Aftonbladet – 15 januari 1869, sida 2

. STOCKHOLM den 13 Jan, Riksdagen sammanträder i dag för tredje sängen efter den nya riksdagsordningens anjagande. Erforderliga formaliteter, ehuru mycket förenklade ijemförelse med de fordom orukliga, fördröja emellertid riksdagsarbetenas början några dagar. Riksmötenas återkommande hvarje år har redan haft till följd, att öppnandet af en ny riksdag icke ådrager sig den utomordentliga uppmärksamhet som tiliförene, då folkets : ombud samlades endast hvart tredje eller, ännu längre tillbaka, endast hvart femte år. Fill den förändrade stämning, med hvilken man numera motser riksdagens öppnande, biirager äfven i sin mån, att man vet sig, så länge samma legislaturperiod fortfar, i båda kamrarne möta nästan oförändradt samma ersonal, med hvilken man redan hunnit : lifva förtrogen. Men dessa omständigheter skola dock säkerligen icke minska det in-l. tresse, med hvilket folket skall följa riksdagens arbeten. Tvärtom föreligga den nuj sammanträdande riksdagen till lösning flera frågor, hvilkas behandling otvifvelaktigt: kommer att följas med spänd uppmärksamhet och lifligt deltagande. ; Bland dessa frågor nämna vi i främsta rummet reformen af den kommunala valordningen och reorganisationen af landtförsvaret, och af dessa två tveka vi icke att ställa den förstnämnda allra främst i vigt och betydelse; ty om man icke undanrödjer det frö till splittring, hat och bitterhet mellan samhällsklasserna, hvilket ligger i de nu gällande bestämmelserna om den kommunala röstgrunden, så skall man svårligen lyckas att genom någon armfborganisation gifva nationen kraft att motstå yttre faror. Ett litet folk, såsom vårt, måste framför allt vara enigt, om det skall kunna hoppas att bevara sitt sjelfbestånd. Olik meningar skola städse finnas rörande en mängd samhällsangelägenheter, och strider skola om dem föras; men sådant skall icke hindra nationen att slata sig fast och enigt samman, då det gäller att värna fosterlandet mot yttre våld; men något helt annat är det, om de maktegande, genom att göra sig döfva för klagomålen öfver en skriande orättvisa, väcka hos flertalet af landets innebyggare en fiendtlig stämning mot våra samhällsinrättningar och institutioner. Sådant kan befaras verka försvagande och förlamande på den medborgerliga anda, på det fosterlandssinne, af hvilkas tillvaro folkets göra och dermed landets trygghet, ytterst bero. Det synes också nu vara på tiden, att folket får något bevis på, att våra nya representativa former icke tillkommit för att utgöra slutstenen på vår samhällsutveckling, utan att de äro ämnade till medel att lättare och säkrare än tillförene kunde ske, vinna de. förbättringar, som samhällsskicket tarfvar i olika riktningar. Vi höra icke till dem, som fordra att allt skall göras på en gång, men vi tro, att det skulle vara ett beklagligt bevis på de nya formernas oförmåga att uppfylla sin nyss antydda bestämmelse, om de visade sig ur stånd att Kunna undanrödja ett missförhållande och eo orättvisa, så påtagliga, så i ögonen fallande, som det fåväldei kommunerna, hvilket blir en följd af den nu gällande kommunala röstgrunden. För hvar och en, som ärligt och allvarligt vill konsolidera den nya sakernas ordning, genom att omgärda den med folkets kärlek och förtroende, bör det vara angeläget, ati den nya representationen visar sig vara ett uttryck för folkets berättigade önskningar, ett redskap för deras förverkligande, men icke ett bålverk för missförhållanden och orättvisor. — Isynnerhet bör detta vara angeläget för dem, hvilka icke gifva stöd åt möjligen ifrågakommande bemödanden att åstadkomma ändringar i den nyss antagna riksdagsordningen. Sådana bemödanden, om de på enstaka håll förspörjas, få en betydelse endast i det fall, att den nya representationen skulle visa sig så afgjordt hinderlig för samhällsutvecklingen, som händelsen skulle vara, om den icke förmådde förhjelpa landet till den jemkning i lagstiftningen om den kommunala rösträtten, rörande hvars behöflighet och nödvändighet den allmänna rösten i landet är nästan enstämmig. Regeringens förslag till landtförsvarets reorganisation lärer vara under tryckning och torde således redan i riksdagens början vara att förvänta. Krigsstyrelsen synes, genom dess hemlighållande, ha velat undvika en diskussion om detsamma, innan det för riksdagen blifvit framlagdt, och det vore derföre icke lämpligt att anställa några betraktelser öfver ett och annat som mån derom kunnat förnimma, men om hvars tillförlitlighet man ej kan vara förvissad. Må vi således nöja oss med att uttrycka den förhoppning, att regeringen lyckats lösa det svära problemet på ett sådant sätt, att folkets ombud kunna anse det resuitat, som skulle vinnas med dess antagande, motsvara de uppoffringar detsamma otvifvelaktigt från folkets sida skall påkalla. Ryktesvis har förljudits, att det äfven denna gång mött svårigheter att åstadkomma jemnvigt i det budgetsförslag, som kommer att för riksdagen framläggas. Bekräftar sig detta och tager man i betraktande, att den ännu fortfarande tryckta konjunkturen knap. past tillåter upptagandet af nya eller förhöjda skatter, så synes ingen annan utväg förefinnas än att åstadkomma den nödiga jemnvigten genom besparingar i utgifterna. Och det lärer dervid ej blifva tillfyllestgörande att i möjligaste måtto afvisa an0 NN As sn ar RN AR aa R TR RR VRT