Aftonbladet – 15 januari 1869, sida 3

tagligt, att ju större, ju vidsträcktare de siluriska bergbildningarne befinnas uppträda i dagen, desto rikare borde ock oljetillgångarne kunna antagas vara derutinnan, och på sådana grunder skulle man hafva den skäligaste anledning hoppas ganska godt af de siluriska bergen i Norrland, hvilka intaga en sammanhängande sträcka från Locknesjöarne söder om Storsjön i Jemtland ända norr uppåt till Umeå-vattnet i Westerbotten. En så vidsträckt silurisk bergbildning söker sannerligen sin make här i landet. Må man kasta en blick på tab. 11 till prof. A. Erdmans nyligen i bokhandeln utkomna geologiska arbete: Sverges qvartära bildningar och man skall genast finna, att den siluriska bergbildningen i Dalarne är en nästan försvinnande litenhet emot den norrländska. Den som skrifver detta har herestimångfaldig riktning Jemtland och Ångermanland och kan intyga, att de siluriska bergformationerna ingenstädes deruppe framträda idagen så imponerande och lockande efter nuvarande meningar om rikedomar i dessa berg, som kring sjöarne Tåsjön och Tlåsjön i nordvestra hörnet af Södra Ångermanland. Skifferbergen äro här genomtvärade af vattendrag, hvarigenom vackra och instruktiva profiler af bergbildningarne uppstått; åkerlapparne utefter Täsjön äro öfverströdda med orstenar, hvilkas bekanta ohyggliga lukt tvifvelsutan häntyda på befintlig olja uti den bergbildning, hvarifrån de härleda sig. Ryktet förmäler också, att öfverenskommelse om jordeganderätten till alla de lämpligaste platserna för oljebrunnars nedslående omkring Tåsjön och Tilåsjön redan skall vara uppgjord och möjligen är bolag för arbetets snara företagande äfven under görningen, och vi skola således lefva i den glada förhoppning, att den goda tanke om rikedomar Tåsjö-bergen, man gjorde sig i Ångermanland för 40 år sedan, slutligen befinnes vara grundad till provinsens stora lycka. Må blott ångermanländningarne sjelfva ej försumma att taga del uti det bolag, som för ändamålet nu håller på att bilda sig. t ETEN NR