Aftonbladet – 5 januari 1869, sida 3

TO er har-blott:en dotter, kan man ej få två mås gar. Dön väg lyckan vill gå kan ingen hindran, fortfor hon, vänd till sin dotter, sedan Prospero gått; först går han fri vid Iottdragningen och så kommer ett arf från Westindien så godt som flygandes honom i famnen. Nu skall du se om icke din far åter börjar öfvertala dig att taga don Prdspero till man!, Rosa började som vanligt att gråta. Moder,, gade hon, bed mig om mitt hjerteblod och jag skall gitva er det, emedan jag kan det; men bed mig icke om det omöjliga, om att glömma Vicente ochgifta mig med en annan.— Se der kommer fader; för den RR Marias skull, laga så att han icke förföljer mig med det der trieriet. Amparal ropade Curro. Denna svarade icke, för att gifva dottren tid att aflägsna sig. Amparal. repade manner ånyo, hvad gör du då Tyst! Hör du ej att man bultar på porten, Svarade ans husCu. Det vore bättre att du tog dig för att litet råda och öfvertala din. dotter, än stå här och lyssna efter hvem som bultar på dörren. Vet du att Pröspero nu ären af de rikaste. män i staden? Ja, han sade det sjelf, när han gick här förbi, så stor och stolt, som om han haft ett haf att ösa pengar ur! Och vad säger Rosa? Naturligtvis envisas hon att vilja gifta sig med. den der pojken, som ej har något att äta annat än sina egna naglar? Hon säger att hon vill hellre ge dig sitt hjerteblod än gifta sig med en annan. Sitt hjerteblad! Hvad skulle jag göra med det? Det må hon gerna behålla i bor