Aftonbladet – 21 januari 1869, sida 3

ijstam i sigte), deri kunna vi icke instämma. J Att militärer önska och hoppas en stam, indelningsverkets bibehållande, långa öfningstider för beväringen, ytterligare högre statsanslag 0. s. v., och af godhet medgifva att -j man dessutom och derutöfver äfven må ötva skolbarnen och ungdomen — det förvånar oss jalls icke. Tvärtom, vi kunna ej förvänta oss Jannat. När har någonsin en korporation af -Jegen drift, och ej dertill nödd och tvungen, I velat minska sin egen makt och betydenhet Jen enda hårsmån? Att deremot de civila lönska en för landets försvar någorlunda beItryggad ombildning af försvarsväsendet med Ideraf följande indragning (åtminstone succesIsivt) af det ojemnt och orättvist tryckande indelningsverket, alla vapenföra personers delItagande i försvaret, omkostnadernas jemna 1 fördelning och framförallt att försvaret ej må bli dyrare och ännu mer roinerande än hvad Idet redan är — det måste ju vara lika litet I förvånande. Men här är frågan: är det den lilla korporationen eller hela landet, som skall ha sista ordet i denna fråga? Vi. tvifla ej på den slutliga utgången, om blott vår tid tillåter oss vänta på frågans sena lösning. — Vi hoppas således det bästa; men be att få Janmärka, att man enligt vår åsigt äfven i denna stora fråga tycks ha benägenhet för halfmesyrer. Man vill reformera, -reorganisera sjelfva armen, men cj dess öfningar. Man vill införa exercis och vi hoppas äfven Iskjutöfningar i skolor och för ungdomen, men jdock på samma gång ej allenast bibehålla all den gamla öfningen, utan dertill bögst betydligt öka densamma! Huru vill man då att landet skall kunna bära så mycken, så öfverväldigande tunga under mansåldrar, blott derföre att man en gång väntar ett krig?... Hvad har väl svenska folket. utgifvit för sitt försvar under det senaste halfva seklet? Huru mycket penningar, buru mycket i natura-prestationer? Hvilka oerhörda summor, hvilket -oerhördt kapitål af arbetsdagar — och hvarföre? — — för att nu — efter de hundradetais millionerna riksdaler till försvarsverket, efter alla slags paradöfningar, med eller utan balansmarscher med rättadt gevär, 0. 8. v. — efter hvad våra egna både bögre och lägre militärer sjelfva medgifva, stå — redlöse! Vårt försvar är utan inre sammanhang. och organisation, vi stå ännu nästan vapenlösa, förrådernas goda innehåll så till qvantitet som qvalitet mer än tvifvelaktigt, befästningarne, nyss byggda, remna för nutidens minsta artilleri, befäl fattas 0. 8 V., O. 8 Vv., men isynnerhet och framförallt hvar finna, hvarest hos oss enskaffa de trepne hufvudsakerna, utan hvilka Fredrik den Store ansåg omöjligt att föra krig, nemligen: 1) pengar, 2) pengar och 3) pengar? Sanverligen, om vårt försvarsväsende cn gång kan reorganiseras, så bör det ske så, att ej landet stupar på-kuppen. Eller med anåra ord, må inan se till att det blir så litet ruinerande som möjligt och så, att om krig inträffar, man då ej må stå alldeles utan de trenne här ofvan uppräknade hufvudsakerna. Att vårt land skulle stå ut med att t. ex. under 100 dagar, på beväringsålderns 5 år fördelade, ötva 125,000 man på det vanliga sättet, betvifla vi; men hvad mera är — vi anse det onödigt. Föratsatt att ungdomen för den öfning, som allmänt antages böra ske och vi med vägra tillägg äfven. här förordat, att exercisreglementet inskränkes till blott det i tält nödiga, och att ett verkligt dugigt och tillräckligt betöl finnes — så tro. vi. att öfningarne för den fullvuxna befolkningen åtminstone ej behöfves större än nu för beväringen. . Vi töreställa :oss dessutom stt en del öfningar (frivilliga medförande någon fördel) icke allenast kunna, utan böra ske socknevis, häradsvis eller med ett ord så, att ingen dyrbar tid förspilles onödigt på utoch inryckningar; äfvensom att söndagar böra dertill användas. Praktiken finge utvisa det rätta. Må man ytterligare afhålla sig från en annan: illusion, den nemligen, att kostnaden för Jandtförsvaret blir mycket mindre, blott det ombildas. Vi tro tvärtom, att man må skatta sig särdeles lycklig om man kan inrätta Jandets försvar på ett betryggande sätt, utan att öka anslaget till detsamma. Naturligtvis blir ett för landet betryggande försvar, efter den upvgefärliga måttstock vi föreslagit, om det kan fås för samma pris som det gamla, relatiot mycket billigare — men de skattdragande skola deraf icke erfara någon lindring. Vårt landtförsvar kostar nu årligen i synlig måtto omkring 12.000,000 rdr. Den summa, hvarH det i verklisheten kan uppskattas, lärer för det närvarande vara hårdt nära omöjligt att uppgifva. Skulle man kunna för dessa 12.000,000 rår erhåilaett godt försvar, så borde landet finna sig tillfredsstäldt, ty en del ef de osynliga kostnaderna skule försvinna och saledes dock utgöra en, om än ej i ögonen fallande lindring. Men detta kan ej ske, om man ej söker hålla öfningstiden inom gränsen af det allranödvändigaste. Vi förorda således öfningarnes antal till hvad de nu äro för beväringen. ge Utom redan anförda skäl, för denna vår åsigt, kunna åtskilliga ändra äfven anföras. Så t. ex. torde det, under nuvarande förhållanden med snabba underrättelser och pressens vaksamhet, icke gerna kunna inträffa, att den ena makten, i ett nu, utan föregående förkänningar eller aningar hos den andra öfverrumplar den med oemotståndli:a härskaror. Detta skulle strida alltför mycket mot vår tids vakenhet, våra telegrafers verksamhet o. 8. v. Man har säledes tid att, förutsatt att en fullständig orgavisation och tillräckligt befäl fwnes, sammandraga och öfva manskapet, hvilket då bör gå sa mycket Jättare, som en från barndomen i skolan och under ungdomen inhemtad öfning, har utjemnat det svåraste och förberedt till den sista fulländningen. Förglömmus måicke att vi endast tala om försvar. Och med afseende blott på fosrerlandets försvar, huru ofta har icke en långt mindre och sämre öfvad folkbeväpning (än bär blifvit föreslaget) visat vrof på hvad den kan duga till. Må man hågkomma hvad franska folket, pröfvadt som let var, åstadkom då Dauton utropade sitt verldsbekantala patrieest en danger!s Valusy, Jeminapes in. fl. äro nanm som påminna oss FRA Ne