Aftonbladet – 15 januari 1869, sida 3

Å FRIES NESEe JEtbt gif akt till svenska industri; idkare. Herr redaktör! Med anledning af det i fjor hållna landtbruksmötet jemte dermed förenade exposition Jaf.landtbruksalster och redskaper, anser unI dertecknad, att ett omnämnande, i eder högt värderade tidning, af en dylik exposition i I Santiagö de Chili, den I Aprilinnev. år, hvartill alla nationer äro inbjudna, möjligen äfven 1i vårt land skulle kunna väcka hågen till deltagande deri. — Alla närmare upplysninIgar om densamma meddelas af republiken I Chilis representanter i Frankrike. Undertecknad, som sjelf tillbragt många år på vestkusten af Södra. Amerika, i Chili, Peru, Ecuador etc., samt derunder haft tillfälle göra åtskilliga iakttagelser, har redan förr, fastän på privat väg sökt hos sina landsmän framkalla intresset för direkta affärsförbindelser med sagde länder; men, såsom Isjelf, af pekuniära skäl hindrad att föregå med godt exempel, har jag ej lyckats bringa I denna ide till utförande; ty medgifvas måste att svensken i allmänhet besitter ringa företagsamhet; men deremot ej obetydlig grad misstroende för hvarje företag, som ej redan genom exempel bevisat sig vara fördelaktigt. — Derför se vi ofta, inom vårt land, företag med stor utsigt till vinst och allmännyttighet dock länge låta vänta på sig; men så snart ison en gång vanligen af någon företagsammare utlänning blifvit bruten och fördelen bevisad, så öfvergår man snart från en ytterlighet till en annan, båda lika skadliga för den jemna och säkra utvecklingen af vår industri; ty genom den då uppstående alltför stora ifvern, att blifva delaktig af samma fördel, börjar hvar och en på sitt håll att derefter sträfva, oftast utan tillräckliga medel och ständigt med hopp om afsättning enI dast inom det egna glest befolkade landet, hvilket sätt naturligtvis leder till ett alldeles motsatt mål än det åsyftade. Utan att vilja på något sätt förringa nyttan af konkurrensen inom eget land, så är jag dock af den öfvertygelsen att sättet för dess bedrifvande hos. oss i väsentlig mån bör förändras. Epnligt min tanka kan konkurrensen ej. vara af nytta, hvarken för landet i alimänhet ej heller för den enskilte, så länge de konkurrerande företagen ej äro grundade på tillräckliga kapitaler i förening med goda förmågor för deras skötande. Beträffande de förstnämnda, så äro dessa väl temligen sällsynta hos enskilta personer inom vårt land och der hvarest de förekomma svåra att intressera för allmännyttiga företag; men detta utesluter dock ej möjligheten för uppfyllandet af dessa Fandgänelig fordringar för ett företags, 1 större skala, framgång. Det återstår alltid ett säkert medel till befrämjande af eget och allmänhetens bästa, det är — associationen. — Den industriella . skickligheten inom vårt land har, genom senare årens expositioner, visat sig hafva nått en sådan höjd, att vi i många afseenden tryggt kunna våga en täflan med utlänningen; men benägenheten hos I den svenska industriidkaren att, om äfven med ringa medel, vilja i allt vara fullkomligt oberoende — sin egen herre — har bringat sjeltva industrien i vårt land att röra sig inom alltför trånga gränser och derigenom i väsentlig mån inverkat ofördelaktigt på landets framåtskridande och välstånd. — Det är naturligt att hvar och en söker köpa sin vara så billigt som möjligt, och då den egna industrien ej lika väl i pris somi alstrens qvalitet kan konkurrera med den utländska, så är följden att den inbemska derå blifver lidande. — Vi måste alltså tillse att utlänningen ej längre må bibehålla denna fördel öfver oss. Men huru skall detta ske, huru förklara möjligheten af att utlänningen kan lemna sina varor så mycket billigare, då arbetslönerna äro om ej högre, så åtminstone fullt ut lika höga i utlandet som hos oss, och hvad många råämnen beträffar, så måste han ju först hemta dem bärifrån innan han kan återsända dem i förädladt tillstånd hit? Jo, detta kunna äfven vi åstadkomma, likaväl som han, genom att bättre lära oss förstå vårt eget och värt lands sanna bästa. — På samma gång som utlänningen söker sin egen välförstådda vinning, sätter han äfven en ära i att genom sin industri göra sitt land kändt och saktadt öfver hela jorden, och lyckas häri i det han drifver den i storartad skala, hvarigenom det göres honom möjligt att lemna sin vara till ett billigt pris; ty detta senare öppnar för honom ötverallt afsättningsorter. Hafvudsaken är sålunda att kunna drifva ett företag i stort; men dertill foräras äfven ett stort kapital, och då detta ej på enskilt hand kan åstadkommas, så återstår endast att för dess erhållande förena så mänga smärre sådana som -dertill äro nödvändiga. — Äfven om vi antaga att endast vinningslystnaden utgör den egentliga driffjädern för utlänningens företagsamhet och den stora måttstock hvarefter denna drifves, så finnes dertill en orsak, som i värt land borde göra sig än mera gällande, den nemligen att det egna landets befolkning ej står i sådant förhållande till den industriidkande klassen, att afsättningen endast inom densamma skulle vara tillräcklig