Aftonbladet – 20 januari 1869, sida 2

Jag får för öfrigt föreslå bibehållandet affdent Eders M:t hittills städse medgifna och af de för-s enade rikenas inbördes konstitutionella förhållande nödvändigt föreskrifna rätt till användande af anslagen till ministerstaten samt skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.; Och behagade K. M:t, med gillande af! hvad statsministern för utrikes ärendena sålunda föreslagit, och jemlikt statsrådets underd. tillstyrkande, i nåder besluta att för utrikesdepartementets diplomatiska utgifter bör uti den nådiga propositionen om regleringen af tredje hufvudtiteln uppföras en summa af 440.000 rdr, fördelad, på sätt bilagde öfversigt af de förenade rikenas gemensamma utgifter till utrikesdepartementet utvisar, i följande anslag: Statsministern för utrikes äTendehd...sssssersessener eosnnn Departementets expedition . Minister-staten... 3 Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ... Å Summa 440,000 rdr. att på enahanda vilkor som hittills utgå. Statsministern för utrikes ärendena hemställde derefter, under åberopande af K. M:ts nådiga proposition om upphörande af anslaget å sjette hufvudtiteln till handelsoch sjöfartsfonden, dels att å tredje hufvudtiteln måtte uppföras ett anslag af 160,000 rdr såsom Sverges bidraz till den för de förenade rikena gemensamma, tilll ett sammanlagdt belopp af 280,000 rdr uppgående konsulsfonden, hvars utgifter för år, 1870 finnas upptagne uti den af hr statsministern deröfver uppgjorda, härhos bifogade beräkning, samt att den rätt till detta anslags användande som hit-: tills tillkommit K. M:t, måtte fortfarande K. M:t förbehållas, dels ock att å samma hufvudtitel jemväl måtte varda uppfördt ett belopp af 7000 rår till underhåll: af de svenska kronan tillhöriga hus i Konstantinopel och Tanger och svenska kyrkan i London samt till brandförsäkringsafgift för huset i Tanger; Och behagade K. M:t, med gillande af hvad hr statsministern för utrikes ärendena hemställt och jemlikt statsrådets underd. tillstyrkande, i nåder besluta att i den nådiga propositionen om regleringen af tredje hufvudtiteln ytterligare bör uppföras ett belopp af 160,000 tdr för utrikesdepartementets utgifter till konsulsväsendet, att på föreslagna vilkor utgå, äfvensom ett belopp af 7000 rår till underhåll af svenska kronans hus i Konstantinopel och Tanger och svenska kyrkan i London samt till brandförsäkringsafgift för huset i Tanger; börande afskrift af detta protokoll till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till grund vid författandet af K. M:ts nådiga proosition om statsverkets tillstånd och ehof. i Bland framställningarne rörande anslagen till landtförsvaret (4:de hufvudtiteln), torde det som anföres i afseende å Befästningarne vara egnadt att företrädesvis ådraga sig uppmärksamhet och vara af allmännare intresse, synnerligast hvad det rörer befästningarne i Stockholms skärgård och vid Carlskrona. Krigsministern yttrade i detta afseende inför K. M:t: ———— VA Under åperopande af den omständliga redogörelse, som af den år 1867 för granskning af planerna för befästningarne vid Carlsborg och Waxholm samt i Carlskrona skärgård nedsatta komitå i dess afgifna betänkande meddelat rörande de hvälfningar, som under senare åren föregått i afseende å eldvapnens och krigsfartygens konstruktion, och den inverkan som deraf utöfvats på befästningskonsten, har chefen för fortifikationen uti sitt förut omförmälda memorial af den 14 nästl. Nov. yttrat, hurusom hufvudsumman af de grundsatser, bemälda komitå dervid framställt och hvilka öfverallt i andra länder, vid anläggande af nya och förändring af gamla fästningar börjat göra sig gällande, bestode deruti, att jordvallar och jernsköldar af tillräckliga dimensioner vore det enda man numera kunde våga erbjuda en fiende såsom mål för hans artillerield. Murverk, som förut intagit förnämsta rummet vid en fästning, kunde endast tjena att bakom täckande jordvallar lemna säkerhet mot stormningsförsök samt skydd för besättning och förråder mot fiendens skott och bomber; men för sistnämnda två vigtiga ändamål vore murverket ännu alltjemnt oundgängligt vid hvarje permanent befästning. De inom artilleriet gjorda framstegen hade emellertid verkat föga förändring i konstruktionen af landbefästningar, hvarest murverket alltid ansetts böra skyddas mot skott. I afseende åter å konstruktionen af sjöfästningar hade betydliga förändringar blifvit omförmälda inom artillerivapnet af gjorda framsteg föranledda. Vid dessa senare befästningar komme väl, äfven, enligt de nyare principerna, jordvallar att utgöra det allmänna yttre täckningsmedlet och uppställningsplatsen för artilleriet; men till fullständigare skydd för de kraftigaste och vigtigaste pjeserna funnes intet annat medel att anlita, än pansar af tillräcklig styrka. Nyttan och nödvändigheten af sjöbefästningar hade under amerikanska kriget vunnit fullständig bekräftelse. En bland Nordstaternas mest erfarne sjömän hade i offentlig skrift förklarat sig anse sådana fästen nu vara vigtizare än någonsin, ehuru de måste anläggas efter andra grunder än hitintills; och jernkonstruktioner i form dels af fasta pansarsköldar, dels af vridbara jerntorn, borde uti lem ingå. Nu befintliga sjöfästningar med blottade murar, sådana som i vårt land finnas vid Waxholm och Kungsholmen, borde derföre, enligt fortifikationschefens åsigt, förses med framför liggande jordvallar, der utrymmet medgåfve uppförandet af sådana, och murarnes höjd ej vore större, än att de genom jordvallar kunde skyddas. Dessa vallar, jemte de murade kasserneras öfre vallgångar blefve derefter goda uppställningsplatser för dels pansarbrytande kanoner, skyddade af jernblinderingar af en eller annan art, dels andra, mer snabbskjutande kanoner af jemförelsevis mindre kaliber, som fortfarande borde ingå äfven i sjöfästningars bestyckning. Det vore ock på detta sätt 1867 års befästningskomitå föreslagit, att Kungsholms fästning skulle förstärkas. Vid Waxholm åter, der murarne voro för höga att kunna med jordvallar täckas, fordrades andra åtgärder för försvarets förstärkande, och erbjöde sig dervid två utvägar. Den ena af dessa vore att sänka murarne genom rifning af dess öfre kassematter, hvarigenom dock, oafsedt den ej ringa kostnaden, ett i många hänseenden dyrbart utrymme för besättning och förråder skulle förloras, äfvensom den återståeride delen blefve för mycket blottad för skott från kringliggande höjder. Den andra både mindre kostsamma och mer ändamålsenliga utvägen bestode i framflyttning af den främsta försvarslinien så långt, att fästningen ej blefve utsatt för fiendens första anfall, men det oaktadt, genom sitt å verkens högre delar uppställda refflade, ehuru ej Pip sarDE ytan de artilleri I kunde kraftigt bidraga till försvar af åtminstone len del af de försänkningar, som vore afsedda att i främsta linien hindra fiendens genomträngnings