STEL SAEE TT a TEE on ek oe ml ER RBS ARE NE lycka, som borde kunna bidraga att höja vårt till följd af enskildt betryck sjunkna mod. Men det förhållande, som talaren trodde sig ha ådagalagt, visade tillika att vi icke finge göra någon ny skuldsättning, som medförde ytterligare annuiteter, så framt den ej skedde för produktiva ändamål, der afkastningen lemnade tillgång till annuiteternas utgörande, hvilket emellertid visat sig icke vara förhållandet med våra jernvägar. -Grefve Hamilton ansåg att vi i detta afseende hade spänt bågen så högt som det vore möjligt, så framt vi ej vilja anvisa nya tillgåvgar till annuiteternas betäckande, eller bereda sådana genom prutning på de begärda anslagen. Vid framställandet i förbigående af några anmärkningar vid särskilda poster i budgeten, berörde talaren äfven med lätt hand det något besynnerliga förslaget, att till stationshus i Stockholm använda en förment besparing, som skulle uppstå i kostnaden för nordvestra stambanan, till följd deraf att denna synes kunna byggas något billigare än urspruvgligen beräknats. Statsrådet Adlercreutz sökte utredåförhållandet härmed, och hr Lejonancker besvarade hvad som yttrats rörande användningen af en besparing på myr-utdikniogsan slaget. Hr Wallenberg riktade härefter några anmärkningar mot förslaget att använda från fyroch båkväsendet inbespårade 120,000 till sjöförsvaret, änseende hr W. det ha varit bättre att till lindrande af de utgifter, som tynga sjöfarten, nedsätta fyroch båk-afoifterna; en åsigt som bestreds af grefve. v. Platen, hvilken försvarade regeringens förslag i denna del. Slutligen uppträdde exe. De Geer och tillkännagaf, att finansministern ej var närvarande, emedan han på förhand blifvit underrättad att avmärkningar niot p opositionen skulle framställas i andra kammaren, och emedan han ej ansett, att döma af början af gretve Hamiltons tal, hvilken han åhört, att hans närvaro vore mera beköllig i första kammaren. Han befunne sig derföre nu i den andra. Der hade debatten körjat några minuter senare än i andra kammaren, samt öppnats af frih. Liljecrants. Finansministern frih. af Ugglas kom tillstädes kort efter sedan frih. Liljenerantz erhåilit ordet. Denne talare rik. tade sina anmärkningar hufvudsakligen mot inkomstbaräkningarne, hvilka han ansåg vara för höga, till stöd för hvilken åsigt han åberopade stätskontorets framställningar, som väl ej borde i detta afceeende sakna allt vitsord. Tul!lmedlen t. ex. hade regeringen be räknat till 14 millioner rdr på grund af den förlidna år inträffade stegring i tullinkomsterua, utan att dervid taga i betraktande att denna stegring härrört från den ökade bränvinsinport; som varit en följd af minskad tiliverkning inom tandet, hvilken åter medfört minskad bränvinsskatt, I 1868 ärs tulluppbörd inginge nemligen tullen å bränvin och spritdrycker till icke mindre än 1,812,000 rdr. Om nu bränvinsskatten stege genom ökad tilverkniog inom landet, komm? importen:af bränvin att minskas och dermed äfven tellivkomsten deraf. Med afseende å postässuransfonden yttras I propositionen, att den ej för närvarande vore behöflig och derföre kunde såsom en tillgåvg användas. Detta yttrande antyder att fonden framdeles kan bli behöflig och dess anlitande vore således i sjelfva verket ett lån. Annu betänk-! ligare vore beräkningen af två års banko-! .vinst bland tillgångarne, icke blott derföre, att frågon om bankovinstens. anvisning för statsverkets hehof vore -en inom riksdagen owtvistsd fråga, utan äfven derföre att en del af denna vinst torde erfordras till fyllande af bankens grundfond, som nu icke i verkligheten uppgår tilliräkensksperna uppgifvet belopp, enär en del af de obligationer, den innehar, äro bokförda till vida högre värde än de i marknaden betinga. Hufvudsumman af talarens framställning var, att han ansåg regeringen ha vid inkomstberäkningarne spänt bågen så högt; att anledning vore att befara det brist skulle uppstå på några poster, kanske på alla, Han betonade detta nu derföre, att han ansäg frågan om inkomstberäkningarne utöfva ett väsendtligt inflytande på riksdagens ställning till utgifterna. Hvad särskildt anginge de för 1869 äskade anslagen, kunde tal. ej se att det vore möjligt att bevilja dem utan att antingen redan i år anvisa bankovinsten eller ock anlita låneutvägen. Och med afseende å såväl 1869 som 1870 års utgifter hade icke i betraktande tagits det vanligen inträffande förhållande, att förslagsanslag öfverskridas och oförutsedda utgifter inträffa. Hr Vougt yttrade äfven ett tvifvel omatt beräkningarne skulle gå ihop, samt anmärkte särskildt i afseende på jernvägsanslagen, att om nordvestra banan funnits kunna byggas för mindre kostnad än förut beräknats, borde detta ha föraniedt prutning på det för detta arbete begärda anslag, och frågan om stationsanläggning i hufvudstaden gjorts till föremål för särskild framställning. Finansministern frih. of Ugglas fick härefter ordet för att besvara de gjorda anmärknisgarne. Vid inkomsternas kalkylerande, sade han, funnes två vägar att gå, antingen att beräkna dem enligt normala förhållandeb, eller ock sådana de visa sig i dåliga år. Det senare vore visserligen tryggast för finanschefen, men-takransåg det ei riktigt. Han sökte derefter visa, attinkomsterna af -jernvägstrafiken, tullen och brän: vinsbränningen Kunde med ledning af erfarenheten verkligeh. väntas uppgå till;deberäknade beloppen. AT. jernvägarne hade beräknats en förhöjning i bruttoinkomst, utöfver hyad riksdagen sjelf beräknat för detta. är, med blott 100;009 rdi,-oaktadt fyra mil vy banöskomme att trafikeras. 5 Erfarenheten hade gifvit vid handen, att jepavägarne redan från början lemnat 36,000 rdr brutto per banmil. Nu hade för de närinda 4 milen blott beräkaats 25,000 rdr per mil. Bränvineskattens minskning hösten 1867 och våren 1868 vore en följd af 1867 års svaga skörd, och det vore ej anledning antaga, ati bränningsn skulle blifva misdre 1870 än för öfrigt under-10 föregående år. Tullen hade af förra riksdagen beräknats till 13 millioner endast derföre, att man mäste ställa beräk