Aftonbladet – 21 januari 1869, sida 3

FERRAN END RIKSDAGEN. Dagens sammanträden. Första kammaren. -) Den förberedande diskussionen om K. M:ts prod iposition angående statsverkets tillstånd och beho öppnades i dag af grefve Henning Hamiltion. Ni Likasom vid föregående riksdagar ville tal. fram. S I ställa anmärkningar mot ofvannämnda proposition . j Under de senaste 30 åren hade emellertid — komh I plimenterade tal:n — ingen kongl. proposition om statsregleringen framkommit så klar, så enkel som Iden nu afgifna. De föregående finansministrarne hade visserligen sökt göra saken klar, men — efter tal:s förmenande — mera invecklat än utveckjlat densamma. Nu är förhållandet det, att: hvar t loch en som vill, äfven kan genom den kongl. pron I positionen få en redig kännedom om statsverkets tillstånd och behof. Häraf ville tal:n också. begagna sig, då han ämnade framställa sina anmärkningar. — För att kunna fullständigt bedöma den e I finansiella ställningen, måste man se till huru statst j regleringen slår ut, då man afbetalar gammal skuld. .I Nu föreslås, att på 1867 års skuld, åsamkad för jjernvägen, skall afbetalas en summa af 2 millioner rdr; och såsom medel härför föreslås användandet af två års bankovinst. Om man nu balavserar Istatsregleringen, gå inkomster och utgifter så ihop, jatt den brist som uppstår belöper sig till en så ringa summa, att det knappt lönar mödan tala Iderom. Ej många af Europas länder torde kunna uppvisa ett så godt resultat. Detta förhållande borde vara egnadt att något höja det mod, som, li följd af enskild ekonomisk brist, är i landet sjunkande. Det är således godt å ena sidån. Men, om vi betrakta saken äfven från den andra sidan, finna vi, att ingån skuldsättning från statens sida vidare kan ega rum, med våra nuvarande tillgångar. Vi ha spänt bågen så högt som ske kan. Ej ett enda steg till kan man gå i skuldsättning, om ej för att låna till ett produktivt ändamål, hvilket i och för sig kan bereda tillgångar att betala lånet. Vi äro nu komna till gränsen; och fråga är, om vi ej redan öfverskridit denna gräns. a 1 :N Att vi ej gjort detta, beror på om de inkomster, K. M:t beräknat, kunna anses verkligen inflyta; i annat fall får saken afhjelpas derigenom, att statsutskottet föreslår en minskning i utgiftsstaterna. Tal. ville antyda några få punkter, iafseende på hvilka han ej kunde beräkna inkomsterna fullt så högt som K. M:t. I afseende på jernvägarne bade K. M:t beräknat inkomsterna till 6!, million. Detta vore möjligt, men ej tillräckligt säkert. Under ett inträffande missväxtår t. ex. ar landtmannen endast litet att transportera och sjelf ej råd att åka. Brist hade under förra året uppkommit i beräkbandet af jernvägsinkomsterna; men sådant vore mest beroende af de ofantligt höga utgifterna. Säkerligen skulle äfven i år en dylik brist visa sig, ej derföre, att inkomsterna — efter hvad tal. trodde — skulle synnerligt förminskas, utan emedan utgifterna ej förminskades. Samma förbållande som i afseende på jernvägsinkomsterna, egde säkerligen ock rum i afseende på bränvinstillverkningsafgiften: K. M:t hade beräknat inkomsterna deraf för högt — åtminstone befarade talm så. Oberäkneligt är att döma om huru bränvinstillverkningen år 1870 skall gestalta sig. — Det vore nu ej skäl — yttrade tal:n — att närmare granska hvarje post i utgiftsstaten. Sådant tillhörde statsutskottet, och dessa poster blefve sedermera föremål för diskussion. Men tal:n kunde likväl ej underlåta att på förhand klandrande anmärka tvenne punkter, hvilka tal. ansåg i sig innebära något annat än som synes, något annat än siffrornas belopp och det ändamål, hvarför de tyckas ha begärts. Den ena förekomme under rubruken: Artilleribehof. Ingen kunde vara mer villig än tal:n att i beviljande af anslag till anskaffande af tidsenliga skjutvapen gå så långt möjligt vore, ty dylika vapen vore en faktor som nödvändigt inginge i försvarsverket. Men att man föreslagit 140,000 rdr till tillverkning af patroner, kunde tal:n ej gilla. Patroner kunna rär som kelst tillverkas, och med demnärvarande verktygen 1000 stycken för 40 rdr. Det vore ej nödvändigt att ha liggande förråd af patroner, men välaf gevär, Tal ville hellre, att, en del åtminstone, af ofvannämnda summa användes till anskaffande af gevår. Talarehs vidare anmärkningar träffade punkter uuder rubriken: Fortifikationsbehof. K. M:t hade begärt 100,000 rdr till fortsättande af Carlsborgs befästande samt 117,000 rår till fortsättande af skansen vid Fredriksborgssundet i Stockholms skärgård. Tal. kunde ej finna den oundgängliga nödvändigheten af dessa befastningars fortsättande under närvarande förhållanden ; det hade hellre varit skäl begära anslag till stängandet af de pp na Waxholmssunden. Vidare hade begärts ans ag till fortsättandet af skansen å vestra Hästbolmen i Carlskrona skärgård. Det hade länge varit en omtvistad fråga huruvida Carlskrona kunde befästas. Tal. vore dock nu öfvertygad om, att ett dylikt befästande unde verkställas, ej allenast på grund af re studier i frågan, utan äfven på sakkunniga militärers omdömen och utlåtanden. planerna för befästningar i åtskilliga delar aflandet, i hvilken komitå tal. varit medlem, hade ansett, att Carlskrona kunde bli försvarbart för en summa af 5 mill. rdr. Tal hade för egen del en annan mening. och biträdde ett annat uppgjordt förslag, enligt mi ket Carlskronas befästande kunde göras ännu sturkare, ehuru med blott 4 mill. utgift. Förr än plan för sagda befästning blifvit fulikomligen uppgjord samt fastställd, samt såsom kostnadstberäkning härför antagits en summa, hvilken kunde utgå åtminstone under innevarande på Carlskronas befästande. Och dessutom, man befästade Hästbolmen, men det 4000 fot breda nades öppet! Skansen å Hästholmen lede ej om den tills vidare stode ofulibordad. — K. M:t har föreslagit, att anslaget till myrutdikningar och vattenaftappningar i norra orterna måtte nedsättas till 60,000 rdr. Tal. gillade denna nedgående riksdag framkommit med hänsyn till den nytta dessa medel i verkligheten gjort; men tal. att ju mindre detta avslag göres, desto gnare är, att besparingarne användas på ett gt sätt. Men så hade, enligt talarens af dessa besparingar på en hel mängd smärre arbetsföretag. Bland dessa as 8, der statsverkets bidreg föreslagits till en summa af mellan 100 å 200 rdr för bvarje, och ej mindre är 15, hvilkas statsbidtag skulle gå ned ända till — 75 rår. Ejkan et vara staters uppgilt, att uade ja sådana öretag som små nyodlivgar och dylikt. Om staten skall understödja t. ex. en nyodling, borde egaren ef marken genom kontrakt förbindas att underhålla odlingsarbetet, men då statens understöd utgår i så små summor som ofvanstående, blir koutroH öfver ett sådant underhållande omöjligt. Härtill komma alla de utgifter, i och för kartläggning, afsyning m. m., som skuile uppkomma i sammanhang med ett dylikt statsunderstöd påt. ex. 75 rdr, hvilket, till råga på allt, komme att utgå ej på en gång utan i 3 poster! — Oaktadt klärheten i den k. propositionen, vore det dock en sak, tal. ej fått rätt tydlig för sig,oeml. om förhållandet (pag. 29 i det k. betänkandet) mellan anslaget till Nordvestra stambanan och de till byggandet af stationshus i och för sammanbindningsbanani Stockholm begärda 300,000 rdrna. Hr Leyonaneker upplyste, på grund af grefve Hamiltons anmärkningar om fördelandet af smärre summor til! arbetsföretag, att det kan inträffa, det en kommun ej vill åtaga sig ansvaret för t. ex. Såg Ku KRETA PORTO GTRS RA NT sättning, belst efter de upplysnincar, som vid före-. tanke, ej skett, då K. M:t föreslagit fördelandet. Den komite, som 1567 nedsattes för att granska l, århundrade, vore ej skäl att kasta bort penningar j! sundet mellan Kungsholm och Drottningsskär lem