Aftonbladet – 12 januari 1869, sida 2

SKILDRINGAR UR FOLKLIFVET I SPANIEN. FERNAN CABALLEROS). Öfversättning of Mathilda Langlet. Det var — vår son! det var Gaspar! 1) Mitt hjertebarn! Måtte den heliga jungfrun föra honom frisk och sund tillbakal utbrast Maria. SMin -själs broder! Och han-har räddat Miguel!s hviskade Catalina. Och dödat tre morer! En god son, gör mina grå hår heder!, tillade Juan Jose entusiastiskt. Ett ögonblicks tystnad uppstod; qvinnan fällde tårar af glädje och rörelse och alla hopknäppte sina händer och blickade mot himlen. Efter en stund återtog Juan Jose sin berättelse i följande ordalag: Så fort akten var slutad, var det jag som sökte upp mina gossar. Jag kan ej beskrifa, Maria, hur det kändes att se dem, den ena med sitt Fernandokors och den andra med sin guldmedalj! Hvad jag kan säga är, att inte drottning Isabel, som Gud välsigne och bevare, med sin krona och spira kan vara stoltare än jag var öfver min Gaspar och min Miguel. De voro begge så glada att ögonen dansade i hufvudet på dem. Bra, mina gossar, bra! sade jag till dem; så uppför sig en sann spanior, när han strider för ) Se A. B. n:r 1—6. 1) Den soldat, som erhöll denna medalj, heter i sjelfva verket Francisco Lopez, och är från Fuentes i Andälucien.