alla inkomsttitlar så hög: som möjligt, vore det allvarsam anledning att befara, att verkligheten ej skulle komma att svara mot de glada förhoppningarne, utan att brist mångenstädes skall visa sig. Talaren ansåg det Poker att fästa uppmärksamheten på detta förhållande redan från riksdagens första timme, på det riksdagen genast från början måtte inse nödvändigheten af sparsamhet. Ty beviljas alla de äskade anslagen, så blefve det nödvändigt antingeh att anlita bankovinsten eller låneutvägen, för att ernå jemnvigt. Talaren kunde derför icke fullkomligt dela den tillförsigt, som funnit ett uttryck i K. M:ts tal på rikssalen, att nemligen de äskade anslagen skulle kunna beviljas utan påläggande af nya bördor, utan trodde talaren det blifva nödvändigt att med all möjlig grannlagenhet nefmrata åtskilliga anslagsfordringar. Hr Vougt yttrade äfven, liksom den föregående talaren, tvifvel om att statsregleringen skulle gå ihop på det föreslagna sättet. Särskildt anmärkte talaren, i fråga om jeravägsanslagen, att om nordvestra stambanan kunnat byggas billigare än från början blifvit beräknadt, borde man kunnat förvänta, att en nedprutning blifvit gjord på det för detta ändamål begärda anslag. TI afseende på ?9:de hufvudtiteln anmärkte talaren att åtskilliga pensioner der funnes uppförda, som troligen kunnat undvikas, hvarjemte talaren med ledsnad sett, att begäran om en pension vid denna riksdag återkommit, eburu den vid föregående riksdag afslogs. Frih, af Ugglas anmärkte, att det funnes tvenne särskilda sätt för statsinkomsternas beräknande antingen kunde de beräknas till de belopp, hvartill de uppgå under normala förhållanden, eller ock så som de visa sig under dåliga år. Den senare vägen vore visserligen för chefen för finansdepartementet den angevämaste, men den förra vore deromot. otvilvoniktigt den rätta. Ty om ock den allmänna ställningen blifvit mycket försämrad gerom några dåliga år, icke hade man väl derför rätt antaga att så skall fortfara. Och skulle äfven framtiden bära hårda år i sitt sköte, så stode det ju, hyad beträffade de för 1870 gjorda inkomstberäkningarne, i den då sammanträdande riksdagens skön att rätta det felaktiga. Felaren ville emellertid ådagalägga, att de klandrade inkomstberäkningarne icke voro för höga. Trafikmkomsterna hade icke blifvit beräknade till högre belopp än det af sistlidna riksdag god