Aftonbladet – 12 januari 1869, sida 2

STOCEHOLM den 12 Jan, l: Värt pensioneringsväsende. Då vi för några veckor sedan omnämnde ett särdeles vackert drag af oegennytta, i det en pensionär vid civilstatens allmänna enkeoch pupillfond, enkan efter en ringa tjensteman vid landtstaten, afstått från sin pensionsrätt, sedan hon numera kommit i tillfälle att utan nämnde bidrag försörja sig, anmärkte vi tillika, huru en myckenhet förmögna personer nu utan betänkligheter uppbära betydliga pensioner från indragningsstaten, ehuru denna budgets tillgångar endast äro afsedda för det verkliga behofvet. Det är dock väl bekant att få menniskor vilja såsom behof erkänna endast det nödvändiga; man skapar sig gerna sådana der de icke finnas; och så mycket man bör önska att! större oegennytta måtte göra sig gällande hos den enskilde så i detta som andra fall, så litet böra de som handhafva statens kassa göra sig derpå räkning. För dem måste således en oafvislig regel blifva att de pensioner och gratialer, som beviljas, i intet fall göras högre än nödvändigheten kräfver eller tilldelas andra än behöfvande. Tyvärr har likväl denna grundsats nästan aldrig vid riksdagarne blifvit följd. Man plägar visserligen ryckvis, och när den person, hvarom fråga är, ej för sig fått några inflytelserika gynnare, afslå ett och annat obefogadt försök; men ofta slumpas bort stora pensioner åt ersoner, som befinna sig i goda omständigheter eller, då fråga är om enkor, genom de indrägtiga befattningar deras aflidne män innehaft, ovilkorligen bort kunna, antingen genom insättningar i ränteförsäkringsoch dylika anstalter eller genom årliga besparingar från den goda dagens öfverflöd, bereda sig nödigt uppehälle för sitt återstående lif. Det är på sådant sätt vi kommit till en så hög siffra å pensionsoch indragningsstaterna, att de för närvarande bestiga sig till mer än trettonhundratusen riksdaler om året, : sedan de endast under loppet af trettio år ökats med öfver en million. Exempel äro emellertid bäst bevisande och säkerligen de mest upplysande, om man skall hoppas för kommande riksdagar få se den återhållsamhet i anslag ändtligen genomförd, som man efter den nya riksdagsordvingens införande påräknat, men hittills fruktlöst förväntat; och vi skola derföre ur några af de senaste riksdagarnes anslagsbevillningar på 9:de hufvudtitela framlägga några exempel, -i hvilka vi dock, för att icke göra dem odiösa, skola antingen alldeles icke eller på sin höjd med en initialbokstaf beteckna de personer, som kommit i åtnjutande af pensioner, hvilka både kunnat och bort antingen helt och hållet eller i betydlig mån besparas. Vid 1862 års riksdag föreslog K. M:t att en om våra jernvägsanläggningar mycket förtjent man skulle, då han nu från denna befattning afträdde, erhålla en lifstidspension af 10,000 rdr; och ville K. M:t derjemte, så länge man kunde påräkna samme mans biträde med upplysningar, utlåtanden och förslag rörande jernvägarne, årligen å de anslag som för jernvägsbyggnadernas fortsättände vore afsedda, anvisa ett belopp af 5000 rdr. Man vet, hvilka ansträngningar några ledamöter af riksstånden i följd af denna pro-l! position utvecklade, icke för att få den höga pensionssumman nedsatt, utan för att få densamma på ordinarie stat bestämd till 15,000 rdr, så att man icke mera måtte, såsom K. M:t förutsatt, behöfva anlita den berömde l, mannens erfarenhet; och denna hittills i vårt land oerhörda pension beviljades, med uttryckliat tillkännagifvande att något vilkor icke dervid skulle fästas. Åt en biskop B., som vid 68 års ålder ville från embetet afgå, men icke befann sig i torftiga omständigheter, beviljades en pension af 5000 rdr. Vid 1865 års riksdag beviljades åt en statsrådinna, hvars man alltsedan yngre åren haft goda och under de senaste 17 åren synnerligen vinstgifvande embeten, hvarföre han också efterlemnade ettförmöget bo, 1500rdr årlig pension. At dei fattigdom efterlemnade enkorna efter tvenne andra mera förtjenta män, en öfverste K. och en komminister I., hade man endast 400 rdr att lemna. Allt för nycket ! tyckes bero af den större eller mindre vigi-: lans, som slägt och vänner kunna utveckla. At major T., som, enligt rikets ständers egen skrifvelse, hvarken i afseende å lefnads-s ålder eller tjenstetid uppfyllt de för pensions-! rätts åtojutande vid civila befattningar i allmänhet stadgade vilkor, och uti ej fullt 1211 år tjenstgjort såsom kommendant å Långholmen, beviljades, då han vid endast 53 årss ålder afgick, i anseende till hans sjuklighet1 och väl vitsordade tjenstgöring,, hela direk-1 törslönen, jemte tvenne arvoden, tillsammans ! 2800 rår i pension. l Vid 1867 års riksdag äskade K. M:t att,! då protokollssekreteraren S. i följd af sjuk-4 lighet åtnjöte ledighet från sin befattning och fe ; i g q t I I f mL derföre icke af sin lön afstode mera änis a:del, ett belopp, motsvarande 3a:delar af samma lön, eller 2625 rdr, måtte från allmänna indragningsstaten årligen utgå såsom fyllnadsarvode till den tjensteman som förestode hans befattning; och detta anslag beviljades af ständerna, som dervid förbisågo att enahanda förhållande eller att, under en tjenstemans sjukdom någon yngre, emot 1a:del af lönen, bestrider hans tjenst, ständigt i alla andra embetsverk förekommer och, i anse-t ende till den merit derunder vinnes, inga-(c lunda påkallar någon statskassans mellan-s komst. 4 Alla dessa exempel på en alltför stor fri-1 kostighet med statens medel, hvilka lättelile gen kunde med flera andra förökas, hafva i g I tillkommit i följd af kongl propositioner; och det förtjenar anmärkas, huru i dessa, såsom så många andra fall, regeringen synes beI trakta statens tillgångar såsom Jångt större NATANAEL TONEN stt land och sin tro och tänker på. atttap-t: