mel och mitt hem, jag harmas såsom spanior och anhängare af det liberala ggn öfver det lika oförtjenta som antipatriotiska privilegium, som Montpensier åtnjuter. I rättvisans namn vänder således jag, som aldrig riktat mina blickar på den plats, efter hvilken dessa intriganter äro lystne, he som skattar Washingtons ära större och värligare än en Cesars, mig till den provisoriska re rkeer för att slutligen få återvända till mitt ädernesland och: anspråkslöst, såsom jag alltid varit van, bebo -den våning i Madrid, som hyser mina ringa egodelar... Jag begär ingen krona såsom Montpensier, hvilken kunde lefva godt af sina många millioner och tiga; jag begär blott solstrålen i mitt älskade hemland, fäderneslandets luft, hvilken hvarje medborgare, som icke begått något brott, är berättigad att andas. Jag begär tillika af den provisoriska regeringen att bli återinsatt i de. kadror vid marinen, hvilka jag tillhör 0.8. V. s