Aftonbladet – 18 januari 1869, sida 3

mn SKILDRINGAR UR FOLKLIFVET I SPANIEN. FERNAN CABALLEROS ). Öfversättning af Mathilda Langlet. Nu ville magistraten här i staden på något sätt visa sin glädje öfver hertiginnans ankomst, och de kommo öfverens att sända henne ett fat med syltade fikon. Magistraten begat sig derföre på väg till slottet, företrädd af alkalden som bar fatet med fikonen. När de kommit fram och stodo utanför gardinen, började de fråga hvarandra huru man skulle komma in, men ingen kunde säga det. Alkalden, som var den fyndigaste af dem alla, hittade då på att krypa på händer och fötter under gardinen; med fatet i ena handen, och alla de andra kröpo efter. Men när hertiginnan fick se denna fyrfotade procession krypa fram under gardinen, trodde hon meningen vara att förolämpa henne och blef så uppretad att hon tog fatet och kastade det med fikon och allt i hufvudet på den ädla magistraten och alkalden, hvilka samteliga i största hast kröpo ut igen och började springa af alla krafter. När de kommo ut på gatan sade de till hvarandra: Om det nu hade varit kiselstenar så visst som fikon, så hade vi varit vackert ute! A Lögnen får snart fötter., sade veteraren, när den onda springer omkring dermed Det är så sannt som sanningen sjelf, menade den halte från Conil; om stenarne kunde tala, skulle de berätta samina historia, ) Sö A. B. nir 1—6 och 8—11,