Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 3

utgjorde målet för reformvännernassträfvande i skolfrågan, torde våra nogatterinra, att latin i skolans lägre afdelningar nästan uteslutanc bedrefs, men på ett sätt, hvarom följande t vårt arbete hemtade citater torde ge en go föreställning: Naar Leerereninederstesklas ser underviste i Grammatik, Jeste han Reg lerne op paa Latin, og Drengene gjentoge de saa lenge i Kor, indtil de havde lzert den Men om de havde forstaaet dem, derom spurgt ban, ikke, og ingen mundtlig Forklaring falgt med. De kunde alle, säger Jersin, ramz söm Papegöjer, men naar de skulde anvend eglerne, vore de stumme som Fiske. Ma mente maaske att det forhold sig med Re; lerne i den latinske Grammatik som med latinske Bönner i den katholske Kirke, on man ikke forstaaer dem, det gjör intet, ford de virke i og for sig., Vid sådant förhål klande skulle den angelägnaste omsorgen fö dem som önskade en förändring i denna ömkliga undervisningsmetod helt naturligt blifve att från början meddela sig på ett för lär jungarne begripligt sätt. Modersmålet bör jade vid samma tid finna varma anhängare Jätven utom skolväggarne och det första bemödandet blef att söka meddela åtminstone någon del af undervisningen på modersmålet Vi, nutidens menniskor, hafva svårt att fatta .möjligheten af ett motstånd mot en så solklar fordran som denna. Och likväl är det sannt, att denna reform, tidsenlig. om någon, väckte till lif ett häftigt motstånd, som med så stor ihärdighet förde striden för det döda språket mot det lefvande, att tvenne århundraden hunnit försvinna, innan modersmålets rätt var erkänd. : 26 Man får icke tro, att den nya sakens förfäktare derigenom vållat stridens förlängning, att de från början blott önskade vinna och derför vuonno litet eller intet. Vår författare är till och med i tillfälle att påvisa en man vid namn Ratich, holsteinare till börd, hvilken ställde sina anspråk så högt, att de I kvappt etter två och ett halft århundrade kuönat förverkligas, Han fordrade nemligen, att all undervisning skulle meddelas på modersmålet, att lärjungarne icke skulle belastas med någon utanläsning, ja att de ej ens skulle taga, några böcker hem från skolan, att kroppslig aga skulle helt och hållet ba: nlysas ur skolan och att, hvilket måhända är det mest förvånande, lärarne skulle genomgå en särskild fidagogisk kurs, innan de anställdes såsom lärare. Så högt hade väl knappt Jersin ställt sina anspråk; han såg saken ur en mera praktisk synpunkt och lyckades likväl endast med stöd från allerhögsta ort genomdrifva det beslut, att en af honom till en del på modersmålet författad latinsk grammatik som utom förtjensten af modersmålet äfven hade den att meddela de grammatiska reglorna på ett för barnen fattligare sätt, än dittills skett, utgafs. Men tiden var så litet mogen för denna forändring, att man snart lyckades, så snart Jersin och hans höge oskyddare ej mer kunde egna saken tillbörlig uppmärksamhet, taga tillbaka. den gamla genom-latinska grammatikan, med de både för lärare och lärjungar obegripliga reglorna. Förevarande första häfte afhandlar, såsom redan är nämndt, dels Jersins egen uppfostran: lels bans verksamma deltagande i den ti-! lens skolstrider; och ehuru icke invigda i len tidens:historia, kuvna vi dock se, att: vtskilligt nytt här blir draget fram i ljuset. : rf. synes tydligen icke taga ett steg utan ! vägledning af rikhaltiga källstudier: —Ur lenna synpunkt är arbetet så mycket säk-)!t are af stort värde som sällskapet för Dau1! narks kyrkohistoria derförutan säkerligen ! 1 1 S 8 Me SR cke gifvit ut detsammå. Hvad den konstnärliga grupperingen af ändelser och personer angår, kunna vi icke unnat än gifva förf. rätt i deniföretaletutryckta farhågan, att de förekomma iså stor hängd, att hufvudpersonen blir i viss mening ortskymd. ÅA en annan sida kan deremot icke q ekas, att den tid, förf. företagit sig att skilFk ra, genom ett dylikt förfaringssätt erhållers n mångsidigare fölysninig än det: måhända f arit möjligt genom en strängare begräns-k ing af ämnet. Bedömdt ur denna synpunkt, F ch fört. vill tydligen att hans skildring just n rån densamma skall skärskådas, tro vi attt örf. lyckats ganska väl, då han åter oss) asta en blick in i Danmarks inre lif vidt örjan af sextonhundratalet. Hittills harjfi isserligen blott skolan varit föremål för förf:sV ndersökning, men med de följande häftenan ir han i tillfälle att belysa tidens teologi5 va och religiösa sj ötsmål och stridigheter, ).Så i han deri har till uppgift att följa dorein; n m från skolan öfvergick till kyrkan. Vilh se derföre, att boken bör blifva välkom-h en för alla dem som önska en tillförlitlig innedom om vårt södra broderlands inreer dliga tillstånd under ett tidskifte, hvilket,!h som förf. säger, mer än de flesta i histo-dc en om det danska folkets utveckling varit!m kt på störa, högt begåfvade person ligheter al vensom på starka inrestrider och bryfifjagen — 4f Roderich Benedizs Dramatische hi erke, har 22:dra bandet utkommit i Leipzig och ) bö ehåller styckena: Der Bahnhof, Der 88 Ge B: rtstag, Die relegirten Studenten och DieNeud ursnachtn. Z — I Schweiz utkomma i år inalles 201 tid I 1 igar af politiskt innehåll, bland dem 163 n ty-I rå 1, 31 på franska, 4 på italienska och 3 på rolis niska språken. re; — Den heliga grafvens kyrka i Jerusalem. ! off escomålningarne i nämnda kyrkas kupol äro nn os