Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 2

om, och hvad gjorde då dessa hjertlösa menniskor? De dödade en katt, stekte den och satte den på bordet. Men nu skall man f se huru det gick! Vår Herre och Frälsare som kan läsa i alla hjertan och vet allt hvac som sker, huru fördoldt det än är, visste också hvad herdarne gjort och när han satt sig till bords, sade han: Om killing du är Så blif der du är, Men är du katten grå, Så spring ur fatet då. Och på ögonblicket reste sig det stekta djuret och började springa. . Men herdarne blefvo till straff förvandlade i en cårabos och deras getter i stengetter. I detta ögonblick hördes ett klagoljud; alla ilade till den sjukes säng. Förbättrinen hade blott varit skenbär; febern hade återkommit, och medfört ett anfall af hjernfeber, som inom få timmar slutade hans lif, utan att den sjuke ens för ett ögonblick återfått sansningen. Det är icke så svårt att beskrifva en häftig sorg, som upphäfver klagorop och knotar öfver ödet; men det är nästan omöjligt att beskrifva den djupa, tysta, ödmjuka och undergifna smärtan. Den stackars enkan, som förlorat allt, till och med kraften att arbeta, höjde blott en blick emot himmelen, hopknäppte sina händer, nedböjde hufvudet, och kylan i hennes hjerta spridde sig snart till hennes svaga kroppshydda. Br , Visserligen ville den goda, vänliga familj, som upptagit henne; också behålla henne så länge det behöfdes; men hon insåg dock att Hon skuile blifva dem en börda, derföre bad hon oaflåtligt till det helgon, som hon specielt dyrkade, Setior de la Buena Muerte, om ett snart slut på sina lidanden, och hennes bön blef hörd.